…om brun lemonad

Vi plockade en massa citroner när vi var hemma hos några kompisar med citronträd i helgen (vi har ju också ett, men det ger inte så jättemycket frukt tyvärr). Och något ska man ju göra med dem. Så igår gjorde vi färskpressad brun lemonad.

Det var inte meningen att den skulle vara brun, men vi hade bara brunt socker hemma, så det fick bli så. Och jag tycker faktiskt att det bruna sockret gav den en lite vuxnare smak.

Ursprungsreceptet kommer från Söta Saker, och jag gillar att var och en kan välja hur söt man vill ha den, om man blandar direkt i glaset (jag gillar min lemonad ganska sur).

Färskpressad brun lemonad:
(liten sats, typ till två personer)
Saft från 2 pressade citroner
2 dl vatten
Sockerlag (koka hälften vatten och hälften brunt socker tills sockret löst sig)
Massa is

Man blandar bara ihop allt i en tillbringare, superenkelt. Smaka av med sockerlagen tills det känns lagom, antingen i tillbringaren eller direkt i glaset om man vill ha lite olika sötma. Det som blir över av lagen kan man ha i en flaska i kylen, den håller rätt länge.

…om Supermom cupcakes

I eftermiddags bakade vi cupcakes. Eller popcakes, som Fabian säger.

Jag skulle inte påstå att det är så här ‘man’ gör. Men så här gjorde vi.

Supermom cupcakes i tjugotvå steg:
Typ fjorton tolv stycken, det beror på hur mycket smet man äter

1. Googla “chokladmuffins” + “recept”.
2. Gå in på första bästa träff. Det är inte så noga.
3. Gör precis som det står…
4. …men ta ungefär dubbelt så mycket kakao.
5. …och ta vaniljextrakt istället för vaniljsocker för nåt annat finns ju inte i det här himla landet.
6. …och inse sedan att det inte alls var vaniljextrakt utan Stevia.
7. …och häll sedan i ännu mer kakao för att försöka kamouflera Stevian.
8. …och vispa sedan desperat i ett ägg till för att det inte ska bli för kompakt.
9. Häll sedan upp i formar och grädda.
10. Inse att gasugnen är jättevarm nertill så att bakverk måste stå på översta falsen för att inte brännas i botten.
11. För sent.
12. Provsmaka.
13. Provsmaka en till.
14. Vispa ihop frosting. Ta fram färdig frosting på påse ur kylen.
15. Provsmaka en till, i väntan på att de ska svalna.
16. Låt barnet spritsa frosting på några stycken, alldeles själv.
17. Låt barnet hälla strössel över, alldeles själv.
18. Provsmaka en till.
19. Städa upp all frosting och allt strössel som av någon outgrundlig anledning hamnat på golvet.
20. Trodde du på riktigt att du skulle smaka fyra stycken?! Haha. Du kommer att få ont i magen.
21. Använd fatet med cupcakes som muta för att barnet överhuvudtaget ska äta någon middag.
22. Ge upp.

…om fredagskvällen

En regnig eftermiddag är som gjord för matlagning som tar flera timmar och sprider dofter och imma på fönstren.

För att fira att citronerna äntligen har mognat…

…och att rosmarinbusken återhämtat sig…

…så marinerade jag en benfri, uppbunden lammstek i olivolja, citronsaft och rosmarin. Jag skar små fickor där jag stoppade in vitlöksskivor. Två och en halv timme tog det sedan i ugnen (på 165 grader). Den doften… Mm.

Det här ser inte mycket ut för världen, men det är en början. En bra sådan. Några schalottenlökar och en grovhackad morot får fräsa i lite ankfett, och sedan häller man på rött vin, en dryg halvflaska ungefär. Och så i med det lite fond. Det är det som finns i den lilla plastpåsen – fond som vi gjorde när vi kokade revbensspjäll sist. Men färdig på flaska går också bra, var försiktig så att det inte blir för salt bara.

Lite överbliven glögg och en skvätt fikonbalsamico hade jag också i. Sedan fick allt koka en och en halv timme ungefär. Jag brukar köra utan lock tills att skyn reducerats lite, och sedan lägga på locket.

Matlagningsvin, det är sådant vin som man dricker medan man lagar mat, eller hur?

Butternut, sötpotatis och brysselkål är finfint till lamm.

