…om några svar

Antingen så gillar man bloggenkäter eller också tycker man att de är fåniga.

Och jag gillar dem.

Det är lite som de där vänböckerna som man hade när man gick på lågstadiet. Som man fyllde i på rasterna och ibland lånade hem över kvällen för att man inte hann klart. Eller var det bara jag, som inte hann klart?

I alla fall. Anna Margareta, som skriver så vackra texter och ritar så fina klänningar, skickade över de här frågorna till mig och tyckte att jag skulle svara på dem. Så, here goes.

Vilket är ditt allra första minne?

Jag minns överhuvudtaget väldigt lite från när jag var liten. Jag inbillar mig att jag kommer ihåg saker, och sedan inser jag nästan alltid att det är något jag sett ett foto av, eller hört berättas om. Men jag minns när jag skulle lära min lillebror att cykla fort nerför backen utanför vårt hus. Han hade en trehjuling och det var ju ganska fånigt tyckte jag, och cyklade allt jag kunde på min tvåhjuling så han skulle få se hur det gick till. Rakt in i en stenmur så jag fick hjärnskakning.

Vad är det mest pinsamma i hela världen du har gjort?

Det har jag nog förträngt. Jag är bra på det, att glömma.

Ångrar du något?

Det här är en sådan där fråga där man nästan förväntas svara nej. Men herregud, det är klart att det finns saker som jag ångrar. Om jag berättade vad så skulle det också vara något jag ångrade, så det tror jag att jag låter bli.

Vad önskar du att du kunde?

Allt?

Vilken är din vanligaste mardröm?

Jag drömmer nästan aldrig mardrömmar längre. Förutom i lördags. Då drömde jag att det blev översvämning över hela stan och mitt äldsta barn körde bussen som vi skulle skynda undan vattnet med. Och så stannade den och jag skrek att han var tvungen att skynda sig. Så han skyndade sig, och så snubblade han på trappsteget när han skulle kliva av. Och så bröt han nacken. Och stan var kaos och vi kunde inte få tag på någon ambulans och vattnet kom, och sedan kunde han inte hålla ögonen öppna längre. Då vaknade jag.

Usch.

Hur ser din drömsemester ut?

Jag skulle vilja åka till Paris, utan barn. Och utan datorer. Strosa runt i fina klänningar och höga klackar, utan att få det minsta ont i fötterna, gå på museer och sitta på kaféer och läsa hela eftermiddagarna. Och dricka vin och äta på fina restauranger och gå på jazzklubbar.

Vilket är ditt största mål i livet just nu?

Alldeles just precis nu? Att få gå och lägga mig.

Vad får dig att skratta?

Mina barn.

Vilken är din favoritbok och varför?

Nästan alltid den jag läste senast. Förutom just den här gången, eftersom det var Fifty Shades of Grey. Jag var inte särskilt imponerad, om man säger så.

Har du något smeknamn och finns det någon historia bakom det?

Nim. Det kallade min syster mig, när hon var liten. Men det är inget riktigt smeknamn som används nu eller så.

Så blir jag när jag är kär?

Att prata om hur man ‘blir’ implicerar förändring. Och efter att ha levt med min man i snart femton år så har jag svårt att sätta fingret på hur en sådan förändring skulle se ut. Sist jag ‘blev’ kär var ju när vi blev tillsammans. Sedan dess har jag varit det, men det är ju inte samma sak som att ‘bli’. Men – uppvarvad, kan tänkas. Kan mycket väl tänkas.

Vad jag tycker om att äta till frukost.

Eggs benedict.

Bästa låt alla kategorier?

Nej, det där är inte rättvist. Då blir det ju även en tävling mellan kategorierna (som i Melodifestivalen), och det går inte. Bäst att dansa till är inte samma som bäst att träna till eller bäst att köra bil till eller bäst att skriva till. Men – de senaste veckorna har jag lyssnat mycket på Flightless bird, American mouth av Iron and Wine. Då blir jag lugn och fokuserad.

Om jag fick vara Reinfeldt för en dag så skulle jag….?

Alltså, hur mycket hinner man egentligen på en dag? Beslut ska beredas, och lagändringar tas av Riksdagen. Nej, jag skulle nog hålla presskonferens och säga så mycket jag hann av vad jag tyckte var viktigt, och lova att genomföra förändringar där. Så var han liksom bunden vid det, sedan, när min dag var slut.

