…om män och kvinnor på toaletten

Elin frågade i kommentarsfältet till det förra inlägget vad jag tyckte om det här:

(För er som inte sett vad det handlar om: en skola i Luleå har satt upp en ‘toaskylt’ utanför några toaletter – som på bilden här ovanför. En elev protesterade med motiveringen att den var sexistisk, men skolan (och de flesta av eleverna) vill inte ta bort den. Länkar här, och här, och här)

Och jag kan förstå att folk tycker att det är både oförargligt och lustigt. Vid första anblicken så är det ju det, på ett sätt. En kille kollar in i tjejernas toalettbås i en stiliserad lek med de klassiska symboler som vi är vana att se. Nästan alltid när man använder symboler på ett annat sätt än det förväntade så blir det kraftfullt – humoristiskt, eller obehagligt.

Här blir det kanske både och.

En enkel sökning efter liknande skyltar ger också dessa exempel:

Finns det ett genomgående tema här?

Det kan man lugnt säga.

Kvinnan är i de här bilderna offret – den som det tittas på över toaväggar eller under kjolen, den som det tafsas på, den som hotas av våld. Mannen är aggressorn – den som tar sig friheter att titta, tafsa, hota.

De här bilderna speglar en norm som säger att män, kvinnor och relationen dem emellan ska vara på ett visst sätt. Men de bidrar också till att trivialisera och slå fast den normen – särskilt när de som protesterar klappas på huvudet med budskapet ‘det där är inte något att bry sig om’ (eller – som det stod på skylten som personalen på skolan klistrade upp i korridoren: ‘hur är det psykiskt möjligt att bli kränkt av det där?’, med andra ord: ‘det är något psykiskt fel på de personer som blir det’).

Jag förstår att det finns de som tar illa vid sig, särskilt de som faktiskt upplevt det som bilden visar (det förekom när jag gick på högstadiet och det gör det fortfarande). Och egentligen borde väl det räcka som skäl för att ta bort bilden.

Men jag tycker också att det är viktigt att poängtera att det inte bara handlar om att ‘några personer blir kränkta’ (som det uttrycks i en del kommentarer). Bilden är problematisk också för att den är en del av något mycket större, vilket man ser när man ställer den bredvid liknande bilder. Och detta ‘större’ är grundläggande för de strukturer som legitimerar mäns sexuella trakasserier och våld mot kvinnor.

Att majoriteten av eleverna på den aktuella skolan inte gjorde denna koppling är kanske varken förvånande eller så särskilt upprörande. Men att skolpersonalen inte gjorde det – och efter att ämnet diskuterats i medierna fortfarande inte gör det – det får mig att undra vart våra skolor är på väg egentligen.