…om att äta på restaurang med småbarn

Vi äter ute hyfsat ofta. Frukost, lunch, fika, middag, som regel någon eller några gånger per vecka. Många som har barn drar sig för det, och flera av våra vänner höjer på ögonbrynen och säger går det, med barn? 

Det går.

Man måste bara veta hur man gör.

Här är våra bästa tips!

  1. Gå i rätt tid. Inte för hungrig, inte för trött, ni vet.
  2. Välj lagom nivå på restaurang. Michelinrestauranger undviker man väl helst, till exempel. (Fast vi har haft med Fabian på både en enstjärnig och en tvåstjärnig, sovandes i vagnen – gick jättebra.)
  3. Gå på en restaurang med bordsservering. Att stå i kö för att beställa, balansera brickor och så vidare – ingen hit när man samtidigt ska hålla händer, trösta, krama och jaga snabba tvåårsfötter.
  4. Välj en restaurang med ‘lagom’ ljudnivå – är det för högljutt kan det vara stressande för barnet (och en själv), men på en alltför tyst restaurang kan man känna att man stör de andra gästerna då barnen hörs väldigt väl. Åtminstone våra barn…
  5. Undvik lunch- eller middagsrusningen.
  6. Välj en restaurang med snabb service. Bröd och vatten ska stå på bordet nästan på en gång, så finns det något att plocka med för barnen.
  7. Beställ snabbt. Kolla gärna menyn online innan. Om man vet vad man ska beställa så går det mycket snabbare. Små barn kan ha svårt att sitta stilla någon längre tid, så det gäller att kapa väntetiderna så mycket man kan.
  8. Skippa förrätten. Det förlänger middagen, vilket kan vara riskfyllt.
  9. Fråga efter barnmeny. Har de ingen så föreslå en rätt som de borde kunna fixa, baserat på deras vanliga meny, och fråga hur mycket de vill ha för den i en mindre barnvariant.
  10. Be att få ut maten till barnet så fort som möjligt ifall barnet är otåligt. Vi beställer ofta barnmaten direkt när vi sätter oss, innan vi tittar på menyn för egen del.
  11. Om barnet inte kan dricka ur vanliga glas, ta med en pipmugg eller liknande. Där vi bor har restaurangerna nästan alltid pappmuggar med lock och sugrör till barn, men det kan vara skönt att veta att man har med egen ifall de inte skulle ha det.
  12. Ha med underhållning ifall det krisar. Ofta har restauranger till exempel kritor till barnen, men det skadar inte att ta med själv. Bärbar DVD har räddat de sista tio minuterna av en måltid många gånger för oss…
  13. Be att få notan så snart all mat kommit in. På så sätt kan man gå när som helst och behöver inte sitta och vänta på att betala om det skulle bli kalabalik helt plötsligt.
  14. Be att få med resterna om barnet inte äter upp. Oftast går det utmärkt om de bara har lådor för avhämtningsmat. Våga fråga!
  15. Det är en träningssak, både för en själv och för barnet. Det blir enklare ju mer man gör det. Fabian är två år nu och det börjar fungera riktigt bra att gå ut och äta. Snart börjar vi nog våga beställa förrätt också…

…om att bli igenkänd

När servitören på en restaurang som man ätit på två gånger ropar fast en på stan och frågar hur resan norrut var, då vet man att man hittat ett bra ställe att vara stammis på.

Alternativt kan det vara så att man är ungefär den enda gästen de har haft.

Alternativt kan det vara så att servitören i fråga har en crush på ens lillasyster och planerar att föreslå en dejt nästa gång vi kommer dit.

Alternativt kan det vara så att man är så underlig att man inte glöms bort i första taget. Som när A var på banken och de sa att han inte behövde komma in nästa gång utan att det räckte att ringa – för dig kommer vi ihåg.

Men jag hoppas på att vi har klickat, helt enkelt.

…om att vara en cirkus

Du behöver aldrig gå på cirkus Malin. För det har du hemma! Ungefär så sa Tjorven till Saltkråkan-Malin efter att Peter och Farbror Melker jagats ner i vattnet av en svärm getingar.

Och ungefär så känner jag det också.

Kanske var det lite för kaxigt att dra med Den Vilde och Den Lille på restaurang en fredagkväll.

En fjärdedel av familjen kastade servetter på marken och sprang runt och sa hej till alla gäster och spillde ut sin mjölk och vägrade äta sin kyckling och rymde nästan ut på parkeringen. En fjärdedel ville amma två gånger och kräktes sen över den ömma moderns kjol.

Två fjärdedelar av familjen åt (emellanåt) god mat och andades djupt och räknade till tio.

…om att bli stammis

Idag var det återbesök på den hemliga restaurangen utan namn eller meny eller gäster. The secret garden, kallar vi den. Och det var igenkännande leenden och hej, vad trevligt att se er igen. Och så fick vi kambucha och besk sallad och surdegspanini och en grön drink som vi inte lyckades dricka upp fastän vi delade den på tre. Rasande nyttig, säkert. Men det hjälper ju inte om man inte får i sig den.

Jag har alltid velat ha ett stammisställe. Där de vet vad man heter och vad man tycker om och där man kan känna sig som hemma, nästan. Men eftersom jag gillar att testa nya ställen så har det hittills inte gått så bra. Jag kommer inte tillbaka tillräckligt ofta. Men nu, efter två besök på den hemliga restaurangen utan namn så tror jag att jag kan ha en god chans.

Ska man snabbt få stammisstatus någonstans så lär det ju vara enklast om stället inte har några andra gäster.