…om familjefrukostar och kokospannkakor

När jag var liten åt vi alltid helgfrukost tillsammans hela familjen. Dukade upp på köksbordet, kokade gröt och ägg och stekte bacon någon gång ibland. Det är först i efterhand som jag förstått att inte alla gör så. Att en del kör varianten alla-gör-en-macka-när-de-stiger-upp, där man äter på egen hand, läser tidningen eller kollar mejlen istället för att sitta och prata. Och det funkar ju också, så ser ju våra vardagar oftast ut.

Men för mig är de där helgfrukostarna ett så fint minne.

Till och med när jag var sjutton och ibland ramlade hem efter att min mamma redan stigit upp så såg jag till att sitta vid frukostbordet med resten av familjen klockan tio. Eller, det kanske mest var mamma och pappa som såg till att jag gjorde det, men ändå. Jag ville ju det också.

Och nu vill jag ha mina egna familjefrukostar.

Så idag stekte jag pannkakor, goda och nyttiga såna. Och han åt dem, den lille! Varje ny rätt som han vågar smaka på är en vinst, för annars äter han ju mest chicken nuggets och makaroner. Så de här pannkakorna lär vi ju laga till förbannelse, kan jag tänka mig.

Här är i alla fall receptet!

Kokospannkakor med banan och kanel
6 st

4 stora ägg
3 msk kokosmjöl
1 mogen, mosad banan
1 msk kanel
1 tsk kardemumma
Smör att steka i

Vispa ihop allt och låt smeten stå 5-10 minuter och svälla. Stek sen i smör. Pannkakorna blir hyfsat tjocka, men lite mindre i omkrets, så där som amerikanska pannkakor brukar vara.

Vi åt dem med vispad grädde, mandelsmör och hallonsylt. Gott!

…om frukosttrenden

Det är trendigt med frukost. Och det är väl inte så konstigt egentligen. Svenskar är generellt ett frukostätande folk och gillar att bo på hotell – just för frukostens skull.

Vi träffar ganska ofta vänner för att äta frukost ute, både här och när vi är i Sverige. Det är ett så himla bra sätt att hinna umgås när många har fullspäckade scheman.

Det bara skriker urban medelklass om det hela, förstås. Trettio-nånting-par med bostadsrätt och acnejeans och alla appleprodukter som finns, som tror sig leva så hektiska liv att de inte har tid att träffa sina vänner på mer… normala tider, över bryggkaffe och delicatoboll som vanligt folk.

Jo.

Och det blir värre.

För nu har vi hittat ett nytt favoritställe. En frukostrestaurang som serverar en amuse bouche före maten, med laxcarpaccio och bacon-och-ägg-pizza och de mest fantastiska ricottapannkakorna med citron på menyn. Ingen omelett, ingen eggs benedict, och ingen breakfast burrito. Då vet man. De vill vara lite Annorlunda. Lite Förmer.

Och det var de ju också.

Dessutom tog en av servitriserna hand om Harry medan vi åt, hon vyssjade och bar och vips hade han somnat i hennes armar. Ni kommer att komma tillbaka, konstaterade en annan medan hon hällde upp kaffe.

Det har hon nog rätt i.