…om att leka

Idag var vi i lekparken en stund. Barnen där var i konstant rörelse – de sprang, de klättrade, de balanserade och de kröp. Och de tyckte att det var roligt.

Jag hann tänka tanken att det nog är bra träning att leka i klätterställningen och att det borde finnas en för vuxna också. Sedan insåg jag att a) vuxna också kan klättra där om de bara vill b) vuxna vill inte.

Små barn rör på sig konstant. Springer mellan rummen inomhus. Hoppar jämfota över övergångsställen. Klättrar mycket högre än vad deras föräldrar känner sig bekväma med.

Och de gör det för att det är kul. Inte för att bli starka, smidiga, smala eller något annat.

Jag tilltalas av det som brukar kallas ‘primal’. En viktig del av den ‘livsstilen’ är att återinföra ‘lek’ i vardagen. Vi rör oss inte för att ha kul längre och det behöver vi göra. Kasta frisbee på stranden, paddla, spela fotboll med barnen på kvällen.

Jag tilltalas av idén.

Själva utförandet, not so much.

Jag vill helt enkelt inte leka.

Och jag undrar om det räknas som ‘lek’ om man inte tycker om det?

…om veckan

Söndagar summerar veckan. Det här har jag bland annat pysslat med:

1. Blandat GT i små flaskor som värsta vintagebruden. Det kan ha haft att göra med att alla glas var slut, men det tycker jag inte vi ska låtsas om.

2. Tittat på den här videon om Disneyprinsessornas öde. Fem gånger. I rad.

3.  Funderat över det kloka i att ens överväga att flytta till Sverige när en typisk onsdag i mars spenderas barfota i lekparken.

4. Läst delar av senaste numret av Nature, världens högst rankade vetenskapliga tidskrift alla kategorier. De konstaterade att ‘science remains institutionally sexist’. Upplyftande som alltid.

5. Ätit rökt lax, sparris och hollandaise till middag. Två gånger.

6. Diskuterat hur uppdelningen i produkter för ‘folk’ respektive ‘kvinnor’ är dum.

 

7. Sett filmen Argo. Den var grym.

8. Gymmat utomhus med min Mini-PT.

…om en slags semester

Jag sitter på hotellrummet, med balkongdörren öppen och Hawaiivindarna som blåser rakt in. Ett barn ligger på golvet och leker med de neongröna plastleksaker som vi får på varenda restaurang. Det andra barnet ligger på en av sängarna. Han sover inte ännu, utan vänder och vrider på sig, men han är i alla fall tyst.

Just nu.

Annat var det förmiddags när vi var i lekparken. Den Äldre sprang runt runt runt medan Den Yngre sov i selen på min mage. Det var många andra barn och föräldrar där. Men alltid max en förälder per barn. Den andra föräldern gjorde något annat, på egen hand.

(Tro det.)

Lekparken är ett sånt där ställe dit man gärna går när man har hand om barnen själv på semestern. Där kan de vara hur vilda som helst. Poolen eller stranden fungerar så klart också, men de ställena kräver lite mer av föräldern.

Åtminstone av den här föräldern.

Igår eftermiddag hade vi en sådan session vid poolen, barnen och jag. Och Den Äldre, han spatserade i rabatterna och tvättade av sig jorden i poolen och kastade stenar i vattnet för att det var så roligt när det stänkte och sprang fast han inte fick och så halkade han så klart och slog i huvudet på stenplattorna och så stänkte han vatten på ett trevligt japanskt par och sen klättrade han på solstolarnas ryggar och sen tappade han bort vår handduk.

Därefter anlände Fadern och mutade mig med en cocktail.

Det var nog tur för alla inblandade.

Det funkar utmärkt att resa med små barn. Det gör det. Men någon semester är det [infoga valfritt förstärkningsord] inte. Det är inte det minsta synd om mig – vi bor på ett fint och bra resort, jag behöver varken bädda sängen eller laga mat, och vi kan vara ute hela dagarna. Men jag har bara hunnit läsa tretton sidor i min semesterbok. Tretton. På en vecka.

En semester utan semesterläsning är ingen riktig semester.

…om att skapa stunder att andas lugnt

Så här ser det ut hos oss efter en kvart ensam hemma med båda barnen. Små installationer överallt.

Det.går.inte.

Så jag försöker av ren självbevarelsedrift planera upp våra dagar lite, boka upp playdates och utflykter. Det blir helt enkelt lättare så. Idag hälsade vi på hos en kompis (med lika gamla barn) på förmiddagen, sen åt vi lunch i solen på Kahuna Grill (någon annan städar upp efter en – perfekt!), och så avslutade vi med att träffa Fabians kompis Emmett i lekparken på eftermiddagen. Jösses vad de springer, de där två. Och vi vuxna kan sitta på parkbänken och titta på, prata lite, dricka kaffe.

Andas lugnt.

En liten stund.

…om val man gör

Vi valvakar. Så klart. Och det är ju spännande och intressant och allt det där, men jag blir ändå lite ledsen.

Inte för resultatet, förstås!

Men jag hade ju tänkt vara med. Ringa runt till väljare, knacka dörr, samla in pengar. Som en slags kompensation för att jag inte får rösta, kanske. Och så för att det vore så himla roligt.

Men livet kom emellan, en nyfödd bebis kom emellan, och jag insåg att det inte skulle gå. Ett val, det med, så klart.

Så istället för att in i det sista försöka få folk att rösta på Obama så möblerade jag om vårt hus, lagade våfflor till lunch och gick till lekparken med båda barnen.

Spännande värre.

På väg till lekparken gick vi förbi flera hus med Obamaskyltar, och så ett med Romneys namn på. Och det slog mig att jag inte känner en enda republikan. Alla jag känner – både svenskar och amerikaner – är aktiva demokrater, eller håller på demokraterna. Förutom grannen med skylten då.

Jag gillade dem inte innan heller.

Sen kom vi till lekparken och Fabian hittade en kompis. De pratade högljutt och Fabian skrek no no no, så mest troligt förde de en hetsig politisk diskussion.

Och så funderade vi på det där med swing states.

Så småningom tittade A förbi med en gingerbread latte till mig. Och jag tänkte att oavsett hur valet går så är det i alla fall snart jul.

Harry var väldigt peppad inför valvakan. Han är ju amerikan, så man förstår ju att det där är viktigt för honom. Kanske han också blir president en dag.

Sen gick solen ner, vallokalerna stängde, och Kalifornien var som väntat öppet mål för presidenten.

Och till slut kom den här statusuppdateringen på Facebook. På de första elva minuterna fick han 326786 likes och 44489 kommentarer. Poppis kille, den där Obama.

Barnen, stackarna, somnade ifrån alltihop. Utmattade av spänningen får man förmoda. Som jag när Carola vann Eurovision 1991, ungefär. Jag grämer mig fortfarande.

Nu ska jag sätta mig och kolla alla andra resultat. Förutom senaten och representanthuset så röstar ju de olika delstaterna om en del intressanta frågor. Dödsstraff, homoäktenskap, genmodifierad mat och sånt viktigt.

Och så funderar jag på om inte lite champagne vore på sin plats.

Hade jag varit med och kampanjat hade det ju varit det, i alla fall.