…om tekniken och livet

Två veckor har gått sedan vi flyttade och bytte plats i livet.

Jag trivs här. Här kan jag andas, röra mig, tänka.

Här kan jag arbeta.

Det enda problemet hittills är avsaknaden av internet. Det här är landet och följaktligen finns inget riktigt bredband. Och eftersom ADSL tydligen är ”helt otidsenligt” och en ”utdöende teknik” (citat, A) så har vi (dvs A) ägnat de senaste två veckorna åt att pejla 4G-signaler och läsa in en halv doktorsexamen i antennteori.

Det borde funka, är slutsatsen.

Men det funkar inte.

Jag har naturligtvis förespråkat att ge upp redan från första början, och därför ”vann” jag tydligen när A igår till sist ringde Telia.

Men jag vet inte jag.

Tänk om anledningen till att jag kan andas, röra mig, tänka och arbeta så bra –här – är just den svajiga uppkopplingen?

…om dagens dos Hemnet

Vi sitter och kollar på Hemnet.

På hus.

Lite deppigt är det, för det finns i princip inget hus som vi kan tänka oss som kostar under fem miljoner.

Men ärligt talat skrattar vi mest.

Jag fattar att folk tycker att det är kul att renovera och inreda. Det är ju kul att renovera och inreda. Men en del verkar ha haft lite för kul, om man säger så.

Om du kommer på dig själv med att under processen yttra frasen “det känns lite kul” om någon inredningsdetalj så är det mest troligt dags att stanna upp och ringa en vän. En ärlig vän. Eller en professionell inredare.

Och texterna till mäklarannonserna, my god.

Vi erbjuds till exempel att köpa ett “välbyggt hus” eller ett “genuint hus”. Kan man överhuvudtaget tänka sig motsatsen? Att ett hus annonseras ut som “dåligt byggt” eller “med fejkkänsla”? Ett annat hus sägs vara “bekvämt” – till skillnad från alla de andra obekväma husen då?

Det säger ju ingenting.

Och klicka in och titta på det här huset. Apropå “lite kul”.

Eller vad man ska kalla det.

Men det kostade åtminstone under fem miljoner…

…om hyressjukan

Jag är en bofast typ. En sådan där som alltid packar upp väskan och hänger in i garderoben på hotellrum. En sådan som åker till nya städer och varje gång säger att här skulle man ju kunna bo. En sådan som har Hemnet som kvällslektyr, för skojs skull.

Jag saknar vår första riktiga lägenhet i Uppsala. Jag saknar vårt hus i Arjeplog. Jag saknar det lilla poolhuset där vi bodde i somras. Och när vi väl lämnar huset där vi bor just nu så kommer jag att sakna det.

Och de senaste dagarna har jag gått och funderat på vad det är som jag tyckt mest och minst om på alla ställen där jag har bott. Vad jag tar med mig, utöver saknaden. Och så leker jag i SketchUp och funderar på hur den optimala planlösningen ser ut egentligen, om man behöver en vinkyl och om det där med inglasad veranda kanske inte är så dumt, ändå.

Jag lider av hyressjuka. Hyrt hus, hyrda möbler. Det enda som är vårt är grillen och vinglasen, på ett ungefär. Och det är vansinnigt skönt ibland, men också tråkigt. Det kliar i fingrarna och det är därför jag gör ritningar och låtsasmöblerar.

Det måste bli en lista, tror jag. Det är det enda som hjälper mot kliande fingrar.