…om att röra sig fritt

Igår var jag på konsert. Det var första gången på två månader som jag åkte iväg utan att ha en liten bebis på armen.

Och det var så himla skönt.

Vi har ändå hållit igång rätt bra sedan Harry föddes, tycker jag. Utflykter åt alla möjliga håll har det blivit. Och vi har provat vin och hängt på stranden och varit på restauranger och åkt på roadtrips och varit bortbjudna på middagar och bott på hotell och haft fest och varit på djurparken. Och det har ju gått bra, för det mesta.

Men känslan av att kunna åka iväg på egen hand, att röra sig lite mer fritt, den har jag saknat. Det inser jag nu.

…om sista konserten för säsongen

Det är något med utomhuskonserter. Särskilt om de äger rum uppe bland kullarna, omgivna av träd, med utsikt över staden och havet. Och om det är Bob Dylan och Mark Knopfler som spelar.

Det där regnet var det ingen som brydde sig om. Jag skulle nästan kunna sträcka mig så långt som att säga att det var mysigt.

Och jag hade min varma kofta på mig, vilket bara kan betyda en sak.

Den är här nu, hösten.