…om vanliga dagar

Jag har haft den mest fantastiska helgen.

Och det bästa är att det inte varit några extravaganser, det har bara varit en vanlig helg. Men det vanliga är bara så bra just nu. Så himla, himla bra.

Lördagar är det soccer practice halv nio, sen åker vi hela familjen och äter brunch, och sen är det simskola med bägge barnen. Efter det slocknar barnen i bilen på vägen hem så när vi kommer hem tar vi en cocktail i solen på uteplatsen och sen fixar vi middag tillsammans i lugn och ro (nåja).

Och söndagar har vi oftast barnvakt några timmar på förmiddagen så då kan vi göra nåt kul tillsammans (eller jobba eh…). Igår var det morsdagsbrunch med mina mammakompisar nere i hamnen så vi drack mimosas och hängde och tittade på båtarna i några timmar. Sen på eftermiddagen kom några kompisar över till oss och grillade och så satt vi och pratade hela kvällen.

Kanske är det så att vi uppskattar det mer för att vi vet att vi bara ska bo här i sex veckor till? Men jag vill liksom ha det så här jämt.

Jämt.

…om att köra över krönet

Ibland kan jag fascineras av svängningarna.

En dag som började innan dagar egentligen ska börja. Barnskrik i gryningen, följt av gnällighet och matvägran och tvåårstrots. Och så stressande samtal och saker som är mystiskt borta. Och kaffet slut.

Och så sätter jag mig i bilen och kör över backen och så snart jag kommer över krönet så vänder det. Jag ser havet, solen, en familj ute på promenad, grannar som pratar över staketet. Och på radion spelas helgmusik. Sådan där musik med lite för mycket klyschor och taktfast bas för min smak, men som alltid får mig att vilja dansa.

Och plötsligt vill jag dansa.

När jag svänger in på parkeringen vid kaféet där man tänker så bra så ler jag redan.

Och så får jag min latte av tjejen med de tatuerade armarna, och vi pratar om de nya tavlorna som hänger på väggarna. De är ovanligt bra, för att vara kafékonst, och jag vill köpa allihop.

Och sedan sjunker jag ner i den skönaste fåtöljen. Och på radion spelar de sextiotalsklassiker och jag känner att det är så här livet ska vara.

Precis så här.

…om friluftsliv som det alltid borde vara

Idag har vi provat vin uppe i Wine country.

Det är som Uppsalavalborg för medelålders par. Man dricker vin i solen en hel dag, sticker emellan med lite picknick, och väl hemma igen tänker man att man ska grilla men råkar somna i soffan istället.

Okej, jag somnade inte i soffan men nog var det bra nära. Han har varit vaken halva nätterna hela veckan, Harry, och det känns i kroppen.

Men vinprovning, hörnini. Det piggar upp.

Den här gången provade vi oss igenom vingårdarna längs Santa Rosa Road i Santa Rita Hills. Tjugo viner hann vi smaka, mest pinot noir, och det var som vanligt alldeles underbart. Vi konstaterade att det är en alldeles utmärkt friluftsaktivitet (ehm…), och det fungerar dessutom helt okej med barn om man bara anpassar sig lite.

Okej mycket.

Men det går.

(Den där diskussionen om barnfria kaféer som var på tapeten i veckan känns för övrigt rätt absurd när man står och sippar åttiodollarsviner samtidigt som man mutar sin vilda tvååring med dvd och de där små kexen man rensar gommen med mellan varje vin.)

…om att göra sånt som barn gör

Vi försöker göra mer saker tillsammans, umgås aktivt och inte bara hänga.

Leka mer. Busa mer. Vara ute mer. Som barnen gör, om de får välja.

Så idag blev det strand. Fotboll. Promenad i sanden. Lite löpning. Läsning. Och så en som lekte med hink och spade, och en annan som smakade gräs för första gången. Sen pizzakalas med andra tvååringar som låg under bordet och kittlade varann och avslutade med en gruppkram.

Tvååringsgruppkram, det är fint det.

Tänk vad vi har att lära av de små.

…om att göra det enkelt för sig

Han kisar mot solen och säger titta där, fågel. Pelikanen flyger lågt över havet och spanar efter fiskar under vattenytan. En bit bort väntar några surfare på nästa våg. Han tar sin pappa i handen och tillsammans springer de ut i havet. Det är egentligen för kallt för att bada utan våtdräkt, men det glömmer de snart bort.

