…om kulturskillnader

Ikväll har jag varit på bokklubb. Jag ska skriva om boken senare (när jag läst ut den, ehm…), men först två noteringar om kulturen här som jag inte riktigt kan vänja mig vid.

1. Vi pratade om fundraisers som de andra gjort med deras barns förskolor. En av skolorna hade haft auktion och samlat ihop en dryg miljon kronor den kvällen. Vissa familjer hade donerat 160 000 kronor bara sådär (till instrument eller vad det nu var), och andra hade betalat 50 000 för barnens ‘konstverk’ som de gjort. Och nog för att jag älskar Fabians små pyssel som han kommer hem med. Vi sätter stolt upp dem på väggen och så vidare, men inte vet jag om jag skulle vilja betala pengar för dem? Och då kostar ändå förskolan upp till hundra tusen per år, så det är liksom inte så att det är gratis till att börja med. Alltså, jag fattar att systemet är annorlunda och detta är inte på något sätt familjer som har dåligt med pengar eller så, men ändå. Ändå. Jag får lite svårt att andas.

2. De andra försäkrade sig om att jag inte skulle gå hem. Och det skulle jag ju inte för jag tog bilen (eftersom jag är lite rädd för spökena som bor i skogen som jag annars hade behövt passera) men liksom – jag bor fem minuters promenad från där vi var. Och jag hade druckit lite vin. Inte så att jag var över gränsen förstås, men i Sverige hade jag nog fått lämna bilen. Så i min värld skulle kommentaren snarast ha varit ‘du ska väl inte köra?’ och inte ‘du ska väl inte gå?’.

…om sånt som är välgörande

Idag har vi varit på föräldragruppsträff nästan hela dagen, Harry och jag. Först var det fika och lek och sen gemensam promenad och sen lunch på stan.

Fundraisinglunch.

Det känns som något som amerikanska damer i dräkt och pärlhalsband pysslar med om dagarna, mellan pilatespassen, men det är egentligen väldigt utbrett. Idén är enkel – man köper något (lunch i det här fallet) och försäljningsstället (restaurangen) donerar i sin tur en del av försäljningssumman till den organisation som håller i insamlingen. Det handlar alltså om att dra nytta av folks konsumtion – och är det något som amerikaner är duktiga på så är det ju att konsumera. Det är förstås samtidigt att uppmana till konsumtion – för välgörande ändamål.

Den här gången var det föräldragruppsorganisationen som höll i insamlingen. Min sallad med grillade räkor, avokado och mangodressing genererade en dollar och femtio cent till föreningen.

Och alla bebisar sov, hela lunchen.

Det, om något, var välgörande.