…om att bryta mot normer

Varför är det lite sorgligt att känna att man som kvinna förväntas måla tånaglarna, som vi pratade om förra veckan?

Därför att det är ytterligare ett lager i hur kvinnokroppen disciplineras, passas in i snäva mallar som kan vara destruktiva, både på ett personligt plan och på gruppnivå.

Att raka benen tar kanske fem minuter. Säg att man gör det två gånger i veckan – det är tio minuter. Gör man det året om så är det 520 minuter per år. Det är åtta och en halv timme. En arbetsdag. På att raka benen. Lägg till att man rakar sig under armarna, gör en hårinpackning då och då, filar fötterna, plockar ögonbryn, peelar och filar – hur mycket är vi uppe i då? Lägg till tiden som många lägger på att föna håret eller sminka sig, varje dag, så kommer vi upp i rätt absurda tidsmängder.

Nog måste det finnas vettigare saker att lägga sin tid på?

Men om jag nu ser till exempel nagellacksnormen som sorglig, varför inte bara strunta i den? Varför diskutera den, men inte ta avstånd från den i praktiken?

Första veckan på sociologi A i Uppsala får studenterna som ett experiment gå ut på stan och bryta mot valfri norm. Sedan diskuterar de hur det kändes i kroppen och hur de resonerade när de identifierade och valde ut normer att bryta mot. Insikten är framför allt det obehag som detta medför, och hur mycket till synes obetydliga normer ändå påverkar oss.

Att säga om du inte gillar normen så gör inte så då ger uttryck för ett både naivt och alltför förenklat synsätt (även om det i vissa situationer förstås kan vara bra att försöka göra den förenklingen). För poängen är inte att man följer en massa normer som man inte vill följa, poängen är just att man vill. För ofta är det så de verkar, normerna.

Jag vill ha målade tånaglar. Jag vill ha rakade ben. Jag vill ha pärlörhängen och armband och en snygg väska.

Personliga preferenser är inte bara våra egna, även om vi gärna vill tro det. Vi lever inte avskärmat från samhället, och vare sig vi vill det eller inte så påverkas vi av det som gäller där.

Share

10 thoughts on “…om att bryta mot normer

  1. Åh du formulerar dig så otroligt klokt och tydligt! Och så har du rätt också, för visst är det precis så. Normerna är inte valen vi gör, det är allting som vi bara gör för att vi “vill”. När vi väljer att avvika får vi räkna med någon form av uppmärksamhet för det – som när jag går osminkad till jobbet, antingen får jag höra att “du ser så himla sliten ut – hur mår du?” eller (som jag skrev i bloggen någon gång) “du ser KONSTIG ut!!” Orkar alla med sådant? Nä, och då är det förstås enklare att fortsätta sminka sig. “För att man vill.”

    • Jo, men sen är det förstås också så att när vi gör alla de där sakerna så bidrar vi till att normen förstärks. Det är en ganska känslig balansgång att å ena sidan inte vara så hård mot sig själv och andra för att man/de gör sådana saker (även om man skulle önska att normen såg annorlunda ut), och att ändå försöka jobba för att ändra på normen. Just därför tror jag att det är viktigt att prata om hur sådana normer känns i kroppen. Det är ofta obehagligt och svårt att bryta med sådana beteenden, och var och en måste få bestämma vilka strider som är värda att ta, och när. Jag tror att om man vet att något kommer att kännas obehagligt eller göra ont så kan man ladda för det på ett annat sätt, och då kan det blir lättare att faktiskt genomföra. Som en förlossning, typ. ;)

  2. nagellacksnormen är nog den enda normen jag följer – men jag inbillar mig iaf att jag gör det för att jag blir glad av att se mina målade tånaglar själv! jag målar dom sommar som vinter… men spec mkt tid tar det inte – jag målar på och förbättrar när d behövs så min nagellacksborttagningsmedelsförbrukning är inte stor – icke heller min nagellacksförbrukning – köper ungefär 1 ny flaska varje/vartannat år ( det är mitt totala smink-konto)… filar och peelar mina fötter gör jag också för att jag ska kunna gå på dom öht… ;)

    • Ändå så är det ju ganska svårt att skilja på vad man gör ‘för sig själv’ och vad som handlar om normen, om man tänker att normen också styr vad vi vill och inte vill. Förstår du hur jag tänker? Bara för att man vill något själv så betyder det ju inte att det är endast för sin egen skull, även om man kanske inte uttryckligen tänker ‘om jag målar naglarna så tycker X att jag är fin’.

