…om zombies

Vi har börjat se The Walking Dead.

Och jag klarar egentligen inte skräck och sånt. Zombies, not my cup of tea. De senaste två nätterna har jag drömt om zombies. Och igår natt klockan tre när det febriga barnet satt rakt upp i sängen så tänkte jag på riktigt tanken han kanske har blivit en zombie, innan jag insåg det absurda i det (mitt i natten, som sagt…).

Och ändå – ändå – längtar jag till nästa avsnitt. Fast jag måste hålla handen och titta ner i tidningar på strategiska ställen och sen inte kan sova i alla fall. Ändå längtar jag.

Det tänker jag är ett rätt bra betyg på en serie?