När det blåser upp till storm på den amerikanska östkusten engagerar sig hela världen, tycks det. Det är den där katastrofstämningen som är så medryckande, och trots att det där blåsandet äger rum långt långt bort så låter det i svenska medier nästan som om det är vår kust som blivit drabbad, och inte USA:s.

Men jag tror att vi verkligen behöver höra de där berättelserna om strömavbrott i flera dagar kombinerat med kyla och stängda affärer och människor som utnyttjar de mörka gatorna till mörka saker. För när vi läser om människor som vi identifierar oss med – och de flesta verkar kunna identifiera sig hyfsat med amerikanska storstadsbor, av någon anledning – då väcks tankarna om den egna situationen. Tänk om det hade varit här. Tänk om det hade varit jag.

Och hur förberedd är man, egentligen? Sverige är ju inte särskilt utsatt för naturkatastrofer  om man jämför med många andra delar av världen, men det innebär inte att det inte kan hända riktigt allvarliga saker.

Och när elen försvinner i två dagar när det är trettiofem grader kallt ute, då kan man hålla sig för skratt. Tro mig, jag vet.

Då är man glad att det finns braskamin och ett förråd fyllt med ved och en hel kökssoffa full av värmeljus och blockljus och antikljus och julgransljus och flytljus och tårtljus och räfflade glittriga ljus som man hade tänkt ha på nyårsafton.

Den gången var det där med mat och vatten knappast ett problem – har man fyra frysboxar fulla med kött som håller sig djupfryst utan några större problem under vintern, då kanske man kan se sig som rätt förberedd på den fronten ändå.

Här är det precis tvärtom. Att hålla värmen är inget vi behöver tänka på, men mat och vatten kan bli problematiskt. Det är kruttorrt i markerna och det vatten som finns är salt. Och utan el så åker maten man har i kyl och frys rätt snabbt.

Några dagar klarar vi oss nog utan problem. Men om det skulle bli jordbävning, en stor en, då kanske det skulle ta betydligt längre än så innan allt fungerade som vanligt igen.

Och det är ju inte sådär vansinnigt osannolikt att det skulle kunna hända. Herregud, man har väl sett amerikanska katastroffilmer. 2012. Volcano. Japp.

Jag tror jag måste skriva en lista. Vad behöver man egentligen?

Vatten, konserver, ficklampa, batterier, tändstickor.

Chips, en gitarr och en snygg eldkorg?

Några bra romaner och en flaska portvin?

En fulladdad bärbar DVD-spelare och en sån där fin stickad filt som jag såg på Pottery Barn i helgen?

Hm.