Snart är det jul. Och vi ska fira i ett främmande (nåja) land. Utan föräldrar och syskon, och utan snö, och utan sellaksrom och Dufvenkroksglögg och julmust, och utan svensk gran och adventsljusstake.
Och så utan jullådan med alla våra juldekorationer.
Jag skulle gärna köpa nya dekorationer, det skulle jag. Jag har nynnat julmusik och klätt gran i mitt huvud hela dagen, så att få gå loss på Pottery Barn i december vore förstås smått fantastiskt.
Oj oj.
Men jag tycker inte om att köpa saker som inte ligger på resten-av-livet-nivå, eller åtminstone strax därunder. Det känns så slösaktigt och dumt.
Och jag vet att anti-slit-och-släng-trenden knappast handlar så mycket om miljövänlighet och antikonsumism, som om en slags kulturelitistisk distingerande praktik när nu nytt nytt nytt blivit svensson.
Det är okej. Det är ju fortfarande vettigt, egentligen.
Men det innebär att jag inte vill köpa julsaker som jag sen bara ska göra mig av med, när det blir dags att flytta hem. Det kanske bara blir en jul här, vem vet.
O-n-ö-d-i-g-t.
Så jag funderar. Kanske kan vi dekorera utan så himla mycket saker? Lite washitejp kan göra under för ett hyrt, färdiginrett hus – varför inte på julen också?
Eller så gäller det bara att jag hittar julsaker som är så fantastiska att jag vill ha dem resten av livet, så att de är värda att skeppa till Sverige sen.
Det är ju också en variant.
