…om att ge någon receptet

Jag skrev ju om recept för några dagar sen. Om hur det ses som finare att laga mat utan recept, och om hur en fråga om att få receptet förutsätter att det finns ett. Och att kocken då alltså är en sådan som ‘lagar efter recept’ snarare än efter eget sinne.

I alla fall.

Idag skrev min kompis till mig på Facebook och bad mig skicka över receptet på pumpasalladen som vi bjöd på när vi hade pumpafest förra veckan.

Och det gjorde jag ju förstås. Men usch, vad svårt det var. Förutom det faktum att det inte alls var jag som hade lagat den, utan min lillasyster, och att det var några dagar sen och jag ju knappt kan komma ihåg vad jag åt till frukost i morse, så väckte det ytterligare funderingar kring det här med recept.

Och det har att göra med ansvar.

För när man följer ett recept så lägger man över en del av ansvaret för slutresultatet på den som utformat receptet. Har man gjort precis som det står, och det sedan inte blivit helt bra, då är det lätt att dra slutsatsen att det är receptet det är fel på. Inte ens egen matlagning. (Åtminstone ville jag gärna tänka så i somras när jag gjort exakt som Jan Hedh skrev i sin dessertbok och min creme brulée ändå vägrade stelna. Fast just Jan Hedh får man ju inte ifrågasätta i baksammanhang, det vet till och med jag.)

Och när någon då ber en om ett recept, när man inte följt något, då måste man ju försöka utforma ett. Och då blir man ansvarig för även någon annans matlagning, åtminstone till en del.

Å andra sidan – om det blir bra så får man ju också del av äran.

Fastän det råkade vara ens lillasyster som var den som lagade rätten.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>