…om Halloween

Hela dagen har min facebookfeed översvämmats av Halloweenkostymer. Barn i pumpakostym på väg till förskolan, vuxna och i vanliga fall fullkomligt normala människor på väg till jobbet… i pumpakostym, de med. Ja, och så häxor, enhörningar, dinosaurier, superhjältar och jag vet inte allt.

Det är Halloween.

Och vi firar inte alls.

Fabian har tjatat om pumpkin patch i två månader. A och jag har pratat om traditioner och bestämt att en sådan där pumpafest som vi hade förra året, det borde vi faktiskt ha varje år.

Fast bara inte i år.

Vi sörjer det där med Halloween, lite grann.

Förra året var jag en vampyr, och såg ut så här:

I år är jag en akademiker. Så istället för att posta bilder på mig själv, skrivandes på min avhandling (det kanske inte skrämmer er, men det skrämmer definitivt mig) så recyclar jag därför ett inlägg från förra året, om det där med maskeradutstyrslarna i Halloweenbutikerna (jodå, det finns speciella Halloweenbutiker i Amerikatt):

— — —

Det är ingen överdrift. För varje utklädnadstema finns det två varianter. En för män och en för kvinnor, tydligt sorterade och märkta så att ingen ska råka ta fel.

De som är gjorda för män försöker så långt det är möjligt efterlikna det som dräkten föreställer. En tiger ska se ut som en tiger, en bebis som en bebis, en polis som en polis.

De som är gjorde med kvinnor i åtanke visar så mycket hud som bara är möjligt för att fortfarande kunna kallas dräkter, och det är strumpeband och höga stövlar och andra klassiska horattribut. Alldeles oavsett vad temat är. Fler bilder härhär och här.

Och det är med nästan parodisk likhet en illustration av uppdelningen mellan män och kvinnor i dess mest klassiska form. Där mannen är originalet, saken-i-sig-själv, medan kvinnan är en sexig kopia, den Andra.

Inget fel med att vilja ha på sig kort kjol och nätstrumpor. Problemet ligger inte hos individen. Problemet ligger i de strukturer som skapar viljan, förväntningarna och begränsningarna. För det finns inte mycket att välja på. Alternativen i Halloweenbutikerna är tydliga, och något mittemellan existerar knappast. Med tanke på hur kostymerna är märkta och indelade efter kön så är kvinnors alternativ till vampkostymerna i praktiken att crossdressa.

…om Halloween

Att klä ut sig och gå på kalas är ungefär det roligaste jag vet. Vi har dansat och ätit god mat och gått runt till alla grannarna och ropat trick or treat, och sen åt vi en pumpa full med godis så att vissa av oss blev alldeles speedade och dansade lite till.

Och på vägen hem sa han I love you mommy, den lilla apan.

Det var nog min sminkning som gjorde det.

…om att skrämma barn

Dan före dan och vi preppar kostymer. Jag har förkastat alla idéer jag hade, för man kan inte amma i kycklingdräkt. Även om man råkar vara en kycklingmamma. Och på Halloweenaffären var det en in en ut och kön ringlade lång. Som på Systemet i Uppsala inför Valborg, ungefär. Och när vi väl kom in hade de bara slampkostymer och det var ju inte riktigt min grej. Men lite rött och svart, och så vassa tänder på det. Och mer-död-än-levande-smink och blod blod blod. För poängen är väl att man är tillräckligt läskig för att skrämma barnen?

…om fredagsplanerna

Efter två dagar med båda barnen hemma så är det lite skönt med dagisdag. Jag har redan hunnit dricka två muggar kaffe medan jag beställde Halloweenkostymer på Amazon. När Fabian får se sin Curious George-kostym så är risken stor att han aldrig vill ta av sig den. När Andreas ser sin Mannen i den gula hatten-kostym är nog risken snarare att han aldrig vill ta på sig den. Frågan är vad jag ska klä ut mig till?

Planen för dagen är kombucha och lunch på den hemliga restaurangen, och sen sitta på något kafé och skriva lite. Planen är även att den lille ska sova under tiden jag gör detta.

Men först blir det lite vikter i vårt utomhusgym!