…om Alma Rosa, pinot noir och Sidewayseffekten

Vi åker över bergen och provar vin någon gång då och då. Och varendaste endaste gång så stannar vi till på Alma Rosa i Santa Rita Hills.

För att det är så mysigt där.

För att de är så trevliga där.

Och för att de gör så rasande god pinot noir.

Man ska helst ta Alma Rosa först av allt, så att sinnena fortfarande är på helspänn och man förmår uppskatta alla lager av dofter och smaker. Ett vin beskrivs som Julie Newmar in her ‘cat woman’ outfit, ett annat liknas vid den svarta svanen i Svansjön. Jag upphör aldrig att fascineras över hur viner gjorda av samma druva, som växt inom samma lilla område, ändå kan smaka så olika. Hur klonerna skiljer sig åt, hur årgångarna varierar.

Oh its flavors, säger Miles om pinot noir i filmen Sideways, they’re just the most haunting and brilliant and thrilling and subtle and… ancient on the planet. Efter en sådan beskrivning så är det kanske inte så konstigt att försäljningen i USA ökade med 16% bara under de första tre månaderna efter att filmen släpptes. Hade det inte varit för att producenterna inte lyckades matcha efterfrågan så hade ökningen sannolikt varit ännu större. Sidewayseffekten har till och med verifierats av forskare.

All pinot noir är förstås inte bra pinot noir.

Men på Alma Rosa kan de sina saker.

Jag vill nästan flytta dit lite grann, till Alma Rosa. Och jag blir ledsen när jag tänker på att deras viner inte säljs i Sverige, för är det någonstans jag lär flytta så är det ju snarast dit.

Då kommer det dessutom att bli galet långt när vi ska åka över och vinprova.

…om att leka Sideways lite grann

Sideways är en av mina favoritfilmer. Den är liksom mörk och feelgood på en och samma gång, och så utspelar den sig på en av mina favoritplatser i världen – Santa Ynez Valley. Med jämna mellanrum kör vi över bergen för att prova vin i dalen på andra sidan och det är alltid så där outgrundligt härligt att vi vill flytta dit på en endaste gång. Och så kör vi omkring och pekar ut hus högt upp på kullar och säger där, kanske och sen smakar vi viner som är så bra att man nästan går sönder och vill köpa allihop och bygga en gigantisk vinkällare. Eller åtminstone en liten.

Igår lekte vi Sideways lite grann. Vi började på Alma Rosa, för det gör vi alltid. Och de sa grattis till bebisen, vi visste inte ens att du var gravid, och jag blev sådär glad som jag alltid blir för att de känner igen oss och att jag får vara stammis någonstans. Det är trevligt. Särskilt på ett ställe som Alma Rosa som gör den bästa pinot noir man kan tänka sig.

Han som gör vinet är med i filmen, berättade vi för Lillebror och Syster Yster, som om det skulle göra vinet godare eller filmen bättre. Som om det spelade någon roll. Och sen svischade vi förbi Hitching Post och ropade där jobbar Maya. Efter pitstop med glass och ett till pitstop med salametti och oliver och färskost med soltorkade tomater och basilika så fortsatte vi till Kalyra, där vi hoppades att hon som hällde upp skulle hälla lika mycket som Stephanie gjorde i filmen, men det gjorde hon så klart inte.

Jag tror jag måste se om den, Sideways. Kanske är det dags att faktiskt köpa den, istället för att hyra den varje gång?

…om färgglada industrikvarter, hemliga restauranger och kombucha

Vilken härlig dag vi har haft! Först tog vi en promenad bland industribyggnaderna. Jag tycker om gamla, slitna industrikvarter. Tycker om tycker om tycker om. Och jag gillar hur man hittar så mycket mer färg och form än vad man tänker sig ska finnas där.

Sen blev vi hungriga och hittade en hemlig restaurang som varken hade namn, meny eller gäster. Förutom vi och två personer till, som vi bjöd in till vårt bord. Vi drack kombucha (som är ett fermenterat te), åt gazpacho och panini, och tittade på cyklar och annat fint som trädgården var utsmyckad med. Sen fick vi komma in i köket och prata lite med kocken och få en snabblektion i kombuchabryggeri. Det måste nog provas på, det där.

Efter det provade vi lite vin på Santa Barbara Winery, och sen åkte vi och köpte varsin bit wagyu till middag. Och så drack vi upp den sista flaskan Alma Rosa pinot noir clone 667 från 2009. Jag sörjer den redan lite grann. Men det var en perfekt avslutning på en härlig dag och fina viner hör inte hemma i lådor i en lite för varm garderob. De hör hemma med wagyun. Och med mig.