…om det där med julbelysning

De kan det här med att julpynta sina hus, amerikanerna. Allt från smakfullt till disneyland i miniatyr. Ikväll gjorde vi en ‘Christmas lights tour’ i några av de galnaste kvarteren. Titta jultomten, ropade Fabian gång på gång fram tills att han somnade mitt i alltihop.

Nästa år får vi nog skärpa till oss med pyntningen.

…om att träffa Tomten

En av mina favoritsaker att göra är att gå ut och äta frukost hela familjen. Det gjorde vi i helgen!

Det är härligt att kunna sitta utomhus och äta.

Jag gillar benedicts. Den här gången blev det en variant med lax – en Eggs Norwegian.

Efter frukosten åkte vi till ett fint gammalt hus en bit utanför stan. Där fanns det vackra juldekorationer, julkör och varm äppelmust. Inomhus fick man inte röra någonting alls för det är från slutet av 1800-talet och fettet på händerna kan förstöra sakerna. Det finns inget överdåd av historiska byggnader i Kalifornien, men dem man har omhuldar man verkligen.

Och så åkte vi traktorflak och klappade tomtens reingoats. Man tager vad man haver…

Vi fick också göra lite olika julpyssel. Dekorera kakor, fylla julgranskulor med glittriga saker, och sånt.

Allt i väntan på att få träffa Tomten, förstås. Han lockade med godis och en liten hund, och så fick man lämna sina önskelistor.

Jag hade tyvärr glömt min hemma.

…om kottar som man nästan skulle kunna äta upp

Det här är nog ett av de enklaste julpyssel man kan tänka sig.

Ta kottar från skogen, spraya på lite lim, och häll sen flingsalt över. Låt kottarna torka och skaka sen av överflödig ‘frost’. Fäst vita band i kottarna och häng upp i granen.

Eller i fönstret.

Eller lägg i en skål.

Eller fäst på en krans.

Eller använd i juldukningen.

Eller ät upp dem.

För visst ser det nästan ut som kokosbollar på första bilden?

…om julgranar och äkthet

Det fina med att fira jul i USA – förutom att jag har flera radiokanaler med bara julmusik att välja mellan i bilen och att allt är, liksom, lite mer och lite större – är att det är fullt legitimt att ha granen framme redan nu. Helst förra veckan.

Vi skaffade en riktigt sned en idag. Som en banan. Och med strategiskt placerade hål i grenverket och en topp som de liksom fått skulptera fram med sekatören.

Man måste ha en som inte ser perfekt ut, så att det syns att den är äkta.

För den här ser i övrigt ut ungefär som fejkgranen vi haft under hela min uppväxt. Mörkare, tätare och med tunnare barr än granarna man hittar i Lapplands skogar. Hela min granuppfattning har ställts på ända, och det där fejkiga framstår helt plötsligt som lite mer genuint i all sin plastighet.

Vad man lär sig.

…om kranshybris

Klart man måste göra en egen julkrans till dörren, annars är det ingen riktig jul!

As if.

Julkransarna var slut när vi handlade utegran förra veckan, annars hade jag mycket hellre köpt en. Men jag fick ta lite grenar som de kapat av granarna, och nu har jag äntligen lyckats knåpa ihop en egen krans. Med kottar från lekparken och äpplen från fruktskålen. Och så en väldigt trasslig ståltråd som jag till slut kastade bort i frustration, och högar med granbarr på heltäckningsmattan. Men ändå.

Jag kan ju inte sånt här, egentligen.

Nu ska vi försöka fixa nån slags tomteoutfit till barnen och sen ska vi åka iväg och äta lussekatter och titta på luciatåg. Mitt i kranshybrisen föreslog jag att jag skulle sy lucialinnen. För hand.

Det har gått över nu.

…om att tejpa upp lite julstämning

Mitt favoritverktyg är häftpistolen, att sy är för mig att stryka fast såna där klisterremsor som Ikea säljer till sina gardiner (de funkar till byxor också!), och jag har varit med om både att kakla med messmör (funkade sådär) och att använda silvertejp för att sätta fast en bildörr som ramlat av (funkade bra så länge man inte behövde öppna den).

Jag gillar liksom mer visionen av pysslandet än pysslandet i sig.

Det är kanske inte så konstigt att jag gillar washitejp, med andra ord. Snabbt, enkelt, och lätt att ta bort. Och perfekt när man vill ha lite julstämning utan att köpa en massa prylar.

…om att börja julfixa så smått

Efter Thanksgiving är det fullt legitimt att börja fixa i ordning lite inför julen. Så legitimt att det var utplockat på julgransaffären och alla kransarna sålde slut redan igår.

Vi lyckades i alla fall inhandla ungefär det som vi ville ha, och hela eftermiddagen har vi spelat amerikansk juljazz och adventspysslat. Det känns bra att smyga igång det hela med lite saker från naturen – lite kvistar, några äpplen i en röd skål – så blir det inte för juligt på en gång.

Och så kan man låtsas att man är så där klädsamt sparsmakad och inte alls går igång på att ha jul i vartenda hörn.

…om julpynt för resten av livet

Snart är det jul. Och vi ska fira i ett främmande (nåja) land. Utan föräldrar och syskon, och utan snö, och utan sellaksrom och Dufvenkroksglögg och julmust, och utan svensk gran och adventsljusstake.

Och så utan jullådan med alla våra juldekorationer.

Jag skulle gärna köpa nya dekorationer, det skulle jag. Jag har nynnat julmusik och klätt gran i mitt huvud hela dagen, så att få gå loss på Pottery Barn i december vore förstås smått fantastiskt.

Oj oj.

Men jag tycker inte om att köpa saker som inte ligger på resten-av-livet-nivå, eller åtminstone strax därunder. Det känns så slösaktigt och dumt.

Och jag vet att anti-slit-och-släng-trenden knappast handlar så mycket om miljövänlighet och antikonsumism, som om en slags kulturelitistisk distingerande praktik när nu nytt nytt nytt blivit svensson.

Det är okej. Det är ju fortfarande vettigt, egentligen.

Men det innebär att jag inte vill köpa julsaker som jag sen bara ska göra mig av med, när det blir dags att flytta hem. Det kanske bara blir en jul här, vem vet.

O-n-ö-d-i-g-t.

Så jag funderar. Kanske kan vi dekorera utan så himla mycket saker? Lite washitejp kan göra under för ett hyrt, färdiginrett hus – varför inte på julen också?

 

Eller så gäller det bara att jag hittar julsaker som är så fantastiska att jag vill ha dem resten av livet, så att de är värda att skeppa till Sverige sen.

Det är ju också en variant.