…om tekniken och livet

Två veckor har gått sedan vi flyttade och bytte plats i livet.

Jag trivs här. Här kan jag andas, röra mig, tänka.

Här kan jag arbeta.

Det enda problemet hittills är avsaknaden av internet. Det här är landet och följaktligen finns inget riktigt bredband. Och eftersom ADSL tydligen är ”helt otidsenligt” och en ”utdöende teknik” (citat, A) så har vi (dvs A) ägnat de senaste två veckorna åt att pejla 4G-signaler och läsa in en halv doktorsexamen i antennteori.

Det borde funka, är slutsatsen.

Men det funkar inte.

Jag har naturligtvis förespråkat att ge upp redan från första början, och därför ”vann” jag tydligen när A igår till sist ringde Telia.

Men jag vet inte jag.

Tänk om anledningen till att jag kan andas, röra mig, tänka och arbeta så bra –här – är just den svajiga uppkopplingen?

…om några aktuella händelser

Det var länge sedan jag skrev om sådant där som man läser i tidningen eller ser på nyheterna länkat på Facebook och Twitter. Aktuella händelser, nyheter, kommentarer. Jag läser ju allt det där, och jag tänker ju saker, men att därifrån ta steget till att skriva om det?

Jag är nog lite trött, kanske.

Det händer mycket i livet. Vi flyttar in i vårt hus om två och en halv vecka, så vi förhandlar om räntor och beställer soffor och provligger sängar, och de enda möbler vi äger för tillfället är ett skrivbord, en matta, en tyllampa och två fatboypuffar.

Jag skulle kunna inreda ett rätt schysst litet kontor med de grejerna, det skulle jag. Men ett helt hus? Nja.

Mellan detta och barnen och jobbet så har jag lite svårt att tänka på så mycket annat, det erkänner jag. Så detta är det enda jag har för avsikt att säga om följande aktuella händelser.

Till Jimmie Åkesson, apropå tårtan:

Till Svenska fotbollsförbundet som tyckte att det var en bra idé att ge en bil till Anders Svensson som spelat 146 landskamper – men inte någon till Therese Sjögran som spelat 182 stycken:

Och slutligen, till alla föräldrar som köper bh:ar och mascara till sina åttaåriga döttrar - har ni tänkt på detta:

…om att göra allt en sista gång

Och de sista skälvande dagarna så var det som om allt koncentrerades till en enda punkt. Det var sommar som bara sommar i södra Kalifornien kan vara och fastän solen lyste precis lika starkt som alla andra dagar så kände de det som att den lyste bara för dem.

Allting gjordes en sista gång.

De återvände till platser där de varit många gånger förut, och de insöp dem och mutade in dem såsom deras. Doften av hav i solnedgången var deras och bruset från motorvägen var deras och bergen och träden och asfalten som brände under fotsulorna var deras.

Platser, känslor och minnen samlades in, märktes upp och sorterades undan.

För att kunna gå därifrån.

För att kunna hitta tillbaka.

…om saker (och allt är Amazons fel)

Det är lite mycket med flytten nu. Men för varje sak som vi stryker på listan så känns det lite bättre. Snart är det bara hejdåkalas och vinprovningar kvar!

Nu på morgonen vinkade vi hej då till bilen och våra saker som hämtades för att köras till LA, där de ska lastas på en båt och skeppas till Göteborg.

Vi har packat i flera dagar och bilen blev knökfull med kartonger. Det är svårt att tro att vi för bara två år sedan flyttade hit bara med resväskorna vi kunde ta på planet. Vad hände egentligen? Hur kunde vi samla på oss så galet mycket saker?

Jag skyller på Amazon, jag.

…om tiden

Jag har tyvärr inte haft tid att blogga de senaste veckorna.

Man skulle kunna tro att det är för att det är mycket med jobbet. Och jo, det är ganska intensivt, men det är inte därför.

Man skulle kunna tro att det är fix med flytten till andra sidan jordklotet som helt tagit över vardagen. Och jo, det är en hel del att göra, men det är inte därför.

Och kanske skulle man kunna tro att livet med två små busfrön kring benen gör det där med bloggandet svårt att hinna med. Och jo, så är det i och för sig, men det är inte därför.

Problemet är att kvällarna bara måste spenderas tittandes på hus.

Igår kväll pratade vi i två timmar om den idealiska placeringen av tvättstuga och hur många klädkammare man egentligen behöver. Sen funderade vi en stund på betonggolv och granitskivor och lite, lite på om man borde ha två diskmaskiner i köket.

