…om att snart få börja träna igen

Jag längtar. Jag längtar så där nästan osunt mycket. Att lyfta tunga saker, vandra många mil barfota på höga kullar, och tids nog också springa fort, fort. Och jag märker hur min längtan följer samma mönster som vanligt. Jag vill träna nu för att jag inte kan. När jag kan, då kommer jag nog inte att känna något som ens påminner om den lockelse som jag känner nu. Så jag försöker passa på att kanalisera min längtan så att den gör någon nytta nu också. Skissar på träningsprogram, till mig själv, och till andra.

Idag har jag gjort ett cirkelträningsprogram som jag tänker plåga min syster med. Här är det första passet!

  • Armhävningar
  • Axelpress med skivstång
  • Bicepscurls
  • Sned planka (båda hållen)

För alla övningar gör man 15 repetitioner. Plankorna på slutet gör man så länge man orkar hålla dem. Det ska vara lite tempo i övningarna, fast inte så att man rycker och sliter förstås. Och snabba byten. Ingen vila mellan. Med andra ord ska alla redskap vara framplockade och utprovade i förväg. När man har gått igenom alla övningarna så vilar man en minut och sen gör man det igen. Och igen. Orkar man ett fjärde varv så kan man göra det, men tre varv räcker egentligen. Det gäller också att hålla koll på att höja vikterna eftersom man ganska snabbt blir starkare.

Snart, snart får jag också!