…om att vänja sig vid att gå

Jag köpte mina första five-fingers i veckan. De tillhör det där nya livet, nyårslöfteslivet, ni vet. Det där livet där man springer och går och har starka vader och inte får träningsvärk i höfterna av en simpel tvåtimmarshajk med bebis på magen.

Men det är svårare än man kan tro det där med nästan-barfota.

För det första ska man krångla på sig gummibitarna på foten, med alla tår på rätt ställe. Det är nästan ett träningspass i sig.

Och sedan ska man vänja sig. Foten är otränad. Den har bott i skor alldeles för länge och behöver gradvis tillvänjning. Att jag går ut till brevlådan barfota varje dag räknas tydligen inte. Korta svängar runt kvarteret, och så öka lite i taget.

Och det ska helst göras fotövningar också. Gripas om kulor och spretas med tårna och jag vet inte allt. För att träna upp musklerna i foten.

Så nu sitter jag i soffan och äter glass och viftar på tårna, som Pippi Långstrump.

Värre träningsformer har jag varit med om.