…om patriarkat och patriarkala strukturer

En diskussion häromdagen fick mig att fundera över det här med patriarkat.

Vad är det egentligen, liksom? Och är Sverige ett patriarkat?

Tja, som med det mesta så beror det förstås på vem man frågar. ’Patriarkat’ är ett gammalt begrepp vars innebörd har förändrats över tid. Idag brukar man som regel säga att ett patriarkat är ett samhälle där män som grupp har den övervägande ekonomiska, juridiska och politiska makten, eller för att använda andra ord – där män som grupp är överordnad kvinnor som grupp. Detta kan få genomslag både i familjen och genom att kvinnor i offentliga sammanhang inte har samma möjligheter att nå makt, status eller frihet att forma sina egna livsvillkor.

Okej, men vad betyder det då? Var drar man gränsen för vad som är ett patriarkat och inte?

Det är här det börjar bli knepigt.

En del har en ganska enkel och formaliserad bild av patriarkatet, och menar att eftersom kvinnor i Sverige har rösträtt, arvsrätt och så vidare, så är Sverige inte ett patriarkat. Andra utgår från en annan maktdefinition och tittar mer på informella aspekter av mäns och kvinnors villkor – hur vi fostras att vilja och välja olika och hur detta sedan får genomslag i att kvinnor exempelvis har svårare att nå en del maktpositioner och så vidare. Enligt ett sådant synsätt så ses en rad förhållanden i samhället som uttryck för patriarkatet – t.ex. löneskillnader, kvinnors låga andel i bolagsstyrelser, att vi inte hittills haft någon kvinna som statsminister, och så vidare.

Begreppet ’patriarkat’ behöver alltså inte alls handla om att män på ett medvetet sätt förtrycker kvinnor – till exempel genom att säga ’du är kvinna och därför bestämmer jag över dig’. Tvärtom skulle jag hävda att en sådan syn på ’patriarkat’ är ganska ovanlig, åtminstone bland feminister. (Hos antifeminister stöter man däremot på den med jämna mellanrum, kanske för att det gör analyser som använder sig av begreppet ’patriarkat’ till halmdockor som är enkla att angripa.)

Ett problem med begreppet ’patriarkat’ är att det är en antingen-eller-etikett. Man tvingas ta ställning – är detta ett patriarkat eller inte – och det är inte alltid så fruktbart.

En annan klassificering där man möter liknande problem är ’demokrati’. Demokratibegreppet har också en rad olika definitioner och det uppstår gränsdragningsproblem när man ska avgöra om ett land ’är en demokrati’ eller inte. I de enklaste definitionerna ses allmän rösträtt som det avgörande (även om ’allmän’ är en ytterligare dimension att strida om – hur ser man exempelvis på barns rösträtt?), medan andra lyfter fram aspekter som representativitet, valdeltagande, korruption och så vidare.

Är Ryssland en demokrati? Ja. Eller nej. Det beror på vad man menar med ’demokrati’.

Är Sverige ett patriarkat? Ja. Eller nej. Det beror på vad man menar med ’patriarkat’.

Av den anledningen så föredrar jag ofta att prata om patriarkala strukturer istället för patriarkat. Då är det mindre risk att diskussionen hamnar i en strid om definitioner och förutsättningarna ökar för att man istället kan diskutera de faktiska mönster som det handlar om.

Det man frågar sig då är om ett visst fenomen är ett uttryck för patriarkala strukturer eller inte – enkelt uttryckt om man kan förstå fenomenet som delvis beroende av att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Man kan också fråga sig om fenomenet man är intresserad av har effekter som förstärker skillnadsskapandet mellan könen och/eller kvinnors underordnade position. Dessa saker kan man alltså diskutera oavsett om man klassificerar Sverige som ett ’patriarkat’ eller inte.