Såhär många skor har jag i min garderob?

Nästan inga alls. De flesta skor är kvar i Sverige faktiskt. Jag går ändå bara omkring i mina mjukaste ballerinaskor. Tio par kanske? Däremot har jag en resevagn, ett ölbryggarkit, en låda med gravidkläder och en golvfläkt stående i garderoben. Ryms inte så mycket skor, med andra ord.

…om fler saker som tvååringar gör

Några fler saker vi kanske borde ta till oss:

- Spring överallt. Från sovrummet till köket, från köket till vardagsrummet.
- Eller gör hoppsasteg. Det gör vilken promenad som helst roligare.
- Säg hej till alla du möter.
- Sjung. Högt.
- Gå och lägg dig i tid på kvällarna.
- Cykla bara för att det är roligt.
- Strunta i om kläderna matchar.
- Var tydlig med vad du vill.
- Säg nej lite oftare.
- Ät bara sånt som du tycker är gott.
- Sov eftermiddagslur om du är trött.
- Skratta mera.

…om 20 lärdomar från vår Uppsalalägenhet

 

  1. Jag gillar att bo mitt i stan.
  2. Om man ska lägga in ett klickgolv så måste underlaget vara helt jämnt, annars gungar det när man går.
  3. Vitvaror ska inte synas, inte höras.
  4. Det är bra med inglasad balkong på vintern.
  5. Om man har barnvagn så kan man inte ha en pyttehall.
  6. Granit som köksbänk är fint och praktiskt.
  7. Man måste ha induktionsspis. Så är det bara.
  8. Det är trevligt med en walk-in-closet. Det är ännu trevligare om man får ha den för sig själv.
  9. Jag gillar inte valv.
  10. Bebisar behöver inget eget rum.
  11. Det funkar visst med köksskåp i badrummet.
  12. Kökssoffa är guld.
  13. Jag kan leva utan diskmaskin. Men jag vill inte. Verkligen, verkligen inte.
  14. Mörkgrå fondväggar är fint.
  15. Man kan inte ha för mycket förvaring.
  16. En diskho ska vara tillräckligt stor för att rymma en hel ugnsplåt.
  17. Man bör fundera på var återvinningen ska vara innan man renoverar köket.
  18. En halvtrappa upp till hissen är inte optimalt precis.
  19. Det fungerar utmärkt att ha separat toalett och duschrum.
  20. En arbetsplats utan några eluttag är bara dumt.

…om fiffigaste uppfinningen sedan post-its

När man är en sådan där som tycker om att spalta upp sitt liv i punktlistor och tabeller och cirkeldiagram, en sådan där som har en årsförbrukning av post-its som motsvarar en mindre svensk myndighets, och en sådan där som ständigt behöver se de där listorna för att det alls ska bli något av – då måste man nästan ha en griffelvägg.

Och vi hyr ju vårt hus, och kan förstås inte måla griffelfärg på väggar hur som helst.

Men så hittade jag griffelplast på rulle, som man bara klistrar upp på väggen. Och ja, det måste ju vara fiffigaste uppfinningen sedan post-its. Vattenpass är också en rätt bra uppfinning i sammanhanget, kan tilläggas.

Och släta väggar. Det har inte vi. Så vi får se hur det går, det här.

…om att fly från friheten

Det är en lyx att få vara hemma med en liten bebis som fortfarande mest sover, det är det. Många timmar som man kan göra lite vad man vill. Ta det lugnt hemma eller åka på någon utflykt eller träffa kompisar. Sånt som man – när man jobbar – önskar att man kunde få mer av i livet.

Tid.

Fri tid.

Men jag är inte så bra på det där med fritid. Jag dras ner i det där lugna, fastnar i det, och sen så blir det ingenting alls. Och så går tiden och ingenting blir egentligen gjort och den där tiden känns inte alls så fri som den borde göra. Som den skulle kunna göra.

För att den fria tiden ska kännas fri kanske man måste sätta den i relation till något, något lite mindre fritt.

Och jag vill ju njuta av den här tiden, så länge jag har den. Jag vill ju att den ska kännas fri, och inte bara som en väntan på det man ska göra sen.

