…om att vilja ha fredag nu

Middagsbjudningar är mitt bästa.

Det handlar inte om att imponera med komplicerade recept, det handlar om att få en ursäkt att laga dem. För att det känns mer värt när man får dela med sig. Över grillad lax och chardonnay så blir bekanta till vänner. Och det är fint, det.

Eftersom jag anar att veckan blir lite tuff, med partnern i en annan stad från tidigt till sent, så funderar jag på desserter till fredagsmiddagen redan nu.

Det kan också ha att göra med att jag är hungrig.

Möjligtvis.

Hur som helst så tror jag att det blir chokladkrämen som vi åt på nyårsafton. För att den var god, men mest för att den var så galet enkel att förbereda. Spritspåse i kylen tills det är dags och sedan bara spritsa upp. Så här:

Chokladkräm med olivolja och flingsalt
(4 portioner, originalrecept härifrån)

100 gram mörk choklad (vi körde på Lindt 86%)
3 dl vispgrädde
1 msk mörkt muscovadosocker
2 äggulor
Olivolja
Flingsalt
Krutonger: vitt bröd och smör att steka i
Bär till dekoration

Först finhackar man chokladen och lägger i en stor skål. Så kokar man upp grädden och rör ut sockret i den. Därefter hälls gräddblandningen över chokladen och så rör man om tills den smält. Sist vispar man ner äggulorna. Sedan ska krämen bara stå kallt i kylen i minst en timme. Därefter fyllde jag en spritspåse som fick ligga färdig i kylen i väntan på serveringen. Där höll den sig i flera dagar.

Krutonger kan man också göra klart i förväg. Jag brukar bara steka kuber av vitt bröd i lite (det vill säga mycket) smör, och sedan låta dem svalna på ett galler. Lite salt på dem skadar inte heller. Sist använde vi ett surdegsbröd och det passade bra, men man tar vad man råkar ha hemma.

Vid serveringen: spritsa eller skeda upp krämen i en liten skål, häll på lite olivolja och sedan några flingor salt. Dekorera med krutonger och kanske ett bär eller två.

Åh. Jag längtar redan efter en sådan där skål, jag.

…om att fira sina framgångar

När man får refereerapporter som säger att ens forskning kommer att sätta standarden inom fältet i många år framöver, då måste man bara fira lite grann.

Alltså, det var ju inte min artikel som fick den kommentaren, men bakom varje framgångsrik man person står ju en kvinna annan person med champagnen i högsta hugg, eller hur är det man säger?

I alla fall hade vi en flaska mousserande pinot meunier som vi köpte när vi besökte Mumm i Napa i våras. Jag har längtat efter att få korka upp den, och jag blev inte det minsta besviken. De kan sina grejer på Mumm.

Och så är det fredag, barnen sover, och vi lyssnar på Ella Fitzgerald som sjunger dancing cheek to cheek. Och jag sitter vid bardisken och dricker bubbel och tittar på när A skrubbar musslor.

Man borde fira lite oftare.

…om återhämtning och reservdesserter

Idag har vi återhämtat oss mest hela dagen.

Lite lekpark, lite promenad, men annars har vi mest skrotat runt hemma. Byggt tågbana, läst sagor, och hoppat över kvarterets söndagspicknick för fjärde veckan i rad.

Nu blir det Mad Men och dessertrester från gårdagens (sena) kompismiddag. Ja, det blev förstås inget över från själva middagen – I wish – men klokt nog köpte vi reservdesserter utifall panna cottan skulle misslyckas (man vet ju aldrig med ett nytt recept, och panna cotta med fel konsistens går ju bara inte). Och så misslyckades den förstås inte det minsta, så nu har vi ett gäng chokladfondanter över.

Man kan ha det sämre.