Aloha.
Vi är i Hawaii. På ön Oahu.
Det är fantastiskt. Till och med barnen sköter sig. Ikväll var vi på en eldshow och båda två satt tysta och tittade i trettio minuter. TRETTIO. Nästan lika bra som Pippi på de sju haven, med andra ord.
Anledningen till att vi är här är egentligen inte semester. Närå. A ska på konferens hela nästa vecka, så jag ska hänga i barnpoolen solo (nåja) och leka desperate housewife.
Det är sådana här gånger man verkligen uppskattar akademin.
Friheten att själv bestämma vilka konferenser som man vill åka på – just den här kan jag i och för sig ha utövat vissa påtryckningar om – och att både kunna ta med familjen och stanna borta några extra dagar utan att någon chef bryr sig om det, det är det få yrken som har.
’Resor i jobbet’ känns annars som något som lät kul när man var tjugotvå. Inte trettio med två barn. Men när man till stor del kan styra över de där resorna själv så är det ju rätt okej ändå.
Det är ju i allmänhet så att mer specialiserade jobb som kräver hög utbildning också har en större frihet i hur arbetet ska utföras och när. Jobbar man vid fabriksbandet är det svårt att jobba hemifrån, flexa eller ta ledigt en onsdag för att en kompis kom till stan. Men inom akademin kan man göra alla de där sakerna utan problem, så länge man i övrigt gör det man ska.
Att sedan det där med att ‘göra det man ska’ är en rätt omfattande historia är en annan sak. För det är klart att det finns en massa med akademin som inte är lika bra. Listan över saker att gnälla på kan ibland tyckas alldeles för lång. Det är lätt att fastna i tankemönster om för mycket jobb som liksom tar över allt annat, men som belönas i ganska låg utsträckning.
Och kanske är det för att jag har funderat en del på positivt tänkande på sistone.
Men det här med att just den här konferensen är årligt återkommande, och alternerar mellan Hawaiis olika öar, det tycks mig just idag i sig vara ett rätt starkt argument för att jobba inom akademin.
Påminn mig om det när det är dags för nästa artikelrevidering.