Så nu har jag styrt upp mig själv. Gjort ett schema, en lista.

Så klart. Alltid en lista.

För med en lista blir jag lite bättre, lite snabbare, lite nöjdare med mig själv. Fastän jag egentligen är lite mindre fri.

När vi var små var det vi barn som brukade plocka undan efter middagen på lördagarna. Och då gav vi oss själva en tid – tio minuter på ugnsklockan – och inom den tiden skulle allt vara klart. Alla bänkar skulle vara avtorkade, diskmaskinen startad, kastruller och stekpannor diskade, spishällen putsad och diskhon rengjord. Vi hann alltid precis, och det gick bara om vi var väl koordinerade och gjorde allt i exakt rätt ordning.

Och då blev det roligt.

Och jag tror att jag behöver ramar i livet. Något som avgränsar mig så att jag inte flyter ut, rinner iväg. En sorts ugnsklocka, som tvingar mig att skynda mig lite.

Så att jag sen kan sätta mig i soffan och ta det lugnt. Med en kopp kaffe. Med en liten bebis. Med en tidning eller en bok eller ett tv-program.

Så att det lugna blir fri tid. Och inte bara tid som går.

…om veckomenyer

I mitt nya välorganiserade liv (betaversion) så ingår det att planera veckomenyer. Vi gjorde alltid det förr i tiden (allt före vi fick barn tänker jag på som förr i tiden). Sen vet jag inte vad som hände, riktigt. Man borde väl ha blivit mer planerande när man fick barn? Ingår det inte i det där vuxenblivandet som liksom når sin kulmen med egna barn?

För oss gjorde det visst inte det.

Men det kanske kan bli så igen. För det funkar inte att lägga massa timmar på att handla mat varje vecka, bara för att man tänker för en dag i taget. Så står det i min organisera-upp-ditt-liv-bok som jag läser och som utlovar att man blir en bättre människa med oceaner av fritid om man bara gör som de säger. Och då måste det ju vara så.

Men eftersom en lista alltid måste börja med något som man redan strukit över, gjort, och nästan glömt i sin duktighet, så tror jag lite tillbakablickande är på sin plats. Så här åt vi förra veckan:

Måndag: Wok på tacomarinerad kyckling, mangold, paprika, zucchini och koriander.
Tisdag: Chili con carne (från söndagen) med en grönsallad till.
Onsdag: Stekt lax med gräddstuvad spenat.
Torsdag: Wokrester från måndagen.
Fredag: Ute på italiensk restaurang för att fira Maggies födelsedag. Jag åt gnocchi med gorgonzolasås och oförskämt mycket parmesan. Och lite pinot noir från Alma Rosa.
Lördag: BBQ hemma hos Shannon.
Söndag: Grillade lammkotletter med rostade rotfrukter, brysselkål, getostgratinerade rödbetor, rödvinssås och ett ofiltrerat syrah från Santa Ynez. Mm.

Och i veckan är planen:

Måndag: Fiskgryta med aioli î
Tisdag: ”
Onsdag: Kyckling korma
Torsdag: Middag ute med de andra mammorna i Fabians lekgrupp
Fredag: Köttfärsbiffar med svampsås och rostade rotfrukter
Lördag: Skaldjursrisotto
Söndag: Boeuf Bourguignon

Så ja. Det var ju inte så svårt. Friskt vågat hälften lagat, eller hur är det man säger?

…om att överleva

När det blåser upp till storm på den amerikanska östkusten engagerar sig hela världen, tycks det. Det är den där katastrofstämningen som är så medryckande, och trots att det där blåsandet äger rum långt långt bort så låter det i svenska medier nästan som om det är vår kust som blivit drabbad, och inte USA:s.

Men jag tror att vi verkligen behöver höra de där berättelserna om strömavbrott i flera dagar kombinerat med kyla och stängda affärer och människor som utnyttjar de mörka gatorna till mörka saker. För när vi läser om människor som vi identifierar oss med – och de flesta verkar kunna identifiera sig hyfsat med amerikanska storstadsbor, av någon anledning – då väcks tankarna om den egna situationen. Tänk om det hade varit här. Tänk om det hade varit jag.