Brysselkålen brukar jag bara steka i lite smör, det tycker jag är det absolut godaste. Tänk på att det tar ett tag att steka brysselkål för att den ska bli genomstekt.

Pumpan och sötpotatisen skar jag i bitar och ugnsbakade med salt, smör och lite hackad mandel. Ungefär en halvtimme, på 200 grader.

På slutet smulade jag över lite chèvre också.

Så här fint blev lammet.

Alltså jag dog lite grann så gott det var. Ett glas pinot noir från Alma Rosa till det och så var den fredagskvällen kirrad.

Nu ska jag äta lite choklad och försöka läsa ‘Femtio nyanser av honom’. Jag har inte hört så bra omdömen, men en bok som säljer i sådana upplagor måste man ju ge en chans i alla fall. Om inte annat så för att se vad det är folk pratar om egentligen…

Har ni läst den? Vad tyckte ni?

…om att vilja ha fredag nu

Middagsbjudningar är mitt bästa.

Det handlar inte om att imponera med komplicerade recept, det handlar om att få en ursäkt att laga dem. För att det känns mer värt när man får dela med sig. Över grillad lax och chardonnay så blir bekanta till vänner. Och det är fint, det.

Eftersom jag anar att veckan blir lite tuff, med partnern i en annan stad från tidigt till sent, så funderar jag på desserter till fredagsmiddagen redan nu.

Det kan också ha att göra med att jag är hungrig.

Möjligtvis.

Hur som helst så tror jag att det blir chokladkrämen som vi åt på nyårsafton. För att den var god, men mest för att den var så galet enkel att förbereda. Spritspåse i kylen tills det är dags och sedan bara spritsa upp. Så här:

Chokladkräm med olivolja och flingsalt
(4 portioner, originalrecept härifrån)

100 gram mörk choklad (vi körde på Lindt 86%)
3 dl vispgrädde
1 msk mörkt muscovadosocker
2 äggulor
Olivolja
Flingsalt
Krutonger: vitt bröd och smör att steka i
Bär till dekoration

Först finhackar man chokladen och lägger i en stor skål. Så kokar man upp grädden och rör ut sockret i den. Därefter hälls gräddblandningen över chokladen och så rör man om tills den smält. Sist vispar man ner äggulorna. Sedan ska krämen bara stå kallt i kylen i minst en timme. Därefter fyllde jag en spritspåse som fick ligga färdig i kylen i väntan på serveringen. Där höll den sig i flera dagar.

Krutonger kan man också göra klart i förväg. Jag brukar bara steka kuber av vitt bröd i lite (det vill säga mycket) smör, och sedan låta dem svalna på ett galler. Lite salt på dem skadar inte heller. Sist använde vi ett surdegsbröd och det passade bra, men man tar vad man råkar ha hemma.

Vid serveringen: spritsa eller skeda upp krämen i en liten skål, häll på lite olivolja och sedan några flingor salt. Dekorera med krutonger och kanske ett bär eller två.

Åh. Jag längtar redan efter en sådan där skål, jag.

…om en äppelsallad

När jag var liten fanns det två sorters äpplen i affären. Röda och gröna. De gröna var granny smith, även om äppelmarknaden i början av 1980-talet nog inte var tillräckligt differentierad för att särskilt många skulle bry sig om att de faktiskt hade ett namn. Inte där jag bodde i alla fall.

Eller så var det bara jag som inte hade koll. Jag var ju ändå bara några år.

Men jag gillade granny smith, även om jag inte visste att det var så de hette. Helst skulle de vara så syrliga att tungan krullade sig.

Och lite grann så är det nog det som är poängen med den här salladen. Det syrliga, friska, krispiga. Och kombinationen dill och äpple var överraskande trevlig.

Äppelsallad
(4 port om tillbehör till förrätt)
Originalrecept från Systembolaget 

1 granny smith, med skalet kvar
1/2 dl gröna ärtor
1 msk kallpressad rapsolja
1/2 pressad citron
Salt och peppar
Plockad färsk dill

Så. Först skivar man äpplet så tunt man kan om man råkar ha en slö kniv (som jag, åtgärdat nu). Sedan strimlar man skivorna tunt, så jämnt man kan. Blanda sedan äppelstrimlorna med ärtorna i en skål, salta och peppra, och häll över rapsolja och citronsaft. Tillsätt sist dillen. Den ska alltså inte hackas, utan plocka av små bitar från stammen bara. I originalreceptet stod det ’2 kvistar’, vad de nu menade med det. Men det är inte så noga. Plocka på tills det känns och ser lagom ut, helt enkelt.

