…om julmusiken

Julen är kringgärdad av en mängd traditioner. Saker ska ske i en viss ordning, på ett visst sätt. Man skulle till och med kunna säga att julen blir till just genom dessa traditioner.

Gott så.

Men en allmän missuppfattning i sammanhanget är att man inte får börja lyssna på julmusik förrän till första advent.

Detta är naturligtvis helt fel, och eftersom det är en missuppfattning som påverkar många människors liv i negativ riktning (jodå) så tänkte jag försöka reda ut frågan en gång för alla.

Missuppfattningen torde ha sin grund i den allmänna regeln:

Det är tillåtet att lyssna på julmusik från och med första advent / 1 december (beroende på vilken som infaller tidigast).

Detta kan måhända tyckas glasklart. Men det som många tycks ha missat är undantagen som bekräftar regeln. För att kunna bedöma hur lagen ska tillämpas så måste naturligtvis även dessa tas hänsyn till. Det finns lite för många undantag för att kunna ta upp alla här, men de för tillfället mest relevanta är följande:

  1. Om man är trött.
  2. Om man vabbar.
  3. Om man har ont i huvudet.
  4. Om ens eventuella partner är bortrest på konferens.
  5. Om man är stressad över jobbet.
  6. Om man är illamående.
  7. Om man dammsuger.
  8. Om man har det stökigt hemma.
  9. Om barnen skriker.
  10. Om glassen är slut.
  11. Om soporna i köket håller på att svämma över.
  12. Om man har haft sönder ett glas.
  13. Om man trodde att man hade tvättid men det visar sig att det var i tisdags.
  14. Om man har träningsvärk.
  15. Om det regnar.
  16. Om man tycker att den växande rasismen i samhället är obehaglig.
  17. Om man är hungrig.
  18. Om man har en deadline.
  19. Om man har glömt att höra av sig till någon som man lovat höra av sig till.
  20. Om man önskar att man hade en öppen spis.

Dessutom bör tilläggas att Baby it’s cold outside inte räknas som julmusik utan som vanlig musik, och därför får man lyssna på den precis när man vill/kan/måste.

Detta är nu fastslaget för tid och evighet.

Amen.

…om det där med julbelysning

De kan det här med att julpynta sina hus, amerikanerna. Allt från smakfullt till disneyland i miniatyr. Ikväll gjorde vi en ‘Christmas lights tour’ i några av de galnaste kvarteren. Titta jultomten, ropade Fabian gång på gång fram tills att han somnade mitt i alltihop.

Nästa år får vi nog skärpa till oss med pyntningen.

…om att fira jul utomlands

Jag är en riktig traditionsräv. Särskilt på julen. Saker ska vara som de alltid har varit, med några få undantag.

Men nu har något hänt. Kanske håller jag på att bli vuxen, eller så är det effekten av att fira jul utomlands med det avkall på traditioner som det per definition innebär.

Det spelar liksom inte längre så stor roll när vi äter, vad vi äter, vilken tid julklapparna öppnas, och sådant där. Bara vi är tillsammans och barnen är glada. Visst saknar jag löjrommen och julmusten, men vi kunde å andra sidan griljera julskinkan på grillen och fick en utmärkt anledning att börja grava vår egen lax och koka vår egen glögg.

Jag saknar snön, förstås.

Men bara lite.

…om dan före dan

Dan för dan.

Det är en dag då man umgås, åtminstone i vår släkt. Hälsar på och firar födelsedag och provsmakar skinka och julsnaps. Fixar det sista med julmaten, nödrimmar efter bästa förmåga på klapparna. Bara de mysiga grejerna.

Den här dan-före-dan blev lite annorlunda. Vi har provat vin, kört runt i bergen, pratat om tanniner och tittat på alla fina juldekorationer. Grillat tonfisk och druckit pinot noir, skrattat åt katter som twittrar, och provat tomteluvor.

Umgåtts. Hälsat på. Och firat födelsedag.

Det mysigaste är ändå att få vara tillsammans.

…om att tvätta av sig stressen

Två timmar i badet med portvin och pocketbok med skrynkliga sidor, det hjälper mot det mesta. Man får fylla på både varmvatten och dryck med jämna mellanrum, förstås, och för varje minut som går blir kroppen lite mjukare, sinnet lite lugnare. Stressen löses liksom upp i vattnet.

A kom in i badrummet två gånger för att se så att jag inte hade somnat.

Nu är jag så där pigg-trött som man bara är efter ett långt bad, en skidtur, eller en eftermiddag i bästa läsfåtöljen framför öppna spisen. Mjuk, mör, men ändå alert på något vis.

Lite julgransdoft och karamelliserade popcorn på det här så.

…om julstressen

Jag har nog aldrig tidigare förstått det där med julstress.

Mycket som ska fixas, folk överallt, resande, flängande, visst. Allt det där känner jag väl till. Been there, done that, liksom. Men jag har aldrig varit så stressad som idag. Jag insåg vid tvåtiden att jag glömt både att äta frukost och lunch, och att min mobil var borta. Det är den fortfarande, för övrigt.

