…om inspiration

Att göra saker jag aldrig gjort förut, att se saker jag aldrig sett förut, och att tänka tankar jag aldrig tänkt förut. Det är sånt som inspirerar mig.

I morse gick vi på hajk till Inspiration Point.

Och namnet förpliktar.

Vi andades bergsluft och räknade ödlor och pratade om hjärnans samspel med fötterna, hur man ser att stenar är lösa, och vad som skulle hända om man ramlade ner i ravinen. Och så pratade vi om inspiration. Om att resa, om att omge sig med människor som ger mer än de tar, om miljöer och om aktiviteter.

Det är viktigt för mig att känna mig inspirerad. Både i jobbet och på fritiden. När jag inte är inspirerad så blir det mindre gjort, allt går lite långsammare, och sker med mindre glädje. Så det gäller att hitta sånt som triggar igång en. Sånt som får en att vilja så mycket att man inte kan låta bli, oavsett vad det handlar om.

Och den där bergsluften, den gör precis det.

…om vandring med barn

Det där med att vandra är ju rätt schysst. Fjäll, skogar, berg, ängar. Natur och frisk luft. Och träning. Samtidigt. Och jag är alldeles för dålig på det, det blir inte av och jag hittar på de mest kreativa ursäkter. Det är för soligt, för varmt, för blåsigt, för kallt, och jag har kanske lite, lite ont i en fotled om jag känner efter ordentligt, och så hinns det ändå inte med. Och de bästa byxorna är i tvätten och kanske, kanske borde jag köpa en keps först.

Att det inte funkar med småbarn brukar jag också köra på.

Men det är ju faktiskt inte sant. Jag tror att det handlar om träning. Både för oss, och för den Otålige som inte vill sitta stilla i en sele. Så vi kör korta turer i parken bredvid vårt hus, som idag, så att vi alla kan vänja oss lite innan det är dags att ge sig ut på riktiga leder.

Dessutom är det så nära och enkelt att nästan alla ursäkter faller. Förutom kanske den om kepsen. En sån behöver jag fortfarande.