…om 50 000 republikaner

Om svenskarna hade fått välja amerikansk president så hade det blivit så mycket Obama att det nästan varit lite för mycket. Allt som för USA lite närmare Sverige politiskt sett verkar vi gilla, och det är ju rätt naturligt.

Och man hänger ju helst med andra som har någorlunda lika värderingar som en själv. Inte så att man måste tycka lika om allt, men någon som är mot grundläggande mänskliga rättigheter skulle jag nog ha rätt svårt att umgås med.

Så bland USA-svenskar så är det inte bara jag som konstaterar att vänskapskretsen inkluderar ytterst få – om ens några – republikaner. Rör man sig i storstäder eller i klassiska demokratfästen som Kaliforniens kuststäder så blir det väl så nästan automatiskt, tänker jag. Är man dessutom akademiker som till stor del umgås med andra akademiker så sjunker sannolikheten ytterligare för att träffa på någon oliksinnad.

Men de finns ju bevisligen. Nästan 50 000 människor röstade på Romney i Santa Barbara county, och det är ju faktiskt rätt många.

Och jag känner inte en enda en.

Det beror väl mycket på att jag inte umgås med äldre, vita förmögna män, förvisso, men en sådan tydlig uppdelning säger också något om samhället. Gruppering, uppdelning, polarisering. Och när båda sidor hjälps åt att underbygga skillnadsgörandet så tänker jag att det i sig också riskerar att spilla över så att vi-och-dem-tänket får ännu starkare fäste, på andra plan i samhället. Och det är ju det sista som USA och världen behöver.

Kanske borde jag bjuda in grannen på kaffe.

Om hon bara lovar att sluta gnälla på vårt staket.

Share

2 thoughts on “…om 50 000 republikaner

  1. Vad är det med grannar och staket egentligen? För ett och ett halvt år sen satte vi upp staket. Med bygglov och grannens samtycke. Eller nja, kanske inte helt, men hon skrev i alla fall under bygglovsansökan. Att hon sen inte gick med på 1,80 högt som vi ville ha utan absolut bara ville ha 1,60 och sen inte betalade halvan in mot hennes tomt är en annan historia. Men men. För några veckor sen haffade hon mig när jag var ute med barnen. Och anklagade mig – ett och ett halvt år efter sista plankan var på plats – för att ha satt staketet på hennes tomt och inte i tomtgränsen! Suck. När jag skickade in maken för att fråga vad hon menade blev hon spak.

    Det där uttrycket “love thy neighbour but put up a fence” fick plötsligt en annan dimension. Inte så lätt att love grannen efter att man satt upp sitt fence.

    :-) Grattis till valsegern!

    • ‘Love thy fence and put up with thy neighbour’ kanske passar bättre då! :) I vårt fall är det inte ens vårt hus (vi hyr), vilket hon vet om, men ändå gnäller hon på oss gång på gång…? Vissa har nog bara lite för lite att göra kanske…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>