…om Alma Rosa, pinot noir och Sidewayseffekten

Vi åker över bergen och provar vin någon gång då och då. Och varendaste endaste gång så stannar vi till på Alma Rosa i Santa Rita Hills.

För att det är så mysigt där.

För att de är så trevliga där.

Och för att de gör så rasande god pinot noir.

Man ska helst ta Alma Rosa först av allt, så att sinnena fortfarande är på helspänn och man förmår uppskatta alla lager av dofter och smaker. Ett vin beskrivs som Julie Newmar in her ‘cat woman’ outfit, ett annat liknas vid den svarta svanen i Svansjön. Jag upphör aldrig att fascineras över hur viner gjorda av samma druva, som växt inom samma lilla område, ändå kan smaka så olika. Hur klonerna skiljer sig åt, hur årgångarna varierar.

Oh its flavors, säger Miles om pinot noir i filmen Sideways, they’re just the most haunting and brilliant and thrilling and subtle and… ancient on the planet. Efter en sådan beskrivning så är det kanske inte så konstigt att försäljningen i USA ökade med 16% bara under de första tre månaderna efter att filmen släpptes. Hade det inte varit för att producenterna inte lyckades matcha efterfrågan så hade ökningen sannolikt varit ännu större. Sidewayseffekten har till och med verifierats av forskare.

All pinot noir är förstås inte bra pinot noir.

Men på Alma Rosa kan de sina saker.

Jag vill nästan flytta dit lite grann, till Alma Rosa. Och jag blir ledsen när jag tänker på att deras viner inte säljs i Sverige, för är det någonstans jag lär flytta så är det ju snarast dit.

Då kommer det dessutom att bli galet långt när vi ska åka över och vinprova.

…om att åka och prova vin

Idag åker vi över till Santa Ynez Valley och provar lite vin. Mitt allra, allra bästa på en söndag! Det ska bli 25 grader så vi preppar för picknick bland vinrankorna.

Och aldrig är jag så nöjd med vår bil som när det vankas vinprovning. Vi skulle köpa en liten, bensinsnål andrabil för några månader sen, men råkade komma hem med en sjusitsig Honda Pilot. Rätt galet, förstås, men väldigt, väldigt bra att man kan klämma in några extra vänner. Ju färre personer som måste köra när man provar vin, desto trevligare!

…om att fira sina framgångar

När man får refereerapporter som säger att ens forskning kommer att sätta standarden inom fältet i många år framöver, då måste man bara fira lite grann.

Alltså, det var ju inte min artikel som fick den kommentaren, men bakom varje framgångsrik man person står ju en kvinna annan person med champagnen i högsta hugg, eller hur är det man säger?

I alla fall hade vi en flaska mousserande pinot meunier som vi köpte när vi besökte Mumm i Napa i våras. Jag har längtat efter att få korka upp den, och jag blev inte det minsta besviken. De kan sina grejer på Mumm.

Och så är det fredag, barnen sover, och vi lyssnar på Ella Fitzgerald som sjunger dancing cheek to cheek. Och jag sitter vid bardisken och dricker bubbel och tittar på när A skrubbar musslor.

Man borde fira lite oftare.

…om att få del av någon annans skatt

Idag dricker jag kaffe i soffan för att jag vill det, inte för att min kropp skriker efter vila, eller koffein, eller bägge två. Med en bebis ömsom på armen, ömsom bredvid mig, och en hel hög med Food & Wine som väntar på att bläddras i. Tänk, en hel låda tidningar av bästa sorten sprang vi på när vi promenerade nedåt gatan för en stund sen. Någon ville rensa i sin röra just när jag behövde det som mest.

Bästa sortens återvinning.

Och Håkan Hellström sjunger och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför, och jag läser om hur man inreder vinkällare på bästa sätt och vilket vin som passar bäst till kalkonen på thanksgiving och hur man ska bete sig för att sommelieren inte lite nedlåtande ska fråga tycker du bäst om rött eller vitt när man ber om vintips på finrestaurangen.

Och jag vill laga vartenda recept.

Det kanske jag borde göra, också.

…om att ta helg

Och så blev det kväll, fredagkväll. Vi har grillat ribeye och vispat bea med den sista dragonen, och så blev det en tomatsallad med vitlök och fetaost till det. Och en cabernet sauvignon från Napa.

De kan sin cab sav i Napa.

Och sen Grey’s Anatomy. Vi har längtat hela veckan, nästan, efter att se de där kirurgerna operera. Det är nästan sjukligt. Men bra. Sjukligt bra.

Nu är det helg!

..om alkohol

Det är måndag kväll och vi lagar musslor till middag och öppnar en flaska vin. En chardonnay. Och vi suckar lite över våra hopplösa vinglas, som egentligen inte är våra alls, och säger vi skulle behöva några som låter dofterna komma mer till sin rätt.

En stund senare sitter jag i soffan och läser. Sånt som jag brukar läsa, mest bloggar (t.ex. den här, den här och den här). Det handlar om alkohol. Några som kommenterar skriver att ingen dricker alkohol bara för smakens skull. Att det alltid handlar om ruset. Att det alltid är skadligt. Om inte för en själv så för andra runtomkring.

Och först tänker jag att det inte är sant.

Jag tänker på vinet som en del av en god måltid. Om hur smakerna kompletterar varann. Om hur maten smakar bra, och så tar man en liten klunk vin, och så smakar det ännu bättre. Ibland dricker jag bara en enda klunk, för att det är gott. Då kan man ju knappast tala om rus, då måste det väl bara handla om smak?

Men det handlar inte bara om smak.

Det handlar inte heller bara om rus.

Det handlar också om kultur, normer och vanor. Om vad vi känner hör till, vad som skapar stämning, vad som förväntas i olika situationer. För varken smak eller rus är oberoende av dessa saker, snarare definieras de av dem.

Vi lär oss vad som är gott, vänjer oss vid smaker. Ett glas rött till fredagsmiddagen är inte bara en statistisk normalitet, det är också en social en. För många människor hör det helt enkelt till, och det känns inte som fredag annars. För andra är det som ‘hör till’ av en helt annan kaliber. Där ‘att gå ut’ per automatik innebär att dricka alkohol – att dricka mycket alkohol – så att utgång mitt i veckan är otänkbart för man ‘ska ju jobba imorgon’. Där drickande nästan alltid innebär att man känner av alkoholen, både under tiden och dagen efteråt. Ytterligare andra dricker inte alls – av olika anledningar.

Alldeles oavsett så lever vi alla i en alkoholkultur. Den tar sig olika uttryck, och i vårt sätt att konsumera (eller inte konsumera) alkohol kan man spåra ett identitetsarbete. Att dricka alkohol är könat, klassat, rasifierat. Det är ett sätt att visa vem man är. Öl eller champagne? Jim Beam eller Port Ellen? Riedelglas eller Ikeaglas?

Det är klart att det handlar om smak. Och det är klart att det handlar om rus. Men vi ska inte förledas att tro att det stannar där.