En stund senare leker vi på stranden. Tång, stenar, pinnar, sand. Allt blir till leksaker, och livet är precis så enkelt som det väl alltid borde vara men alldeles för sällan är.

Och jag tänker att det där med att flytta till Sverige kanske inte är en jättebra idé trots allt.

…om fem saker som gör mig glad

1. Att paradisträden blommar

2. Att Metallica äntligen finns på Spotify

3. Att jag kan andas genom näsan igen

4. Att vi har två säsonger kvar av Mad Men innan vi är ikapp

5. Att bästa barnvakten Gabi är tillbaka i stan

Och så är det fredag, till på köpet! I helgen ska vi fixa julgran, gå på snöfestival på djurparken och hajka. Och så är det julfest med Andreas jobb på söndag och dessutom tror jag att jag behöver en brunch på stan, för det var alldeles för länge sen.

Blir bra, det här.

…om familjefrukostar och kokospannkakor

När jag var liten åt vi alltid helgfrukost tillsammans hela familjen. Dukade upp på köksbordet, kokade gröt och ägg och stekte bacon någon gång ibland. Det är först i efterhand som jag förstått att inte alla gör så. Att en del kör varianten alla-gör-en-macka-när-de-stiger-upp, där man äter på egen hand, läser tidningen eller kollar mejlen istället för att sitta och prata. Och det funkar ju också, så ser ju våra vardagar oftast ut.

Men för mig är de där helgfrukostarna ett så fint minne.

Till och med när jag var sjutton och ibland ramlade hem efter att min mamma redan stigit upp så såg jag till att sitta vid frukostbordet med resten av familjen klockan tio. Eller, det kanske mest var mamma och pappa som såg till att jag gjorde det, men ändå. Jag ville ju det också.

Och nu vill jag ha mina egna familjefrukostar.

Så idag stekte jag pannkakor, goda och nyttiga såna. Och han åt dem, den lille! Varje ny rätt som han vågar smaka på är en vinst, för annars äter han ju mest chicken nuggets och makaroner. Så de här pannkakorna lär vi ju laga till förbannelse, kan jag tänka mig.

Här är i alla fall receptet!

Kokospannkakor med banan och kanel
6 st

4 stora ägg
3 msk kokosmjöl
1 mogen, mosad banan
1 msk kanel
1 tsk kardemumma
Smör att steka i

Vispa ihop allt och låt smeten stå 5-10 minuter och svälla. Stek sen i smör. Pannkakorna blir hyfsat tjocka, men lite mindre i omkrets, så där som amerikanska pannkakor brukar vara.

Vi åt dem med vispad grädde, mandelsmör och hallonsylt. Gott!

…om att söndagsladda

Söndag kväll och vi dricker te och snusar doftljus och helgbukett och försöker summera helgen. Så där som man gör när något tar slut och något annat tar vid.

Vi har varit på farmer’s market och köpt så mycket grönsaker att det knappt rymdes i kylen, och så har vi grillat tonfisk och uppfunnit en ny drink som vi kallar för margarito. Och vi har boxats och promenerat och bakat kladdkaka med konjak i, och sett en väldigt märklig film där Abraham Lincoln var en vampyrjägare och det amerikanska inbördeskriget ett krig mot vampyrer. Jag undrar hur de tänkte när de skrev det manuset. Och framför allt undrar jag hur vi tänkte när vi bestämde oss för att se den.

Och nu börjar den till sist, Den Sista Veckan. På lördag åker hon, kocken. Och jag kan inte bestämma mig för om det är hon som borde få önska sina favoriträtter av oss, sådär som man får sista dagen som man hälsar på hemma hos mamma och pappa, eller om det är tvärtom så att det är vi som får önska.

Jag hoppas att det är vi som får önska.

Och så är det så mycket som vi måste hinna med. Vandringsleder som vi inte gått, restauranger vi inte har varit på och så den där dessertvinsprovningen som vi har pratat om i flera veckor.

En tuff vecka, ser det ut som.

…om att ta helg

Och så blev det kväll, fredagkväll. Vi har grillat ribeye och vispat bea med den sista dragonen, och så blev det en tomatsallad med vitlök och fetaost till det. Och en cabernet sauvignon från Napa.

De kan sin cab sav i Napa.

Och sen Grey’s Anatomy. Vi har längtat hela veckan, nästan, efter att se de där kirurgerna operera. Det är nästan sjukligt. Men bra. Sjukligt bra.

Nu är det helg!