…om sånt som är välgörande

Idag har vi varit på föräldragruppsträff nästan hela dagen, Harry och jag. Först var det fika och lek och sen gemensam promenad och sen lunch på stan.

Fundraisinglunch.

Det känns som något som amerikanska damer i dräkt och pärlhalsband pysslar med om dagarna, mellan pilatespassen, men det är egentligen väldigt utbrett. Idén är enkel – man köper något (lunch i det här fallet) och försäljningsstället (restaurangen) donerar i sin tur en del av försäljningssumman till den organisation som håller i insamlingen. Det handlar alltså om att dra nytta av folks konsumtion – och är det något som amerikaner är duktiga på så är det ju att konsumera. Det är förstås samtidigt att uppmana till konsumtion – för välgörande ändamål.

Den här gången var det föräldragruppsorganisationen som höll i insamlingen. Min sallad med grillade räkor, avokado och mangodressing genererade en dollar och femtio cent till föreningen.

Och alla bebisar sov, hela lunchen.

Det, om något, var välgörande.

…om bebisar och djur

Föräldragruppen träffades på djurparken idag. Alla bebisarna tyckte att det var ett spännande äventyr och tittade intresserat på djuren medan föräldrarna tålmodigt svarade på alla nyfikna frågor från de vetgiriga små. Det gäller ju att börja med inlärningen i tid. Harry var den enda bebisen som lyckades härma papegojorna på ett verklighetstroget sätt!

Alltså det där sista var på fullt allvar.

…om att börja jobba efter föräldraledighet

Harry är sju veckor. Och ungefär så gamla är också de flesta andra barn i föräldragruppen som vi är med i. Så det börjar bli dags för många att börja jobba igen efter föräldraledigheten.

Jo, på riktigt.

På föräldraträffen igår kom några mammor dit och berättade om sina erfarenheter av att börja jobba igen.

Om hur man löser barnpassning (nanny är bättre än dagis för hen kan passa även när barnet är sjukt, och ta med barnet till jobbet för att amma).

Om hur man pumpar mjölk på jobbet (en kyl under skrivbordet är praktiskt för förvaringen, och våtservetter kan funka att rengöra med).

Om hur man löser allt annat som ska göras hemma när man både jobbar och har en bebis (man skaffar någon som städar åt en en gång i veckan).

Det är ju inte jättekonstigt att så många kvinnor säger upp sig och blir hemmafruar istället.

…om att vara på födelsedagskalas utan födelsedagsbarn

Igår var det födelsedagskalas med Fabians lekgrupp. Alla barnen är ju ungefär lika gamla, så vi firade deras tvåårsdagar på samma gång. Praktiskt det där.

Så det var picknickbrunch, lekpark och gräsmattehäng som gällde. Vi grillade teriyakikyckling och köpte lemonad och picknickfilt och plastbestick och hela kitet.

Och så blev han sjuk, födelsedagsbarnet.

Vad gör man som mamma då? Går själv så klart.

Det var helt ärligt den härligaste lekgruppsträffen jag varit på. Barn sprang runt runt runt och jag behövde inte springa efter ett endaste ett. Att få prata med andra vuxna längre än en mening i taget var befriande. Ja, jag hade ju den lilla med mig förstås, men han sov nästan hela tiden så det räknas ju knappt. Och så är de ju så mycket enklare att hålla reda på när de inte springer omkring. Dessutom visade han sig vara utmärkt underhållning för tvååringarna, ungefär som såna där kaniner som man kan hyra till barnkalas och som alla vill titta på och klappa.