Vi funderar på att bygga nytt.

Först tänkte vi enkelt, litet typhus, inte så dyrt, inte göra så mycket ändringar.

Sen insåg vi att vi ‘behövde’ lite större. Sen insåg vi att vi ville ha en annan planlösning än vad typ alla husen vi tittat på har. Sen insåg vi att vi skulle vilja göra en massa tillval i slutändan ändå, för så blir det liksom alltid för oss.

Och efter att vi flyttat gränsen framåt, uppåt, gång på gång, så började vi fråga oss om vi inte borde be en arkitekt hjälpa oss att rita Drömhuset, när vi ändå håller på. Att bara bli nästan nöjd känns som slöseri på både pengar och tid, nämligen.

Och ja, nu är vi alldeles utmattade och är tillbaka i funderingarna på lägenhet istället. För om det här så här fullkomligt absorberande att bara fundera på husbygge i några veckor, hur ska det då vara att faktiskt bygga ett?

…om att flytta till Sverige

Vi ska flytta. Till Uppsala.

Hem, på ett sätt.

Det känns bra, så klart, men också lite vemodigt. Det är det där med att stänga dörrar. För om vi ska bo där, då betyder det ju att vi samtidigt inte ska bo här. Och jag vill ju liksom bo här också.

Vi har redan börjat bli nostalgiska.

Tänk att vi inte ska sitta på det här fiket och jobba längre, säger vi till varann med allvarliga röster. Tänk att vi inte ska gå på de här gatorna och titta på vitkalkade hus och kakelklädda trappor och kaktusträdgårdar. Tänk att vi inte ska köpa blåmusslor och ahi i hamnen. Tänk att vi inte ska gå på farmer’s market på lördagarna och köpa mandariner och tomater och oliver. Tänk att vi inte ska åka längs Santa Rosa Road och prova pinot noir. Tänk att vi inte ska leka i parken med utsikt över bergen och baseballfälten. Tänk att vi inte ska grilla i solen en vanlig eftermiddag i februari.

Det finns så mycket, så mycket som jag kommer att sakna. Så mycket att jag på riktigt tror att om vi inte flyttar tillbaka till Sverige nu på en gång, då kommer vi kanske aldrig att göra det.

Så. Djupt andetag. Och så börjar vi om, igen.

…om att flytta till USA

Jag fick för ett tag sedan en fråga om hur det kommer sig att vi har hamnat där vi har hamnat. Varför vi flyttade till USA, vad vi gör här, och så vidare.

Och det är en rätt patriarkal historia, förstås.

Vi satsar på min mans karriär just nu. Ska man bli professor på ett bra svenskt universitet så är det nästan en förutsättning att man flyttar utomlands ett tag, åtminstone inom de naturvetenskapliga ämnena. Så det gjorde vi. Jag pausar min forskarutbildning under tiden och passar på att föda barn istället.

Det hade inte behövt bli Santa Barbara förstås. Vi tittade lite på OC (några timmar härifrån), Tyskland och England också. Men Santa Barbara är svårslaget. Paradisiskt, nästan. Efter att ha varit här på utbyten och semester några gånger så var det ett ganska enkelt val.

Dessutom kan jag jobba här också, och gjorde det i våras och somras, innan Harry föddes. Det är till och med en fördel för mig att vara här eftersom några av världens bästa samtalsanalytiker finns här. Win-win.

Det svåra är inte att flytta hit. Det svåra är att flytta härifrån.

Men vi jobbar på det.

…om att komma hem

Ju fler ställen jag bor på, desto fler hem får jag.

När jag flyttade för att plugga i Uppsala för en herrans massa år sen så blev det hemma, och det andra hemma blev hemma hemma. Sen köpte vi hus, och det blev också hemma. Och sen flyttade vi till Kalifornien och det blev hemma. Även det. Man kan säga att jag samlar på hem.

När vi åkte till Sverige i början av sommaren var det skönt att komma hem igen. Och när vi för några veckor sen kom tillbaka hit så kändes det på samma sätt. Nu har vi äntligen fått flytta tillbaka till vårt hus också, efter en månad i ett i och för sig rasande trevligt litet guest house med pool två meter från ytterdörren – härligt, men inte vårt – och det känns återigen så där skönt att komma hem. Äntligen, liksom.

Vi har inte packat upp än. Däremot har vi möblerat om i vardagsrummet tre gånger. Det gäller att börja med det viktigaste.

Lite hemma hann det bli ändå. Det lilla huset med den varma poolen.