…om sånt man gör när det regnar

Det har regnat precis hela dagen och vi har traskat omkring inomhus och uppgivet tittat ut. Fabian ville gå till lekparken men det gick ju inte. Bor man i södra Kalifornien så har man inga regnkläder, så är det bara. Paraply, försökte han, som om det skulle hjälpa. Så istället har vi tränat på att säga umbrella och sjungit umbrellasången åtta gånger i rad.

Spännande värre.

Men det tog sig, för sen köpte A helgblommor på väg hem från jobbet och jag åkte iväg för att titta på nya Twilightfilmen med några kompisar. Den var våldsammare än väntat och jag ägnade halva filmen åt att oroligt titta på femåringen som satt till höger om mig och mumsade popcorn.

Vad hennes föräldrar tänkte när de tog med henne på en film som handlar om hur vampyrer vrider huvudet av varandra i en kamp om huruvida ett litet barn – som såg ut att vara i hennes ålder – ska få leva eller inte, det övergår mitt förstånd.

Jag undrar om hon har lyckats somna än.

…om regn

Det är mulet. Och alldeles precis så hörde vi ett konstigt ljud genom den öppna ytterdörren. Ett sorts regelbundet, mjukt pickande.

Så vi hoppade båda upp ur soffan för att se efter. Jo! Regn! I september. Ganska fantastiskt.

Nu, fem minuter senare, har det i och för sig slutat, men ändå.

Kanske blir det någon slags höst här också. Så småningom.