Men sedan lyckades den andra halvan av familjen lokalisera mig och Harry vid julskinkan på mataffären. Hur nu det gick till. Jag hade några timmar tidigare skrivit ett mejl och sagt vilka ärenden jag skulle göra, och nämnt ‘mataffären’, men inte angivit några tidpunkter eller skrivit vilken mataffär jag menade. Och just denna var det faktiskt flera månader sedan vi handlade på, så det var inte direkt det mest logiska valet.

Så jag gissar på någon slags telepati.

Efter det vände det i alla fall, för vem kan stressa när man får köra barnkundvagn med en tvååring som glatt hojtar no running! och oops, sorry! varje gång han stöter i någon? Omöjligt. Skratt tar liksom udden av stressen.

Så åkte vi hem, tände ljus, rostade nötter och värmde glögg och lussekatter. Hela huset doftade jul och så kom vännerna och den lilla av stressen som fanns kvar fick lov att ge med sig, till sist. Och så lugnade sig pulsen tillräckligt för att, när de gått, lyckas slå in nästan alla julklappar, koka lite mer glögg och steka köttbullar med kryddpeppar.

Det ska nog ordna sig ändå, det här med julen.

…om att testa en konjaksglögg

Jag är nästan lite glad över att jag inte kan köpa någon glögg här i USA. För det har varit riktigt kul att testa lite olika glöggrecept (det här, och det här) för att se vilket som kvalificerar sig till julafton. Jag är nog lite för lat bekväm för att göra egen glögg när jag faktiskt tycker bra om den man kan köpa på systemet.

För drygt två veckor sedan (eller tre?) påbörjade jag den här glöggen. Den första blandningen skulle stå i en vecka, var det tänkt. Men, ja, jag glömde förstås bort den där den stod i ett skåp. Note to self: ställ inte undan på alltför hemliga ställen i framtiden.

Men det gick bra ändå. Det är ju sprit, liksom.

Den här glöggen är alltså en lite alkoholstarkare variant, med både konjak och portvin i. Den var god, men jag tycker nog ändå bättre om glögg som inte är spetsad – en smaksak, förstås.

Konjaksglögg med portvin

2 dl russin
2 dl konjak
2 dl portvin
10 kardemummakärnor
1 kanelstång
1 kryddnejlika

Ovanstående ingredienser blandas ihop i en flaska eller burk med lock, och får sedan dra i en vecka. Därefter silas kryddor och russin av, och vätskan rörs ihop med:

1,5 dl farinsocker
1 flaska rött vin

Värm upp glöggen och servera med mandel och nya russin (inte de som silats bort, de är goda att äta men kommer inte till sin rätt i glöggen – de bör däremot funka utmärkt att använda i en fruktkaka eller liknande).

Nu blir det en kopp av den här tillsammans med lite nybakade lussekatter.

I sängen. Med en film.

Åtminstone första halvtimmen av en film.

…om att träffa Tomten

En av mina favoritsaker att göra är att gå ut och äta frukost hela familjen. Det gjorde vi i helgen!

Det är härligt att kunna sitta utomhus och äta.

Jag gillar benedicts. Den här gången blev det en variant med lax – en Eggs Norwegian.

Efter frukosten åkte vi till ett fint gammalt hus en bit utanför stan. Där fanns det vackra juldekorationer, julkör och varm äppelmust. Inomhus fick man inte röra någonting alls för det är från slutet av 1800-talet och fettet på händerna kan förstöra sakerna. Det finns inget överdåd av historiska byggnader i Kalifornien, men dem man har omhuldar man verkligen.

Och så åkte vi traktorflak och klappade tomtens reingoats. Man tager vad man haver…

Vi fick också göra lite olika julpyssel. Dekorera kakor, fylla julgranskulor med glittriga saker, och sånt.

Allt i väntan på att få träffa Tomten, förstås. Han lockade med godis och en liten hund, och så fick man lämna sina önskelistor.

Jag hade tyvärr glömt min hemma.

…om kottar som man nästan skulle kunna äta upp

Det här är nog ett av de enklaste julpyssel man kan tänka sig.

Ta kottar från skogen, spraya på lite lim, och häll sen flingsalt över. Låt kottarna torka och skaka sen av överflödig ‘frost’. Fäst vita band i kottarna och häng upp i granen.

Eller i fönstret.

Eller lägg i en skål.

Eller fäst på en krans.

Eller använd i juldukningen.

Eller ät upp dem.

För visst ser det nästan ut som kokosbollar på första bilden?

…om julgranar och äkthet

Det fina med att fira jul i USA – förutom att jag har flera radiokanaler med bara julmusik att välja mellan i bilen och att allt är, liksom, lite mer och lite större – är att det är fullt legitimt att ha granen framme redan nu. Helst förra veckan.

Vi skaffade en riktigt sned en idag. Som en banan. Och med strategiskt placerade hål i grenverket och en topp som de liksom fått skulptera fram med sekatören.

Man måste ha en som inte ser perfekt ut, så att det syns att den är äkta.

För den här ser i övrigt ut ungefär som fejkgranen vi haft under hela min uppväxt. Mörkare, tätare och med tunnare barr än granarna man hittar i Lapplands skogar. Hela min granuppfattning har ställts på ända, och det där fejkiga framstår helt plötsligt som lite mer genuint i all sin plastighet.

Vad man lär sig.