…om tillsammansdagar

Födelsedagar är viktiga för mig.

Helst ska hela släkten och alla vännerna vara där och man ska äta tårta och chokladbollar och det ska vara ballonger i taket och så får man presenter och hela dagen är bara mysig och rolig. Inte bara min födelsedag för den delen, andras födelsedagar är speciella de med. Det är nästan rituellt.

Man träffas när någon fyller år, det är väl egentligen det som är grejen. Man är tillsammans.

Och man missar ju en hel massa födelsedagar när man väljer att bosätta sig på en annan kontinent, så är det förstås. Och det gör mig ledsen. Jag saknar det där gemensamma. Det rituella. Tillsammansdagarna.

Därför är det så himla fint när vi får besökare som råkar fylla år medan de är här (eller för den delen besökare som är här när vi jag fyller år – som här, och här).

Idag fyllde Stefan år så vi åt poki och grillade buffel med bearnaise och drack vin, och jag lärde Stefan hur man steker svamp, och så gjorde jag en tårta.

Vi saknade resten av släkten förstås, och så saknade vi jag ballonger, men ändå.

Tillsammansdag.

…om att fira födelsedag, del 2

Att åka till vingårdar och prova vin är typ det bästa jag vet, så det gjorde vi förstås.

Det fanns picknickbord där man kunde sitta och prova mitt bland vinrankorna.

Och så gick det omkring påfåglar bland rankorna. Ibland hoppade de jämfota rakt upp för att få tag i en druva.

Vinet var okej, men inte mer. Men vingården var mysig och härlig! Vi provade längst av alla, andra sällskap hann både komma och gå. Det gäller att passa på att sitta ner när båda barnen sover.

Sen åkte vi vidare in till San Luis Obispo och åt middag på en restaurang med så här fina utelampor.

Först drack vi champagne och åt chèvre med tomatconfit.

Vissa av oss åt spagetti med färgkritor.

Jag föredrog lamm med rotfruktsgratäng och balsamicoreduktion.

Vi satt precis vid en liten bäck. Det var väldigt mysigt.

När vi kom ut från restaurangen hamnade vi mitt i en livlig matmarknad.

Vi var väldigt mätta men när det grillas baby back ribs överallt så måste man förstås smaka.

Vi taktikvilade lite på trottoarkanten innan det blev dags att köra hem till hotellet igen. Där avslutade vi med bubbelpool vid havet och lite överbliven tårta. En bra dag!

…om att fira födelsedag

Man skulle kunna fylla trettio lite oftare. Inte varje dag kanske (för man blir ganska trött av ansträngningen), men en gång i veckan ungefär. Eller två.

Först blev jag väckt med sång och tårta, precis som det ska vara.

Eller, rättare sagt, först blev jag väckt med skrik och gråt en sisådär fjorton gånger. Om man nu tänker att födelsedagen börjar vid midnatt. Så det tänker man ju inte, för så vill man inte ha det på sin födelsedag.

Sång och tårta, alltså. Och teckning. Då vet man att man är vuxen på riktigt, när man blir uppriktigt glad för en teckning som sägs föreställa flygplan men som knappast ser ut som något annat än streck.

Efter frukosten packade vi in oss i bilen och åkte bort till Avila Beach.

Där hittade vi en sorts bondgård med världens mysigaste gårdsbutik och en massa djur som skulle klappas och matas och fotas. Och så hade de höbalslabyrinter, så klart. En för barn och en för vuxna. När vi äntligen hittat ut därifrån åt vi drottningpaj och färska hallon och sen klappade vi djuren ett varv till.

Sen hängde vi med fåglar som hoppade jämfota, drack champagne vid en bäck och badade bubbelpool. Fast allt det blev jag så utmattad av (betänk att jag åldrats väsentligt det senaste dygnet), så nu måste jag faktiskt sova. Det får bli mer imorgon!

…om födelsedagsönskningar

Jag fyller år på torsdag.

Och man kan tycka att med två småbarn så borde ens egen födelsedag bli lite mindre viktig. Att barnens liksom tar över.

Ja, jag vet inte vem som hittade på det. Inte var det jag i alla fall.

Födelsedagar ska vara frukost på säng och paket i vackra papper och blommor och familj och tårta i regelbundna intervaller över hela dagen. Födelsedagar är viktiga saker. Inget man skojar om och definitivt inget som upphör bara för att man får barn.

Jag fick min present redan i somras, så att jag skulle kunna baka redan då. Många surdegsbröd blev det, och goda. Så ja, jag vet att jag inte kommer att få några paket på min födelsedag. Icke desto mindre önskar jag mig:

  1. Sovmorgon
  2. Att hela familjen väcker mig med sång och tårta.
  3. God frukost, god lunch, god middag, vin, cocktail, efterrätt. Jag vill inte känna mig hungrig en endaste minut. Inte för att jag brukar göra det. Men ändå.
  4. Glada barn.
  5. Vackert väder.

Jag känner mig väldigt vuxen, med en sån önskelista. (Som trettio, minst.) Glada barn och vackert väder brukade alltid min pappa önska sig när vi var små. Eller ja, det gör han nog fortfarande om jag tänker efter.

Men nästa år lägger jag nog till lite onödigheter på listan. Bara några. Så himla vuxen är jag faktiskt inte.

…om bebisar som helt plötsligt inte är bebisar längre

Igår fyllde Fabian två. Vi öppnade paket över Skype, bjöd på cupcakes på dagis och åt pizza och glass med jordgubbar till middag. Och födelsedagsbarnet gick omkring och sa happy birthday och körde flygplan och läste presentböcker och hoppade hoppborg tills han blev alldeles trött, och vi tittade på varandra och sa tänk vad han håller på att bli stor och tror du han är nöjd med sin födelsedag. Och lillebror gjorde som han blev tillsagd och lät Fabian ha sin dag ifred.