Tag Archives: Sverigedemokraterna

…om det mörka samhället

Posted on by
4,891

Barnet lade sitt febervarma huvud i hennes knä och tittade upp mot henne. ”Farmor, berätta något! Berätta om när du var liten!”

Och hon berättade.

Hon berättade om hur livet hade varit i det lilla samhälle där hon vuxit upp på 1980-talet, hur det hade varit en trygg plats där det enda hon varit rädd för var den mörka skogen bakom huset, men aldrig, aldrig andra människor. Hon berättade om hur folk gick ihop och organiserade sig mot frågor som de tyckte var viktiga. Mot kärnkraften, mot älvarnas reglering, mot den stat som tömde skogarna och bergen utan att betala för det. De hade sällan lett någonvart, de där protesterna, men de hade protesterat och de hade gjort det utan att vara rädda för vad som skulle hända med dem om de gjorde sina röster hörda.

En gång hade hon följt med sin farmor i ett demonstrationståg där de tände facklor och vandrade från medborgarhuset till kyrkan med plakat som talade om medmänsklighet, solidaritet och fred. Med plakat som sa – låt barnen komma till oss, låt oss hjälpa dem som har det svårare än vad vi har det.

Barnet tittade med stora ögon upp på henne. Hon visste inte vad ett demonstrationståg var för något. Kanske skulle hon aldrig få veta det heller.

De hade protesterat till en början.

Vid det första riksdagsvalet hade de bekymrat skakat på huvudet.

Inför det andra riksdagsvalet hade de ropat ”inga rasister på våra gator”.

Men med tiden blev de som protesterade allt färre, allt tystare.

Journalister som granskade Partiet fick hotbrev, telefonsamtal, och deras hemadresser publicerades på en särskild hemsida där partiföreträdare uppmanade folket att tysta dem – med våldtäkter, med misshandel, med mord. Så småningom blev hoten mer påtagliga. Journalisternas föräldrar fick också ta emot samtal, adresser till barnens skolor spreds. Om ni inte slutar skriva så om oss, så tar vi era barn. Tidningar som granskade partiet utestängdes, släpptes inte in på valvakor och sammankomster, och förvägrades intervjuer.

Folkets stöd växte. Kanske förstod de inte. Kanske brydde de sig inte.

Vid det tredje riksdagsvalet bildade Partiet regering. Då fanns det fortfarande människor som protesterade, medier som granskade, politiker som stred för andra värden, även om de var färre nu.

Men i takt med att Partiets makt ökade, så ökade också deras press på motståndarna. Presstöd drogs in. Lärare som inte ville göra skillnad på elever baserat på var de kom ifrån förlorade sina arbeten. Hoten mot journalister, samhällsdebattörer och företrädare för andra partier verkställdes.

Människor gick inte längre ihop för att protestera. De gick inte längre i demonstrationståg med facklor och plakat. Och i det lilla samhälle där hon vuxit upp var det inte längre den mörka skogen som skrämde barn på väg in i vuxenlivet. Det var det mörka samhället.

Farmodern tittade ner på sitt barnbarn och såg att hon sov djupt.

Kanske var det bäst så.

…om ord och vad de säger om samhället

Posted on by
516

Ett begrepp jag inte hört förr, konstaterar Peter Wolodarski om ordet ‘babbe’. Samtidigt frågar sig en kompis på Facebook hur länge det kommer att dröja innan vi får se det i Svenska akademins ordlista.

Att ord och politik hör ihop blir sällan så tydligt som idag.

Språk och språkanvändning är något som är tätt sammanlänkat med kunskap, normer och värderingar. Genom att titta på vad människor säger, var de gör det, när de gör det och hur de gör det, så kan man också få en ökad förståelse för samhället och hur det utvecklas. Man kan säga att det finns en sorts språklig väv som vi alla är en del av, och som vi hela tiden är med och skapar när vi använder språket. Den här väven återverkar också på vad som är möjligt att säga (och tänka) i olika sammanhang.

Det finns en anledning till att så många svenskar idag skakar på huvudet och säger det ordet har jag aldrig hört förut. Det beror på att ‘babbe’ – åtminstone fram tills nu – är ett ord som förekommer i en väldigt specifik miljö, som de allra flesta av oss inte är en del av. En tidigare SD-medlem förklarar och placerar ordet i högerextrema sammanhang. Där skakar de inte på huvudet, för där har de hört ordet förut, oavsett om de själva använder det eller inte.

Tillgång till ord är den mest grundläggande nivån i den diskursiva väven. Den som inte har något ord för snön har svårt att prata om den, medan någon som vuxit upp i exempelvis Norrbotten sannolikt vet precis vad skillnaden mellan kramsnö, skare och puder är. På liknande sätt har lanseringen av ordet hen gjort det lättare att tala om människor som man inte vet könet på.

På nästa nivå kommer mer tydligt normativa aspekter in. För bara för att vi vet vad ett ord betyder så innebär inte det att vi tar det i vår mun. Politiskt laddade eller kränkande ord är något som många undviker. För att inte uppröra, för att inte drabbas av omgivningens reaktioner, eller för att det ‘känns fel’.

När någon ändå använder ord som har en mycket stark negativ laddning så innebär det att det i det specifika sammanhanget var möjligt att prata på just det sättet. Uttrycket fanns i personens vokabulär och eventuella normativa spärrar var inte tillräckligt starka för att ordet skulle undvikas.

Det var möjligt att tänka och använda ett ord som ‘babbe’.

Detta säger förstås något om personen som gjorde det. Men det säger kanske ännu mer om samhället som vi lever i, och det gör det ännu mer obehagligt att tänka på.

Idag lärde sig många svenskar ett för dem nytt ord. Nu återstår det att se om det kommer att användas av fler, och vad det i sin tur kommer att ge för reaktioner.