…om att dela lika

Något som jag tycker är fascinerande är att de flesta i Sverige svarar ‘ja’ på frågan om de lever i en jämställd relation. De flesta – både män och kvinnor (fast lite fler män) – svarar att de fördelar arbetet i hemmet rättvist och jämställt. Trots att kvinnor generellt gör mer hemma, när man tittar närmare på hur arbetet faktiskt fördelas.

Hur kan det komma sig egentligen?

Håller vi för dålig koll på hushållssysslornas omfattning så att vi inte ens märker att vi inte gör lika mycket, eller är det någon slags förnekelse?

Är det inte riktigt okej att ‘erkänna’ att man inte lever i en jämställd relation?

Eller vad?

Share

14 thoughts on “…om att dela lika

    • Generellt är det ju enkäter och/eller intervjuer. Och det man får reda på då är ju vad folk säger att de gör, inte hur det faktiskt ser ut mer exakt. Då ska man ju helst sätta upp videokameror i hemmen och mäta det som faktiskt sker, och någon sådan undersökning har jag aldrig sett (om någon som läser detta har sett någon sådan så hojta hemskt gärna till, jag skulle tycka att det var jätteintressant!) Men bilden av att kvinnor generellt gör mer obetalt hushållsarbete än männen är ganska välbelagd (gäller särskilt i familjer med barn). Dessutom finns det alltså undersökningar där personerna fått redogöra för fördelningen av sysslor (och rapporterat att hon gör mer än honom) och därefter svarat ja på frågan om fördelningen är rättvis, samt om de är jämställda. Det är inte samma sak som att de då hävdat att fördelningen är ‘jämn’, dvs. att de gör lika mycket, utan handlar mer om att de säger sig tycka att fördelningen är rimlig och riktig (även om hon kanske gör mer). Väldigt intressant, tycker jag.

      • SCB:s tidsanvändningsundersökningar bygger förresten på ifyllda tidsdagböcker vilket inte riktigt är samma sak som enkäter som görs i efterhand. Fortfarande inte en precis mätning av vad folk faktiskt gör, men jag gissar att de kommer närmare. Den senaste mätningen visar att kvinnor i genomsnitt lägger ner 45 minuter mer per dag på obetalt arbete än vad män gör. Slås betalt och obetalt arbete ihop så lägger män och kvinnor ner lika mycket tid. (Män lägger alltså ner mer tid på betalt arbete än vad kvinnor gör.)

        • Jag menar inte att ifrågasätta din tes som mycket väl kan stämma, men hur kan den bilden vara välbelagd när det verkar vara svårt att undersöka korrekt? Jag undrar bara av ren nyfikenhet när det gäller att undersöka sådana saker.

          En anledning till att många kanske svarar att de tycker att hurhållsarbetet är jämnt fördelat kan delvis vara att de kanske skäms lite för att de inte är det eftersom jämställd är det så man ska vara, man skäms lite helt enkelt.
          Sen är det antagligen så att man anser fördelningen vara jämn eftersom män jobbar mer och totala tiden blir lika.

          Nu har jag ingen koll på det, men är inte kvinnor barnlediga länge av enkla bilogiska anledningar? Det borde ju i så fall vara en starkt bidragande faktor eftersom de då är hemma hela dagarna och gör mer arbete hemma, om nu ta hand om barnen räknas dit

          • Tja, välbelagd i den meningen att många av varandra oberoende studier pekar i den riktningen, i alla fall. Som alltid betyder det faktum att fler kommer fram till samma sak inte att det nödvändigt är så, förstås. Det är sunt att vara lite skeptisk till enkätundersökningar tycker jag… :) Jag tror att det som du säger är lite ‘fult’ att vara ojämställd. Är man man och gör mindre än en kvinnlig partner så utnyttjar man henne, är man kvinna och gör mer än en manlig partner så låter man sig utnyttjas. Ingen positiv bild för någon av dem. Att den totala arbetstiden (på en aggregerad nivå, ska påpekas, tittar man på enskilda familjer kan det ju skilja sig så klart) är lika lång gör säkert att folk tycker att fördelningen är mer ok än om det inte hade varit så. Sen ger ju det betalda arbetet pengar (och pension) och status på ett annat sätt, så det finns ju problem i det synsättet. Jag kan ändå se hur det kan kännas som rimligt i den enskilda familjen.

