Sideways är en av mina favoritfilmer. Den är liksom mörk och feelgood på en och samma gång, och så utspelar den sig på en av mina favoritplatser i världen – Santa Ynez Valley. Med jämna mellanrum kör vi över bergen för att prova vin i dalen på andra sidan och det är alltid så där outgrundligt härligt att vi vill flytta dit på en endaste gång. Och så kör vi omkring och pekar ut hus högt upp på kullar och säger där, kanske och sen smakar vi viner som är så bra att man nästan går sönder och vill köpa allihop och bygga en gigantisk vinkällare. Eller åtminstone en liten.

Igår lekte vi Sideways lite grann. Vi började på Alma Rosa, för det gör vi alltid. Och de sa grattis till bebisen, vi visste inte ens att du var gravid, och jag blev sådär glad som jag alltid blir för att de känner igen oss och att jag får vara stammis någonstans. Det är trevligt. Särskilt på ett ställe som Alma Rosa som gör den bästa pinot noir man kan tänka sig.

Han som gör vinet är med i filmen, berättade vi för Lillebror och Syster Yster, som om det skulle göra vinet godare eller filmen bättre. Som om det spelade någon roll. Och sen svischade vi förbi Hitching Post och ropade där jobbar Maya. Efter pitstop med glass och ett till pitstop med salametti och oliver och färskost med soltorkade tomater och basilika så fortsatte vi till Kalyra, där vi hoppades att hon som hällde upp skulle hälla lika mycket som Stephanie gjorde i filmen, men det gjorde hon så klart inte.

Jag tror jag måste se om den, Sideways. Kanske är det dags att faktiskt köpa den, istället för att hyra den varje gång?