Så länge man har jobb och en bra försäkring så är det lätt att glömma hur segregerat sjukvårdssystemet är i det här landet. Hur kostnadsdrivande det är, hur orättvist, och hur ojämlikt. Varje gång vi får en specifikation på vad sjukhuset debiterat vårt försäkringsbolag för läkarbesök som vi gjort så blir vi först förskräckta och sedan väldigt nöjda över att vi har en så bra försäkring.
Varje gång så påminns vi om hur sjukt det här systemet är.
Som när Harry föddes till exempel. Typ gratis. Eller sisådär 80 000. Beroende på hur man ser det, och från vems perspektiv.
Och igår fick vi papperna för när vi åkte in med Harry på akuten när A ramlat med honom så att han blivit rödlila över halva huvudet. En enkel undersökning, in och ut på någon timme. Några tusen kostade det försäkringsbolaget. Vi betalade drygt två hundra. Ändå var det inte det som var det mest uppseendeväckande. För de skickade också ett brev där de frågade om någon annan möjligtvis hade varit inblandad i olyckan. Någon utanför familjen. Någon att skylla på.
Någon som de skulle kunna stämma på kostnaderna för akutbesöket.
Och vi påmindes igen.