  1. Per: Jodå. Det finns undersökningar som är upplevelsebaserade (upplever man jämställdhet?) och sådana som tittar på exempelvis tidsförbrukning (betalt/obetalt arbete).

    Ugglan: Jisses vad intressant tanke! Jag har själv funderat massor på det där, så det blir nog till att skriva något eget och längre senare… :)

  2. Kom spontant att tänka på en rätt avskyvärd debatt på familjeliv.se där feminism och jämställdhetsarbete (som vanligt) ifrågasattes. Någon hade skrivit: “feminismen tillkom därför att det inte var jämställt mellan män och kvinnor, men nu för tiden har vi nått det målet och därför har feminismen spelat ut sin roll”. Varpå flera personer gjorde tummen upp och höll med.

    Kan det vara något sådant som ligger bakom? Tron på att vårt samhälle är så fantastiskt jämställt (bl.a. eftersom man gärna jämför med tiden då kvinnor inte hade rösträtt)? Som Maria Sveland skriver i sin bok “Hatet” så hamnar debatten dessutom ofta på individnivå, att det är var och ens ansvar att leva jämställt liksom, att det inte alls handlar om underliggande/övergripande strukturer – och jag tror att väldigt få vill erkänna att (om) de faktiskt inte gör det, eftersom det ju i så fall är “helt deras eget fel.”

    • Det tror jag absolut att det ligger något i. Vem vill säga att man tycker att fördelningen av sysslor i hemmet är orättvis och att relationen inte är jämställd – men att man ändå inte gör något åt det?

  3. Jag tror att det är skammen som spelar in. Man älskar sin partner och vill gärna att hen är ens like och anstränger sig lika hårt som en själv, och därför svider det om man faktiskt erkänner att nej, jag eller min partner gör faktiskt mer.

    Jag tror att många hamnar i försvarsställning just därför att man går till attack mot orättvisor, och istället för att lägga enorma mängder energi på att lösa problemet, vara tjatig och en sådan där typisk kvinna, så säger man att det är jämställt.

    Jag tror också att man till stor del inte ser vad ens partner gör hemma om man själv inte är van vid att göra det – disken och dammsugningen ser man, men inte blomvattnandet, gardinbytet, bytet av toalettrullen, avtorkning av arbetsytor i köket, urplockande av gammal mat ur kyl eller skafferi, osv. Jag tror att det är lätt att hamna i en situation där man rundar upp mannens arbete till ens eget, eftersom det är bra nog och inte värt att gräla om eller tjata om.

    • Jo, jag har ganska många gånger – när jag pratat jämställdhet i hemmet med bekanta – hört argumentet att det inte är värt att ‘bråka’ om det. Att hon hellre gör en timme mer arbete hemma per dag (eller vad det kan vara). Det skulle vara intressant att titta närmare på hur sådana diskussioner faktiskt ser ut. Är det något i hur de förs som gör att kvinnan till slut inte tycker att det är ‘värt’ att fortsätta?

      • Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag känner ofta att jag tjatar och blir som en mamma, medan min man är den softa, avslappnade. Då får man ansvaret för att få mannen att göra det, och skammen att man är den tjatiga.

        Fast så har ju inte jag det i mitt förhållande längre, måste jag ju givetvis klargöra.

  4. Jag tänker att det är den allmänt rådande diskursen, dvs “relationer ska vara jämställda”. Om en person säger “ja vi lever väldigt ojämställt för att vi vill göra det” så är det en motståndshandling, främst retoriskt. För även om “alla” säger att de lever jämställt finns det en tydlig diskrepans mellan det man säger och de saker som faktiskt görs i vardagen.

    Det är så intressant att de familjer, par, individer som verkligen kämpar för att leva jämställt i praktiken också är de som konstaterar att det är sjukt svårt. Jag tycker faktiskt att den gamla klassikern “Det kallas kärlek” av Carin Holmberg fortfarande har relevans. Samt “Hon, han och hemmet” av Eva Magnusson (som jag förövrigt hade som handledare på mitt examensarbete :) ).

    Personligen har jag aldrig i verkligheten stött på något par eller familj som lever helt jämställt. Men det kanske inte heller behöver vara målet. Att vara medveten om svårigheterna, diskutera med den man lever med och inte bara låta saker hända känns ju som en väldigt god start.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>