…om överlevnadsstrategierna

Så jag googlade lite, för att få fler tips på vad man kan göra för att få vardagslivet att gå ihop. Detta är ungefär vad jag fick upp:

- Färdighackad lök i frysen
- Tärnad potatis i frysen
- Ha alltid korv eller färdiga pannkakor hemma

Okej, jag överdriver lite. Det var inte bara halvfabrikat som kom upp. Även t.ex.:

- Kolla upp om du har utmattningssyndrom
- Kolla upp om du har underproduktion av sköldkörtelhormon
- Kolla upp om du har ADHD

Mm.

Det ska liksom vara antingen små, industriellt tillhandahållna strategier sådär på marginalen, eller så är det något fel på dig? Inte att förringa den hackade löken (och är man sjuk är det så klart bra om man kollar upp det), men jag skulle snarare vilja läsa om hur människor organiserar sina liv så att färdighackad fryst lök inte behövs.

Jag gillar ju att laga mat. Jag vill inte minimera den tiden. En av de saker som jag längtar allra mest efter är ju att ägna en hel dag åt att laga och baka. Hey, jag skulle till och med kunna tänka mig att städa om jag fick göra det i lugn och ro, utan skrik och bråk och ‘hjälpa till’. Jag har en sådan där gigantisk kitchenaid stående på köksbänken och jag har inte bakat ett enda bröd sedan förra sommaren. Inte ett. Jag ser framför mig hur det skulle vara (mjöl – överallt, och deg – överallt), och – nej. Nej.

Vi har synkat våra kalendrar. Vi ska börja göra matlistor igen. Vi ska fixa appar för alla olika kategorier av kom-ihåg-listor. Vi ska fundera lite mer på schemaläggning och rutiner, framför allt för barnen men också för träning. Vi ska göra allt det där och säkert en massa fler saker.

Men jag tror att det viktigaste vi kan göra just nu är att försöka hitta en bra barnvakt som kan hjälpa till ibland, så att vi emellanåt kan få göra just de där sakerna som folk tycks vilja undkomma. Fast i lugn och ro.

Japp. Så får det bli.

…om zombielivet

Ikväll har vi funderat, planerat och lagt upp livspusselstrategier. Inte för hela livet, och inte för bara imorgon, men någonstans mittemellan. Jag är trött på att försöka överleva en dag i taget. Jag tror att jag behöver lite bättre rutiner, att vi alla behöver det.

Steg ett är automatiskt synkade kalendrar (check!).

Steg två är att skriva in saker i de där kalendrarna (check!).

Steg tre är att se Walking Dead (check!!!!!).

Detta föranleder två angelägna frågor så här på kvällskvisten:
1. Har ni några smarta organisera-upp-vardagen-tips till oss?
2. Finns det någon som helst möjlighet att zombies kan finnas på riktigt? Vad säger forskningen, liksom? Hur orolig borde man vara?

…om tiden

Jag har tyvärr inte haft tid att blogga de senaste veckorna.

Man skulle kunna tro att det är för att det är mycket med jobbet. Och jo, det är ganska intensivt, men det är inte därför.

Man skulle kunna tro att det är fix med flytten till andra sidan jordklotet som helt tagit över vardagen. Och jo, det är en hel del att göra, men det är inte därför.

Och kanske skulle man kunna tro att livet med två små busfrön kring benen gör det där med bloggandet svårt att hinna med. Och jo, så är det i och för sig, men det är inte därför.

Problemet är att kvällarna bara måste spenderas tittandes på hus.

Igår kväll pratade vi i två timmar om den idealiska placeringen av tvättstuga och hur många klädkammare man egentligen behöver. Sen funderade vi en stund på betonggolv och granitskivor och lite, lite på om man borde ha två diskmaskiner i köket.

Vi funderar på att bygga nytt.

Först tänkte vi enkelt, litet typhus, inte så dyrt, inte göra så mycket ändringar.

Sen insåg vi att vi ‘behövde’ lite större. Sen insåg vi att vi ville ha en annan planlösning än vad typ alla husen vi tittat på har. Sen insåg vi att vi skulle vilja göra en massa tillval i slutändan ändå, för så blir det liksom alltid för oss.

Och efter att vi flyttat gränsen framåt, uppåt, gång på gång, så började vi fråga oss om vi inte borde be en arkitekt hjälpa oss att rita Drömhuset, när vi ändå håller på. Att bara bli nästan nöjd känns som slöseri på både pengar och tid, nämligen.

Och ja, nu är vi alldeles utmattade och är tillbaka i funderingarna på lägenhet istället. För om det här så här fullkomligt absorberande att bara fundera på husbygge i några veckor, hur ska det då vara att faktiskt bygga ett?

…om när ens partner åker bort

A är tillbaka efter att ha åkt en sväng till Sverige förra veckan.

Det har blivit några sådana resor hittills i år. Det är svårt att åka till östkusten eller till Europa en kortare tid än fyra-fem dagar, och det är lite länge att vara själv med barnen.

Det går ju. Ganska bra till och med.

Men det är rätt… utmattande.

Men jag tänker att vi måste hitta bra rutiner för sådana saker. Vi måste båda två kunna åka iväg i jobbet ibland, utan att känna att vi borde stanna hemma för den andras skull, för att den andra inte ska bli ensam med för mycket ansvar. Om vi tycker att det känns dumt att åka iväg så ska det ju vara för att vi inte vill vara borta från familjen, inte för att vi känner att vi inte kan.

Den här gången gick det faktiskt bättre än sist. Jag hade bokat in några barnvaktstimmar på söndag eftermiddag och tisdag kväll, och det gjorde stor skillnad. Kanske är det det som är lösningen, att se till att ha rutiner för att få hjälp, så att man faktiskt bokar in barnvakt istället för att bara tänka att ‘det går säkert bra’.

Hur gör ni om er partner måste åka iväg en vecka? Härdar ni ut eller har ni knep som gör det lättare att vara själv?