…om flickor och pojkar

Is that a boy?
Yeah.
Is it a boy?
Yeah.
Is it really a boy?
Yeah.

Det är fascinerande det där, hur både barn och vuxna blir förvirrade när de inte får ihop tecknen för om våra barn är flickor eller pojkar. Jag förstår att de blir förvirrade, för ‘könsneutrala’ attribut förekommer knappast här, och att blanda könsstereotypa kläder eller accessoarer är inte heller så vanligt. Eller rättare sagt – jag vet inte om jag har sett det överhuvudtaget. När det då kommer en unge med rosa tröja OCH rosa hörlurar, men med blårutiga shorts, svarta converse och UTAN hårspännen, då får de inte ihop det. Om det är ett spädbarn, som med Harry, så frågar folk rakt ut. Men nu när Fabian är två så gör de inte det längre. Kanske anses han så pass gammal att könet bara ska synas, som något självklart. Och kan de då inte avgöra det så blir det för pinsamt för att fråga.

Men barnen, de frågar fortfarande. I söndags kväll när vi stannade till på vårt favvobikerhak uppe i bergen på väg hem från vindistriktet, så frågade de, gång på gång.

Fast de är så små så vet de precis hur pojkar och flickor ‘ska’ se ut. Och fast de är så små så bidrar de aktivt till att bevaka normalitetens gränser.

Och det är vi som lär dem det.