Salladen åt vi tillsammans med halstrade pilgrimsmusslor, citronbakade potatisfondanter, parmesanaioli och levainchips. Vi var ju bara vi på nyår, så det blev en del över (kändes lite onödigt att halvera ett sådant här recept). Det rörde jag ner i en coleslaw dagen efter, vilket gav den lite extra syrlighet också.

…om att hitta ursäkter för att göra potatisfondanter

Nyår är mat för mig. God mat. Gott vin. Vänner. Familj. Och så ännu mera mat.

Vi behöver liksom en ursäkt för att spendera en hel dag med att handla och hacka och steka och så. Sådana där sysslor som vi tycker så mycket om, särskilt när man gör det tillsammans, men som småbarnslivet tycks konkurrera ut de flesta dagar.

Nyår är en perfekt ursäkt för det.

Jag måste förstås lägga upp alla recepten här, om så bara för att jag ska kunna hitta åt dem sedan – för oj oj, vad gott det var. Men det var rätt många saker vi hann få i oss, så det får bli en rätt i taget. Först ut – potatisen som vi åt till förrätten. 

Potatisen? 

Låter inte så speciellt, tänker ni kanske. Men då har ni inte testat den. För det första – den är snygg. Och snygg potatis växer inte på träd precis. Och så är den god, och liksom… annorlunda. Inte åttiotalsannorlunda som hasselbackarna vi åt till varmrätten (fast de är ju snygga de med, på sitt sätt), utan de här potatisarna lyckas vara både fräscha och smakrika, tack vare att de kokats i citronolja.

Redo? Okej.

[Paus för en klunk champagne. Det är ändå nyårsafton vi pratar om här.]

Citronbakade potatisfondanter
4 personer, som tillbehör till förrätt
Originalrecept från Systembolaget 

5 dl neutral olja (vi använde raps)
2  bakpotatisar
1 citron
2 vitlöksklyftor
Rosépepparkorn, vi använde 10 korn
Färsk timjan
Flingsalt

Skär potatisarna i kuber – skär av kanterna på varje potatis så den blir en stor kub, och dela sedan den i åtta lika stora kuber. Lägg över dem i en ugnsfast form. Häll över olja så att det täcker potatisarna helt – är formen för stor så går det åt mer olja, så ta en lagom stor form för mängden potatis. Halvera en tvättad citron och pressa saften över potatisen. Skiva sedan citronen tunt och lägg ner skivorna i formen. Mortla rosépeppar och timjan, och lägg ner i formen. Salta.

Stoppa in i ugnen på 225 grader. Baka ca 30-45 minuter, eller tills potatisen är genomgräddad. Plocka upp potatisen och låt den svalna.

Vi serverade potatisen till pilgrimsmusslor, äppelsallad, parmesanaioli och levainchips, som i originalreceptet. Perfekt matchning och det passade väldigt bra till champagnen. Nästa gång testar vi dem nog till fisk av något slag.

Lite beroende på vad vi hittar på för ursäkt, förstås.

…om att testa en konjaksglögg

Jag är nästan lite glad över att jag inte kan köpa någon glögg här i USA. För det har varit riktigt kul att testa lite olika glöggrecept (det här, och det här) för att se vilket som kvalificerar sig till julafton. Jag är nog lite för lat bekväm för att göra egen glögg när jag faktiskt tycker bra om den man kan köpa på systemet.

För drygt två veckor sedan (eller tre?) påbörjade jag den här glöggen. Den första blandningen skulle stå i en vecka, var det tänkt. Men, ja, jag glömde förstås bort den där den stod i ett skåp. Note to self: ställ inte undan på alltför hemliga ställen i framtiden.

Men det gick bra ändå. Det är ju sprit, liksom.

Den här glöggen är alltså en lite alkoholstarkare variant, med både konjak och portvin i. Den var god, men jag tycker nog ändå bättre om glögg som inte är spetsad – en smaksak, förstås.

