…om när någon blir provocerad

Mitt inlägg igår blev delat ganska många gånger på Facebook och för en liten blogg som min så innebär det en rätt markant skillnad i både statistik och mängd kommentarer. Resultatet blev förstås att jag inte kunde koncentrera mig på någonting och fick en obeveklig lust att blogga om vinglas eller kakrecept eller något annat viktigt istället – vad som helst som inte hade med gårdagens inlägg att göra. Kanske var det en slags motreaktion till den hybris man kan få av att faktiskt bli läst (som akademiker är man inte precis bortskämd med det).

Men så kom det några kommentarer som provocerade mig och så mycket mer behövs det faktiskt inte.

Det är skönt att veta att man kan lita på sin förmåga att bli provocerad.

(Och andras.)

Inga kakrecept, således. Inte idag.

Just idag tänkte jag att vi skulle prata om generalisering, och vad det kan innebära att uttrycka sig i generella ordalag. Mycket av det som jag har läst de senaste dagarna – på bloggar, forum, och så vidare – pekar nämligen på att det är något som många inte har full koll på.

Tillåt mig illustrera med ett fiktivt men inte helt ur luften taget exempel.

A säger:

Mäns våld mot kvinnor är ett problem.

Varpå B utropar:

Alla män slår minsann inte! Dessutom blir män oftare nedslagna på gatan än vad kvinnor blir! Dessutom finns det faktiskt kvinnor som slår män också! Jag vet ett exempel!

[Djupt andetag. Räknar till tio.]

Här är det här med att generalisera helt centralt för hur vi ska förstå vad som händer.

För att börja med det som A säger:

A talar om ’män’ på ett övergripande sätt. Det innebär inte per automatik ’alla män’. Tvärtom behöver det inte ens vara en majoritet av männen i samhället för att påståendet ska vara giltigt.

Det A säger alltså är inte att ’de flesta’ män slår kvinnor. Däremot finns det i A:s uttalande ett implicit antagande att det är vanligare att män utövar våld mot kvinnor än att kvinnor utövar våld mot män. Det innebär att det finns ett samband mellan kön och våldsbenägenhet, så att män oftare är våldsbenägna än vad kvinnor är, att kvinnor oftare får uppleva våld från män än från andra kvinnor.

Vad är det då som A inte säger?

A säger ingenting om mäns våld mot män. Att män även är våldsamma mot män är inte på något sätt märkligt, snarare överensstämmer det på det stora hela väl med hur man kan förstå mäns våldsamhet mot kvinnor. Mäns våld mot män är så klart också ett problem. Det är bara inte det som är fokus i just den här diskussionen.

A säger heller ingenting om ifall det är män eller kvinnor som generellt tar emot mest våld. Bara att kvinnor på det stora hela tar emot betydligt mycket mer våld från män än tvärtom.

Inte heller säger A någonting om att det inte skulle förekomma att kvinnor utövar våld mot män. Däremot ligger det implicit i uttalandet att det inte är ett lika omfattande problem som att män utövar våld mot kvinnor. Det vill säga – som samhällsproblem sett så är kvinnors våld mot män inte lika framträdande. För de drabbade kan det förstås vara lika illa.

Om man ska se till det som B säger så fungerar det alltså i formell mening inte som invändning till det som A säger, eftersom det bygger på sådant som inte ryms i uttalandet ’mäns våld mot kvinnor är ett problem’. Det är det man brukar mena när man säger du tolkar in saker som jag inte har sagt.

B tror kanske att det hen säger är invändningar mot det som A säger. Men vad det i själva verket är, är ett ganska effektivt sätt att flytta fokus från det.

Och det spelar faktiskt ingen roll vad B hade för avsikt med det hen sa. För effekten blir densamma:

B:s uttalande byter ämne, från att handla om det problem som A lyfter fram, till att handla om andra problem istället. Kommentaren verkar på så sätt för att förminska det problem som A pratar om, att avfärda det. Och det utan att ens diskutera det som A faktiskt säger.

Och det kan hända att A blir lite provocerad av sådant.