Och hur förberedd är man, egentligen? Sverige är ju inte särskilt utsatt för naturkatastrofer  om man jämför med många andra delar av världen, men det innebär inte att det inte kan hända riktigt allvarliga saker.

Och när elen försvinner i två dagar när det är trettiofem grader kallt ute, då kan man hålla sig för skratt. Tro mig, jag vet.

Då är man glad att det finns braskamin och ett förråd fyllt med ved och en hel kökssoffa full av värmeljus och blockljus och antikljus och julgransljus och flytljus och tårtljus och räfflade glittriga ljus som man hade tänkt ha på nyårsafton.

Den gången var det där med mat och vatten knappast ett problem – har man fyra frysboxar fulla med kött som håller sig djupfryst utan några större problem under vintern, då kanske man kan se sig som rätt förberedd på den fronten ändå.

Här är det precis tvärtom. Att hålla värmen är inget vi behöver tänka på, men mat och vatten kan bli problematiskt. Det är kruttorrt i markerna och det vatten som finns är salt. Och utan el så åker maten man har i kyl och frys rätt snabbt.

Några dagar klarar vi oss nog utan problem. Men om det skulle bli jordbävning, en stor en, då kanske det skulle ta betydligt längre än så innan allt fungerade som vanligt igen.

Och det är ju inte sådär vansinnigt osannolikt att det skulle kunna hända. Herregud, man har väl sett amerikanska katastroffilmer. 2012. Volcano. Japp.

Jag tror jag måste skriva en lista. Vad behöver man egentligen?

Vatten, konserver, ficklampa, batterier, tändstickor.

Chips, en gitarr och en snygg eldkorg?

Några bra romaner och en flaska portvin?

En fulladdad bärbar DVD-spelare och en sån där fin stickad filt som jag såg på Pottery Barn i helgen?

Hm.

…om helgen

Det har varit en tråkig helg, på ett sätt. För till sist kom den, stunden då vi var tvungna att skicka iväg Syster Yster till Australien.

På alla andra sätt har det varit en vansinnigt bra helg.

Frukost på stan, en klippning som verkligen behövdes, lite farmer’s market, promenader, mandelcroissanter på Renaud’s, hyfsat glada barn och ett riktigt färgmatchat tvåårskalas i parken.

Och nu ska jag krypa upp under en filt och skriva listor. Det låter lite galet, jag vet, men det är mitt bästa. Veckomatlistan, julbakslistan, ställen-jag-vill-resa-till-listan. Önskelistan.

Särskilt Önskelistan.

…om året då jag är trettio prick

Nytt år, nya tag. Så brukar det låta på nyårsafton, och i slutet av augusti när skolorna startar.

Och nu när jag fyllde år så kände jag det ungefär så.

Ett nytt levnadsår borde väl innebära nya livsmål? Nya riktningar, nya tankebanor? Kanske. Men jag tror på de små sakernas kraft. Sånt som kan tyckas obetydligt, men som kanske visar sig vara viktigare än vad man trodde. Sånt som man tänker att man vill, snarare än borde, men som bara inte blir. Sånt.

Så jag satte ihop en lista. Så klart. De här trettio sakerna hoppas jag göra under året som jag är trettio prick!

  1. Hänga upp bilder på släkt och vänner som är alldeles för långt borta
  2. Lära mig att surfa
  3. Starta en book club
  4. Åka till Hawaii
  5. Lära mig att fickparkera
  6. Anlägga en örtträdgård i krukor
  7. Se Sopranos
  8. Ta amerikanskt körkort
  9. Bygga ett utomhusbord till altanen
  10. Köpa ägg direkt från en bondgård
  11. Göra iste
  12. Springa på stranden
  13. Gå på bio
  14. Åka till Ojai
  15. Göra egen glögg
  16. Gå på afternoon tea på Biltmore
  17. Cykla
  18. Äta på French Laundry
  19. Grilla i en park
  20. Skriva krönikor, och skicka dem till någon tidning
  21. Lära mig mer spanska
  22. Göra egna julkort
  23. Anordna ett riktigt cocktailparty med vackra klänningar och fina glas
  24. Testa crossfit
  25. Gå på maskerad
  26. Baka macarons
  27. Åka till öknen
  28. Plocka äpplen
  29. Koka apelsinmarmelad
  30. Lära mig mer om vin