…om julgranar och äkthet

Det fina med att fira jul i USA – förutom att jag har flera radiokanaler med bara julmusik att välja mellan i bilen och att allt är, liksom, lite mer och lite större – är att det är fullt legitimt att ha granen framme redan nu. Helst förra veckan.

Vi skaffade en riktigt sned en idag. Som en banan. Och med strategiskt placerade hål i grenverket och en topp som de liksom fått skulptera fram med sekatören.

Man måste ha en som inte ser perfekt ut, så att det syns att den är äkta.

För den här ser i övrigt ut ungefär som fejkgranen vi haft under hela min uppväxt. Mörkare, tätare och med tunnare barr än granarna man hittar i Lapplands skogar. Hela min granuppfattning har ställts på ända, och det där fejkiga framstår helt plötsligt som lite mer genuint i all sin plastighet.

Vad man lär sig.