…om forskning och cupcakes i motljus

Hela tiden sedan jag startade den här bloggen har jag funderat på hur jag vill att den ska vara. Först hade den en inriktning, sen bytte jag, sen bytte jag igen, och, ja, nu vet jag inte riktigt.

Om jag ser tillbaka på de här månaderna och hur bloggen har utvecklats så kan jag se hur väl min inställning till den har följt vad som händer i livet i övrigt, hur jag har mått och vad jag har gjort på dagarna.

Och kanske är det inte så konstigt att jag, när jag äntligen känner att jag börjar komma in i jobbet på allvar, nu upplever att behovet att skriva är mindre. Särskilt att skriva lite mer seriösa saker. För de riktigt seriösa sakerna skriver jag ju i jobbet snarare än här, och då läggs ju kraften och tiden där istället.

Nu när jag transkriberar och analyserar och skriver artiklar och reviderar och reviewar dagarna i ända (nåja), så vill jag all övrig tid liksom bara baka småkakor och ha prickiga klänningar och höns och måla väggar och snickra altanbord och rita staket och kratta gräs och bada och läsa romaner och lyssna på jazz och dricka portvin.

Och då vill jag ju skriva om det.

Då vill jag fota cupcakes i motljus och prata om när vi rökgrillade lamm och vilket fantastiskt pinot noir vi drack igår och om barnet som står på egen hand och om nektarinerna som precis har mognat och allt det där.

Då vill jag ha en motvikt till allt det seriösa, till vetenskapliga referenser och analyser och problematiseringar.

Ett tag i alla fall.

…om tiden

Jag har tyvärr inte haft tid att blogga de senaste veckorna.

Man skulle kunna tro att det är för att det är mycket med jobbet. Och jo, det är ganska intensivt, men det är inte därför.

Man skulle kunna tro att det är fix med flytten till andra sidan jordklotet som helt tagit över vardagen. Och jo, det är en hel del att göra, men det är inte därför.

Och kanske skulle man kunna tro att livet med två små busfrön kring benen gör det där med bloggandet svårt att hinna med. Och jo, så är det i och för sig, men det är inte därför.

Problemet är att kvällarna bara måste spenderas tittandes på hus.

Igår kväll pratade vi i två timmar om den idealiska placeringen av tvättstuga och hur många klädkammare man egentligen behöver. Sen funderade vi en stund på betonggolv och granitskivor och lite, lite på om man borde ha två diskmaskiner i köket.

Vi funderar på att bygga nytt.

Först tänkte vi enkelt, litet typhus, inte så dyrt, inte göra så mycket ändringar.

Sen insåg vi att vi ‘behövde’ lite större. Sen insåg vi att vi ville ha en annan planlösning än vad typ alla husen vi tittat på har. Sen insåg vi att vi skulle vilja göra en massa tillval i slutändan ändå, för så blir det liksom alltid för oss.

Och efter att vi flyttat gränsen framåt, uppåt, gång på gång, så började vi fråga oss om vi inte borde be en arkitekt hjälpa oss att rita Drömhuset, när vi ändå håller på. Att bara bli nästan nöjd känns som slöseri på både pengar och tid, nämligen.

Och ja, nu är vi alldeles utmattade och är tillbaka i funderingarna på lägenhet istället. För om det här så här fullkomligt absorberande att bara fundera på husbygge i några veckor, hur ska det då vara att faktiskt bygga ett?