Konjaksglögg med portvin

2 dl russin
2 dl konjak
2 dl portvin
10 kardemummakärnor
1 kanelstång
1 kryddnejlika

Ovanstående ingredienser blandas ihop i en flaska eller burk med lock, och får sedan dra i en vecka. Därefter silas kryddor och russin av, och vätskan rörs ihop med:

1,5 dl farinsocker
1 flaska rött vin

Värm upp glöggen och servera med mandel och nya russin (inte de som silats bort, de är goda att äta men kommer inte till sin rätt i glöggen – de bör däremot funka utmärkt att använda i en fruktkaka eller liknande).

Nu blir det en kopp av den här tillsammans med lite nybakade lussekatter.

I sängen. Med en film.

Åtminstone första halvtimmen av en film.

…om en riktigt god portvinsglögg

Idag har vi varit på barnkalas, som vanligt, och så har vi julpreppat lite. Köpt adventskalender och lite andra väsentligheter, och så har jag gjort en krans som nu hänger på dörren. Vi har också testat några olika glöggrecept för att se vilket vi gillar bäst. Jag har inte gjort egen glögg så många gånger, Systemets duger bra brukar jag tycka, men här finns det inte att få tag på och då måste vi förstås göra egen. Och den här blev faktiskt riktigt, riktigt bra! Receptet är ursprungligen Anna och Fanny Bergenströms.

En halvflaska portvin (dvs 37,5 cl)
1 flaska rött vin
1 msk hel kardemumma
1 kanelstång
8 hela kryddnejlikor
1,5 dl farinsocker
ev. lite konjak

Man blandar ihop alltihop och låter det stå ett dygn. Den är god både varm och kall och kan spetsas med lite konjak om man vill.

…om pepparkakor

Idag har vi bakat så att det luktat jul i hela huset. Vi kappåt deg och jag funderade över det där med ont i magen av att äta för mycket pepparkaksdeg – det måste väl ändå vara en myt? Däremot känner jag mig ovanligt snäll idag, så den biten tror jag stenhårt på.

Receptet kommer härifrån. Fast degen fick vila några dagar extra i kylen och allvarligt – den blev godare för varje dag. För jag var förstås tvungen att provsmaka lite då och då… Kakorna blev också väldigt bra, men jag ska nog testa att ha i lite större mängd av kryddorna nästa gång.

Jag testade också att göra några tjockare kakor som jag blev väldigt nöjd med. Jag rullade lagom stora bollar som jag sen plattade ut på plåten. Dem åt vi sen till efterrätt med en kula glass med rostad mandel.

Det blir nog jul i år också.

…om Hela Familjen Bakar

I helgen bakade vi kakor, Den Lilla Kocken och jag. Och maken till goda kakor har sällan skådats. Jag tror bestämt att han har en framtid som konditor, sonen. Receptet hittade vi här, men våra blev inte riktigt som originalkakorna. Så här gör man i alla fall:

Citronkakor

6 och 3/4 dl mjöl
1 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
250 g mjukt smör – ta fram ur kylen i god tid
3 och 3/4 dl strösocker
1 ägg
1/2 tsk vaniljextrakt
Zest och saft från en stor citron
Strösocker att rulla kakorna i

Ugn: 175 grader, ca 10 minuter. Vår ugn är så dålig så vi fick köra dem lite längre. Så kan det gå.

Först går man ut i trädgården och plockar en citron.

Man börjar med att blanda ihop torrvarorna. Det är väldigt bra om man låter bli att spilla mjöl över hela köksgolvet.

Sen rör man ihop smör och socker. Det är gott.

Riv av det yttersta på skalet med ett fint zestjärn. Alltså fint som i smått, inte snyggt. Eller, ja, det kan gärna vara snyggt också faktiskt. Pressa sen ur all citronsaft. Det borde bli ungefär 4 matskedar. Rör ner alltihop i smörblandningen tillsammans med vaniljextrakt och ett ägg.

Häll i mjölblandningen i smörblandningen. Försök att inte spilla på golvet, igen. Det är sjukt besvärligt att städa upp.

Smaka. Alltid smaka.

Rulla till bollar som sen rullas i strösocker, läggs på plåt (på bakplåtspapper) och sen gräddas. Tänk på att inte lägga dem för tätt eftersom de flyter ut i ugnen. Tänk också på att inte äta dem förrän de gräddats. Svårt, jag vet.

Kolla så fina de blev! Nu får man äta dem.

Lägg kakorna i en fin burk. (Obs! Viktigt.)