Noterade ni att jag skrev om offentlig amning PRECIS innan den diskussionen väcktes igen när Apan ammade i direktsändning i TV4 igår? Vavava?
Man skulle nästan kunna tro att jag är syn…isk.
Eller att jag har magiska superkrafter.
Jag tror ni vet vad jag vill ha sagt. Slippa att leta, sitta och veta, allt ser min uggleblick.
Hrrrm.
I alla fall. Diskussionen om amning väcktes igen. Den har varit uppe förut, förstås. (Till exempel när Linda Skugge på en restaurang blev bortvisad från bordet för att ’det kan väcka anstöt hos personal eller gäster’.)
Det är så klart rätt absurt att det finns folk som på riktigt tycker att kvinnor som ammar får hålla sig hemma, eller att det är rimligare att mamman och bebisen ska låsa in sig på restaurangens toalett än att de ska äta vid bordet.
Okej, jag förstår att en del kan bli obekväma av att jag drar upp tröjan i offentliga sammanhang. Ställer man sig tillräckligt nära och vrålstirrar så kan det ju hända att man får se en skymt av mitt bröst. Det är inte säkert, men det kan hända.
Man får tycka att det är lite obehagligt. Det är till och med förståeligt eftersom kvinnokroppen sexualiseras i så många sammanhang.
Men det är inte rimligt att mammor och deras bebisar ska ta någon hänsyn till det när det är dags att äta. Och det är inte rimligt att de ska trakasseras eller utsättas för obehagligheter för något som är fullkomligt naturligt.
Här i Kalifornien (och de flesta andra amerikanska delstater) finns det en lag som säger att man får amma var man vill, förutom i andras privata hem (om det är så att de inte tillåter det). Det innebär bland annat att restauranger inte får tvinga ammande mammor att lämna sitt bord.
Man kan förvisso tycka att det är knäppt att det ska till en lag för rätten att amma, men tyvärr så verkar det behövas. På många ställen trycks det till och med upp små kort som redogör för lagen, som en ammande kvinna kan ge till personer som ifrågasätter dem (för det händer ju).
Men en sådan lag kanske behövs i USA, sa vi när vi diskuterade frågan här hemma. Det behövs kanske inte i Sverige?
Men när hälften av svenskarna, 75% om man tittar på unga 15-22, säger sig tycka att amning inte är okej överallt – då tycker jag inte att man kan dra den slutsatsen.
Vi är inte så öppensinniga och naturliga som vi ofta vill tro.
Den där debatten alltså, jag tycker att den är så barnslig. Det är ju inte så att man vill gå runt och visa brösten utan oftast ammar man så diskret man kan (Jag antar att jag kan dra alla över en kam här…) Att ge sin bebis mat närhelst och varstans borde vara en naturlig rättighet.
Eller hur. Och om man sen inte kan eller vill göra det diskret (bebisar kan ju trilskas, till exempel) så tycker jag inte att det borde göras så stor grej av det heller.
Vad coolt med superkrafter! Och man börjar ju verkligen undra vad folk upprörs av… Är det så att män anser sig ha större rätt till kvinnors bröst än vad bebisar har? För det är ju tydligen ok att visa bröst i en massa andra sammanhang än amning…
Jag vet, supercoolt! Jag måste bara lära mig att kontrollera dem, så kommer det att hända grejer i världen!
Konstigt att något så naturligt har blivit så fruktansvärt fult i vissa personers ögon. Det finns mycket vackert i världen men det är inte mycket som slår en kvinna som ammar sitt barn. Den närheten de har. Så fridfullt det alltid verkar.
Om de som ammar sitt barn offentligt hade suttit med en nappflaska istället så hade nog inte lika många reagerat negativt. Då är det helt plötsligt bara en kvinna som matar sitt barn. Fast det är det ju vid amning också fast helt utan tillsatser Men det är mindre fasansfullt att ge sitt barn modersmjölkersättning än äkta vara om det är på offentlig plats. Helt galet!
Precis! (Fast amningsstunderna med Harry är just nu allt annat än fridfulla… brottningsmatch vore en bättre beskrivning!
Hoppas det vänder snart…)
Åh det där med amning. Önskar att diskussionen inte behövdes, men det gör den tydligen. Under det år jag ammmade L så ville jag inte, men tog ändå “hänsyn” till andra, delvis. Var L hungrig så ammade jag, absolut! Men… jag försökte gå undan, planerade så att amningen skulle kunna ske hemma så mycket som möjligt, skylde mig med filtar osv.
Och det där med skillnader mellan Sverige och USA… Måste säga att jag kände mig mycket obekvämare med amningen i USA (i alla fall i Kalifornien, inte Maine lika mycket). I sociala sammanhang, alltså med släkt och vänner, blev jag hänvisad till sovrum mm. Ingen som menade något illa med det, skulle bara hjälpa till. Själv hade jag gärna suttit kvar och pratat med de andra
I ett shoppingmall i Kalifornien blev L hungrig och jag satte mig på första bänk, något avsides och började amma (skyld med filt. såklart?). Fick en massa blickar och snart kom vakten fram. På minst 10-15 m avstånd, utan att titta riktigt mot mig (av respekt kanske?) och ropade lite försynt att det faktiskt finns ett babyroom. Ok, tänkte jag. Jag sitter gärna kvar här…ehh eller, får jag? Hade jag varit medveten om lagen då så hade det kanske känts lite bättre.
Precis! Det är liksom inte otrevligt utan ‘av omtanke’, men ändå väldigt tydlig signal att man BORDE VILJA gå undan för sig själv. Jag känner också att även om jag aldrig blivit ifrågasatt så är det faktum att väldigt få ammar utan nursing cover också en sådan subtil signal. Man känner att man gör något som folk som regel inte gör. Jag insåg det när jag för någon vecka sedan hemma hos en kompis såg en annan kompis amma utan nursing cover och liksom hoppade till. Jag gör det ju själv hela tiden men är väldigt ovan att se andra göra det.
Intressant att du tycker att Maine känns mer okej än Kalifornien. Det är ju rätt stora skillnader mellan olika delstater, också vad gäller huruvida man ammar överhuvudtaget. Santa Barbara är väldigt ‘health conscious’ överlag, så amning är vanligt. Men det varierar stort i olika grupper. Bland den vita medelklassen är siffrorna betydligt högre än bland de som invandrat från Mexiko till exempel, så det finns helt klart kulturella skillnader inom staden också.
Ja, precis. Signalerna pekar mot att man borde vilja.
Stora skillnader mellan delstaterna i detta stora land, när det kommer till det mesta skulle jag gissa.
Mina erfarenheter i de båda staterna är ju självklart beroende av i vilka sammanhang jag hamnat. Än har jag heller inte spenderat lika mycket tid som ammande i Maine som jag har i Kalifornien (norra K och bland den vita högre medelklassen ska jag tillägga).
Jag har inget emot offentlig amning, amma måste man. Däremot tycker jag som du skrev att det blir obekvämt om jag liksom hamnar för nära. och det tycker jag att det blir när killar är bara på överkroppen också. Och de behöver ju liksom inte ens amma så de kan ju gärna behålla tröjan på
sexualiseringen i samhället, ja kanske det är orsaken till att all barhet är så jobbig.
Ja det är verkligen inte konstigt om man känner så. Bara bita sig i tungan och jobba med det… (åtminstone när det gäller de ammande).