…om en äppelsallad

När jag var liten fanns det två sorters äpplen i affären. Röda och gröna. De gröna var granny smith, även om äppelmarknaden i början av 1980-talet nog inte var tillräckligt differentierad för att särskilt många skulle bry sig om att de faktiskt hade ett namn. Inte där jag bodde i alla fall.

Eller så var det bara jag som inte hade koll. Jag var ju ändå bara några år.

Men jag gillade granny smith, även om jag inte visste att det var så de hette. Helst skulle de vara så syrliga att tungan krullade sig.

Och lite grann så är det nog det som är poängen med den här salladen. Det syrliga, friska, krispiga. Och kombinationen dill och äpple var överraskande trevlig.

Äppelsallad
(4 port om tillbehör till förrätt)
Originalrecept från Systembolaget 

1 granny smith, med skalet kvar
1/2 dl gröna ärtor
1 msk kallpressad rapsolja
1/2 pressad citron
Salt och peppar
Plockad färsk dill

Så. Först skivar man äpplet så tunt man kan om man råkar ha en slö kniv (som jag, åtgärdat nu). Sedan strimlar man skivorna tunt, så jämnt man kan. Blanda sedan äppelstrimlorna med ärtorna i en skål, salta och peppra, och häll över rapsolja och citronsaft. Tillsätt sist dillen. Den ska alltså inte hackas, utan plocka av små bitar från stammen bara. I originalreceptet stod det ’2 kvistar’, vad de nu menade med det. Men det är inte så noga. Plocka på tills det känns och ser lagom ut, helt enkelt.

Salladen åt vi tillsammans med halstrade pilgrimsmusslor, citronbakade potatisfondanter, parmesanaioli och levainchips. Vi var ju bara vi på nyår, så det blev en del över (kändes lite onödigt att halvera ett sådant här recept). Det rörde jag ner i en coleslaw dagen efter, vilket gav den lite extra syrlighet också.

…om att hitta ursäkter för att göra potatisfondanter

Nyår är mat för mig. God mat. Gott vin. Vänner. Familj. Och så ännu mera mat.

Vi behöver liksom en ursäkt för att spendera en hel dag med att handla och hacka och steka och så. Sådana där sysslor som vi tycker så mycket om, särskilt när man gör det tillsammans, men som småbarnslivet tycks konkurrera ut de flesta dagar.

Nyår är en perfekt ursäkt för det.

Jag måste förstås lägga upp alla recepten här, om så bara för att jag ska kunna hitta åt dem sedan – för oj oj, vad gott det var. Men det var rätt många saker vi hann få i oss, så det får bli en rätt i taget. Först ut – potatisen som vi åt till förrätten. 

Potatisen? 

Låter inte så speciellt, tänker ni kanske. Men då har ni inte testat den. För det första – den är snygg. Och snygg potatis växer inte på träd precis. Och så är den god, och liksom… annorlunda. Inte åttiotalsannorlunda som hasselbackarna vi åt till varmrätten (fast de är ju snygga de med, på sitt sätt), utan de här potatisarna lyckas vara både fräscha och smakrika, tack vare att de kokats i citronolja.

Redo? Okej.

[Paus för en klunk champagne. Det är ändå nyårsafton vi pratar om här.]

Citronbakade potatisfondanter
4 personer, som tillbehör till förrätt
Originalrecept från Systembolaget 

5 dl neutral olja (vi använde raps)
2  bakpotatisar
1 citron
2 vitlöksklyftor
Rosépepparkorn, vi använde 10 korn
Färsk timjan
Flingsalt

Skär potatisarna i kuber – skär av kanterna på varje potatis så den blir en stor kub, och dela sedan den i åtta lika stora kuber. Lägg över dem i en ugnsfast form. Häll över olja så att det täcker potatisarna helt – är formen för stor så går det åt mer olja, så ta en lagom stor form för mängden potatis. Halvera en tvättad citron och pressa saften över potatisen. Skiva sedan citronen tunt och lägg ner skivorna i formen. Mortla rosépeppar och timjan, och lägg ner i formen. Salta.

Stoppa in i ugnen på 225 grader. Baka ca 30-45 minuter, eller tills potatisen är genomgräddad. Plocka upp potatisen och låt den svalna.

Vi serverade potatisen till pilgrimsmusslor, äppelsallad, parmesanaioli och levainchips, som i originalreceptet. Perfekt matchning och det passade väldigt bra till champagnen. Nästa gång testar vi dem nog till fisk av något slag.

Lite beroende på vad vi hittar på för ursäkt, förstås.

…om högtider som överlappar

Sådana här högtider känns det extra märkligt med tidsskillnaden till Sverige. Medan svenskarna äter snittar och korkar upp första flaskan champagne i väntan på årets maffigaste middag så dricker jag kaffe och äter bacon och ägg. Vid tretiden i eftermiddag skypar vi förmodligen in och firar tolvslaget. Kanske skypar sedan mamma in och firar vårt tolvslag, igen, klockan nio på nyårsdagen svensk tid?

Högtiderna fäster liksom i varandra i det lilla överlapp som finns, och man firar tillsammans, fastän man är så långt från varandra.

Det är lite fint ändå.

Så här blir i alla fall årets nyårsmeny, om vi lyckas laga till den med en tvååring som gärna ‘hjälper till’:

Allra först:
Parmesankex och salametti
Champagne

Förrätt:
Halstrade pilgrimsmusslor med äppelsallad, parmesanaioli och potatisfondant med citron
Mera champagne

Varmrätt:
Ankbröst med apelsinsås, vinkokta smålökar och hasselbackspotatis
Pinot noir från Alma Rosa

Dessert:
Chokladkräm med olivolja och havssalt
Port, om det finns något kvar

Gott nytt år, alla!

…om att nyårsplanera

Nu har jag inventerat champagneförrådet inför nyårsafton. Lite skralt var det, men en flaska brut réserve från Bereche et fils lyckades jag gräva fram. Borde bli finfint!

Vi var bjudna på nyårsfest, men den var inte av den barnvänliga sorten och vi hade ingen barnvakt. Så vi tackade nej och ska fira hemma istället. Det var nog tur, eftersom båda barnen vaknade med feber idag…

Nu måste vi bara fundera ut vad vi ska äta. Hummer är ju klassiskt men jag är mer sugen på pilgrimsmusslor. Vi åt en trio pilgrimsmusslor förra veckan när vi hade date på Bouchon, och dem drömmer jag fortfarande om. Det gäller bara att hitta på tillbehör som matchar champagnen. Sedan funderar vi på anka, om vi kan få tag på någon. Det har jag faktiskt aldrig lagat och det känns ju perfekt att prova något nytt när det ändå bara är vi. Fast egentligen vill jag ha renfilé med murklor… Lite mer svårhittat, dock. Till dessert hoppas jag på en crème brulée med Sauternes.

Hur ser era nyårsplaner ut?