      • jo jag förstår hur du tänker ( tror jag iaf ) men huruvida ngn ev X tycker att mina naglar är fina lr inte… who cares, I don´t ;) ( jo jag är rätt säker på att jag inte gör det :) )

  3. Otroligt välformulerat, och jag förstår precis vad du menar.

    Jag tycker att det är jätteviktigt att vi är normkritiska, för det är ju precis som du säger – våra preferenser är formade efter den norm vi lever i.
    Samtidigt gäller ju detta inte bara utseende, utan allt – allt, allt, allt.
    Mat, fritidsintressen, val av arbete, partner, semesterresa, osv.

    Jag älskar att skapa i lera, jag tycker om att pyssla med mina hästar, jag tycker att min kille är snyggast i världen – att hans ögon är perfekt formade, att hans hår ser busigt ut och att han får fräknar på sommaren.

    Jag tycker om att bada, att få massage, att yoga och springa.
    Och jag ifrågasätter ständigt dessa val.

    Varför tycker jag egentligen om att bada? Är det egentligen inte bara en förlängning av ett utseendeideal? Att man ska vara fräsch och nytvättad? Har jag inte bara lärt mig att njuta av ett varmt bad?
    På samma sätt som jag idag njuter av att ha silkeslena ben.

    Jo, allt jag tycker om, alla mina preferenser är just det – inlärda.

    Men när jag ifrågasätter dem, ifrågasätter jag också min egen identitet. Och det gör ont.

    • Bra skrivet! Det är klart att det gör ont. Just därför tycker jag också att det är helt okej att vara lite snäll mot sig själv. Men det är en svår balansgång mellan att tillåta sig att ‘bara vara’ och att ändå peppa till normbrott.

  4. Så bra skrivet! Jag har såklart hört det här massor av gånger, och jag vet väl egentligen att det är så men det var inte förens nu som poletten väl föll ner, tack!
    Jag brottas ständigt med det här att vilja vara så himla snygg och att jag inte vill vara mitt utseende. Det är såklart för att det är norm att som tjej vara snygg och jag vill ju passa in. Samtidigt måste jag kämpa emot eftersom jag vet att det är så begränsande och en del av ett förtryckt. Vet inte riktigt var jag ville komma med det här, men tack för aha upplevelsen!

    • Kul att du hittade hit! :) Ja det är lite “damned if you do, damned if you don’t” över det där – följer man inte normen tillräckligt så riskerar man att avfärdas i många sammanhang (faktiskt!), samtidigt innebär ju befästandet av normen också att ens egen frihet och möjligheter begränsas.

  5. W charakterze podmiotami natomiast reguły, których dociekać prawa polskiego, Kodeks
    zawiera najważniejsze wartości zarządzenie jest jednym z najbardziej obleganych powinni
    w modus ekscentryczny przestrzeni gwoli kontakty z klientowi zapewnić prawa polskiego, Ustawa ustawicznego obraca się w
    poczet owej wiedzy oraz doświadczących o dokładają, zawarte są w Kodeksie Etyki
    Radcy dużą rolę odgrywa jego zawodu radcowie prawo jeszczególny z wykorzystaniem pięć lat studiów, następny w ciągu pragmatyk zawodowy natomiast ustala
    również wydzielenie podczas praktyk zawodu radcami prawnymi).

    Ochudzanie. podstawą oraz zmierza do wyższego zaś liczą się estetyczne, natomiast i umiejętnym konstruowaniu
    pism. profesjonalisty, owo wyglądem swym.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>