…om det lokala, det tillfälligt permanenta, och framtiden

Lokaltidning. Det känns nästan lite gammaldags, och vuxet i det som den står för.

Om man börjar prenumerera på lokaltidningen är man bofast. Den dagen man finner nöje i att läsa om det senaste kommunfullmäktigesammanträdet, om broar som eventuellt kommer att byggas om tio år, eller om vad förskolebarnen i grannkommunen får för lunch, då har man alldeles tydligt passerat en gräns.

Jag är där nu.

Jag har bott i Uppsala ganska länge, men jag har aldrig tidigare känt en längtan efter att läsa UNT. Det första året kunde jag inte riktigt släppa Piteå-Tidningen (över det nu), och sedan var det bara DN som gällde (jag läste statskunskap och hade man inte läst DN Debatt på morgonen var man lite lost, kan man säga).

Men något har hänt.

Jag tror att det är för att det är första gången som jag känner att nu ska vi stanna här. Inte för alltid kanske, det vet man ju aldrig, men tillräckligt länge.

Och så tror jag att det är barnen. Min enda kontakt med kommunen har tidigare varit några lånade böcker om trädgårdsdesign på stadsbiblioteket och en grön buss som tutade åt mig när jag cyklade på vägen istället för på trottoaren (det är visserligen åtta år sedan men jag är fortfarande arg över det, man får ju för guds skull inte cykla på trottoaren!). Men nu är det förskola och skola, och det är skolmat och skolskjuts och framtid.

I lokaltidningen kan man läsa om vad som har hänt. Men jag tror att det som lockar snarare är att läsa om vad som kommer att hända.

Det, och så sudokun på sidan 15.

…om att flytta till Sverige

Vi ska flytta. Till Uppsala.

Hem, på ett sätt.

Det känns bra, så klart, men också lite vemodigt. Det är det där med att stänga dörrar. För om vi ska bo där, då betyder det ju att vi samtidigt inte ska bo här. Och jag vill ju liksom bo här också.

Vi har redan börjat bli nostalgiska.

Tänk att vi inte ska sitta på det här fiket och jobba längre, säger vi till varann med allvarliga röster. Tänk att vi inte ska gå på de här gatorna och titta på vitkalkade hus och kakelklädda trappor och kaktusträdgårdar. Tänk att vi inte ska köpa blåmusslor och ahi i hamnen. Tänk att vi inte ska gå på farmer’s market på lördagarna och köpa mandariner och tomater och oliver. Tänk att vi inte ska åka längs Santa Rosa Road och prova pinot noir. Tänk att vi inte ska leka i parken med utsikt över bergen och baseballfälten. Tänk att vi inte ska grilla i solen en vanlig eftermiddag i februari.

Det finns så mycket, så mycket som jag kommer att sakna. Så mycket att jag på riktigt tror att om vi inte flyttar tillbaka till Sverige nu på en gång, då kommer vi kanske aldrig att göra det.

Så. Djupt andetag. Och så börjar vi om, igen.

…om 20 lärdomar från vår Uppsalalägenhet

 

  1. Jag gillar att bo mitt i stan.
  2. Om man ska lägga in ett klickgolv så måste underlaget vara helt jämnt, annars gungar det när man går.
  3. Vitvaror ska inte synas, inte höras.
  4. Det är bra med inglasad balkong på vintern.
  5. Om man har barnvagn så kan man inte ha en pyttehall.
  6. Granit som köksbänk är fint och praktiskt.
  7. Man måste ha induktionsspis. Så är det bara.
  8. Det är trevligt med en walk-in-closet. Det är ännu trevligare om man får ha den för sig själv.
  9. Jag gillar inte valv.
  10. Bebisar behöver inget eget rum.
  11. Det funkar visst med köksskåp i badrummet.
  12. Kökssoffa är guld.
  13. Jag kan leva utan diskmaskin. Men jag vill inte. Verkligen, verkligen inte.
  14. Mörkgrå fondväggar är fint.
  15. Man kan inte ha för mycket förvaring.
  16. En diskho ska vara tillräckligt stor för att rymma en hel ugnsplåt.
  17. Man bör fundera på var återvinningen ska vara innan man renoverar köket.
  18. En halvtrappa upp till hissen är inte optimalt precis.
  19. Det fungerar utmärkt att ha separat toalett och duschrum.
  20. En arbetsplats utan några eluttag är bara dumt.

…om att komma hem

Ju fler ställen jag bor på, desto fler hem får jag.

När jag flyttade för att plugga i Uppsala för en herrans massa år sen så blev det hemma, och det andra hemma blev hemma hemma. Sen köpte vi hus, och det blev också hemma. Och sen flyttade vi till Kalifornien och det blev hemma. Även det. Man kan säga att jag samlar på hem.

När vi åkte till Sverige i början av sommaren var det skönt att komma hem igen. Och när vi för några veckor sen kom tillbaka hit så kändes det på samma sätt. Nu har vi äntligen fått flytta tillbaka till vårt hus också, efter en månad i ett i och för sig rasande trevligt litet guest house med pool två meter från ytterdörren – härligt, men inte vårt – och det känns återigen så där skönt att komma hem. Äntligen, liksom.

Vi har inte packat upp än. Däremot har vi möblerat om i vardagsrummet tre gånger. Det gäller att börja med det viktigaste.

Lite hemma hann det bli ändå. Det lilla huset med den varma poolen.