…om gröna fingrar

De började se lite ledsna ut, örterna. Och jag tänkte att det kanske varit lite för kallt för dem, eller att de liksom jag fortfarande var trötta efter att vi ställt om klockan till vintertid förra veckan.

Sen testade jag att vattna dem.

Brilliant.

Det var visst första gången sen jag planterade dem. För… en månad sen kanske.

Kanske jag borde testa det på orkidén också?

…om pumpor

Förra hösten köpte vi två pumpor. I år blev det nio. Om vi bor kvar här nästa Halloween så bävar jag inför vad som kan hända. Ska vi hålla ungefär samma ökningstakt så blir det ju en trettio-fyrtio stycken i alla fall.

Man kanske skulle odla sina egna?

(Vid det laget lär jag ju, så klart, ha full koll på det där med odling.)

Men då missar man ju det mysiga med att gå på pumpkin patch, åka traktorflak och se sitt lilla yrväder gå vilse i majsfältslabyrinten.

Eller kanske man skulle odla sin egen majsfältslabyrint, också?

…om att odla nya intressen

Mina fingrar kan knappast klassificeras som gröna. Jag äger inte ens ett grönt nagellack.

Om något så tar jag död på växter som kommer i min närhet. Antingen vattnar jag dem för mycket, eller för lite. Eller inte alls.

Men nu. Nu ska det bli växa av.

Dagens besök på Farmer’s market resulterade inte bara i en hel barnvagn full av grönsaker och ägg, utan också en kartong med örter för utplantering. Jo, det är lite fusk, jag vet, men man måste väl börja nånstans?

Vi använder ju mycket örter i matlagningen. Och nog kan man köpa det på marknaden eller på affären, det kan man visst. Men jag tilltalas av idén om en köksträdgård. Det kan liksom inte bli mer närodlat än så.

Och så luktar det så gott när man drar med händerna över plantorna.

Min längtan efter jord under naglarna kommer knappast från ingenstans. Det är en trend, jag vet. Till och med i Nicke Nyfiken har restaurangen på hörnet en egen grönsaksodling på taket.

Men det är en bra trend. Åtminstone så länge de lever, plantorna.