…om flinka tomtenissar

Vi har varit och tittat på luciatåg. Fabian skulle ha varit med, men om vi säger så här: jag försökte ta kort på båda barnen i deras tomteoutfits innan vi skulle åka iväg, och bilden ovan är den där Fabian satt som mest stilla.

Inget lussande för hans del med andra ord.

Han hjälpte i alla fall till att sjunga tipp tapp tipp tapp från där vi satt. Och så åt vi lussekatter och mjuk pepparkaka, och drack glögg och pratade svenska någon mening i taget. Men mest av allt sprang vi, och jagade den lilla tomten mellan scenen och fikaborden.

Det bådar gott inför jul med så flinka nissar.

…om kranshybris

Klart man måste göra en egen julkrans till dörren, annars är det ingen riktig jul!

As if.

Julkransarna var slut när vi handlade utegran förra veckan, annars hade jag mycket hellre köpt en. Men jag fick ta lite grenar som de kapat av granarna, och nu har jag äntligen lyckats knåpa ihop en egen krans. Med kottar från lekparken och äpplen från fruktskålen. Och så en väldigt trasslig ståltråd som jag till slut kastade bort i frustration, och högar med granbarr på heltäckningsmattan. Men ändå.

Jag kan ju inte sånt här, egentligen.

Nu ska vi försöka fixa nån slags tomteoutfit till barnen och sen ska vi åka iväg och äta lussekatter och titta på luciatåg. Mitt i kranshybrisen föreslog jag att jag skulle sy lucialinnen. För hand.

Det har gått över nu.

…om en riktigt god portvinsglögg

Idag har vi varit på barnkalas, som vanligt, och så har vi julpreppat lite. Köpt adventskalender och lite andra väsentligheter, och så har jag gjort en krans som nu hänger på dörren. Vi har också testat några olika glöggrecept för att se vilket vi gillar bäst. Jag har inte gjort egen glögg så många gånger, Systemets duger bra brukar jag tycka, men här finns det inte att få tag på och då måste vi förstås göra egen. Och den här blev faktiskt riktigt, riktigt bra! Receptet är ursprungligen Anna och Fanny Bergenströms.

En halvflaska portvin (dvs 37,5 cl)
1 flaska rött vin
1 msk hel kardemumma
1 kanelstång
8 hela kryddnejlikor
1,5 dl farinsocker
ev. lite konjak

Man blandar ihop alltihop och låter det stå ett dygn. Den är god både varm och kall och kan spetsas med lite konjak om man vill.

…om att tejpa upp lite julstämning

Mitt favoritverktyg är häftpistolen, att sy är för mig att stryka fast såna där klisterremsor som Ikea säljer till sina gardiner (de funkar till byxor också!), och jag har varit med om både att kakla med messmör (funkade sådär) och att använda silvertejp för att sätta fast en bildörr som ramlat av (funkade bra så länge man inte behövde öppna den).

Jag gillar liksom mer visionen av pysslandet än pysslandet i sig.

Det är kanske inte så konstigt att jag gillar washitejp, med andra ord. Snabbt, enkelt, och lätt att ta bort. Och perfekt när man vill ha lite julstämning utan att köpa en massa prylar.

…om att skriva önskelista

Det är dags att skriva önskelista. Det tror jag att de flesta barn i Sverige gör inför julen.

Okej, jag kanske har fyllt trettio och hunnit skaffa två egna barn, men på julen så gills inte det. Om julen är barnens högtid så vill jag också vara barn. (Fast med vuxenglögg.)

Det där listskrivandet är en del i hur vi socialiseras in i det där begäret efter saker som är så grundläggande för vårt materialistiska samhälle. Genom önskningarna så lär sig barn hur man blir konsument. För det handlar inte bara om att önska i största allmänhet. Ofta är det tvärtom väldigt specifikt – det är medvetna och kräsna konsumenter som fostras.

Man vill inte ha vilken pryl som helst utan märke, färg, material, och så vidare anges i allt större utsträckning på de där listorna. Istället för att önska sig en mobiltelefon så önskar man sig en vit iphone 5 med största minnet och Marc Jacobs-skal. Kanske länkas till och med webbsidan där den kan köpas.

Hjälpsamt vägledande, visst.

Men ju mer detaljerade önskelistorna blir, desto mer liknar de inköpslistor.

Specifikationerna signalerar nämligen att det är noga exakt vad som ligger i paketen, och att det som faller utanför ramen inte heller är önskvärt. Det kan kanske vara okej att ge någon en slumpvis vald tröja, men inte om personen uttryckligen har listat tre tröjor med angivet märke, modell, storlek och färg. Att då komma med en helt annan tröja ger sken av att man medvetet struntar i mottagarens vilja – att man inte bryr sig eller att man tror sig veta bättre än personen själv. Oavsett vilket så blir det fel.

Och jag brukar ju skriva såna där långa och utförliga listor, det ska erkännas. Jag försöker intala mig själv att mängden önskningar är i all välmening – att den potentiella givaren mamma tomten ska få många förslag och att det hela på så sätt ska kännas mindre tvingande. Och att det ska bli mindre besvärligt att julshoppa med en lista i handen.

Men även om man kan resonera kring det hela, förklara, säga jag behöver ju egentligen inga julklappar, så signalerar den där listan något annat, i sig själv.

Men jag skriver aldrig någon önskelista förrän mamma efterlyst den minst tre gånger. Det gör väl ingen skillnad, egentligen, men det känns i alla fall lite bättre.

…om julpynt för resten av livet

Snart är det jul. Och vi ska fira i ett främmande (nåja) land. Utan föräldrar och syskon, och utan snö, och utan sellaksrom och Dufvenkroksglögg och julmust, och utan svensk gran och adventsljusstake.

Och så utan jullådan med alla våra juldekorationer.

Jag skulle gärna köpa nya dekorationer, det skulle jag. Jag har nynnat julmusik och klätt gran i mitt huvud hela dagen, så att få gå loss på Pottery Barn i december vore förstås smått fantastiskt.

Oj oj.

Men jag tycker inte om att köpa saker som inte ligger på resten-av-livet-nivå, eller åtminstone strax därunder. Det känns så slösaktigt och dumt.

Och jag vet att anti-slit-och-släng-trenden knappast handlar så mycket om miljövänlighet och antikonsumism, som om en slags kulturelitistisk distingerande praktik när nu nytt nytt nytt blivit svensson.

Det är okej. Det är ju fortfarande vettigt, egentligen.

Men det innebär att jag inte vill köpa julsaker som jag sen bara ska göra mig av med, när det blir dags att flytta hem. Det kanske bara blir en jul här, vem vet.

O-n-ö-d-i-g-t.

Så jag funderar. Kanske kan vi dekorera utan så himla mycket saker? Lite washitejp kan göra under för ett hyrt, färdiginrett hus – varför inte på julen också?

 

Eller så gäller det bara att jag hittar julsaker som är så fantastiska att jag vill ha dem resten av livet, så att de är värda att skeppa till Sverige sen.

Det är ju också en variant.