Vi ser ju Walking Dead, ni vet. Varje kväll.

Och jag gillar det, det gör jag. Fast jag inte kan sova sen.

Men de skulle ha behövt någon slags genuskonsult kan jag konstatera. Det här att alla hjältarna som räddar de andra är män, att männen är typ superhjältar som inte missat ett enda headshot, och att de alltid tar besluten, det stör mig.

Kvinnorna har gjort typ två saker hittills som gagnat gruppen. Tvättat kläder och fiskat i solen. Efter att ha dragit upp ett gäng fiskar till middag (de metade alltså, det var inte så att de dök under vattnet och harpunerade fiskarna eller nåt annat avancerat – att meta är ändå sånt som småbarn klarar av) – så är de andra förvånade: kan ni sånt! Vem har lärt er det? Och vem tror ni har lärt dem? Min pappa.

De skulle ha behövt en läkare i gruppen, konstaterade vi för några avsnitt sen. Där har de ju en bra chans att få in en kvinna på en viktig, central position, funderade vi vidare.

I avsnittet vi såg igår träffade de så en läkare (eh, okej, en veterinär).

En äldre man.