…om att börja jobba efter föräldraledighet

Harry är sju veckor. Och ungefär så gamla är också de flesta andra barn i föräldragruppen som vi är med i. Så det börjar bli dags för många att börja jobba igen efter föräldraledigheten.

Jo, på riktigt.

På föräldraträffen igår kom några mammor dit och berättade om sina erfarenheter av att börja jobba igen.

Om hur man löser barnpassning (nanny är bättre än dagis för hen kan passa även när barnet är sjukt, och ta med barnet till jobbet för att amma).

Om hur man pumpar mjölk på jobbet (en kyl under skrivbordet är praktiskt för förvaringen, och våtservetter kan funka att rengöra med).

Om hur man löser allt annat som ska göras hemma när man både jobbar och har en bebis (man skaffar någon som städar åt en en gång i veckan).

Det är ju inte jättekonstigt att så många kvinnor säger upp sig och blir hemmafruar istället.

…om barnet som sover och sover

Det har bara gått två veckor. Så det lär ju vända, tänker jag, så där positivt som vanligt. Men jag tror vi har råkat få den tystaste och lugnaste bebis man kan tänka sig.

Den första veckan bara sov han, både dag och natt. Jag fick verkligen fundera på morgonen för att komma på om han ätit eller inte under natten. Jag mindes inte, han väckte mig ju knappt.

Den andra veckan har han varit vaken mer på dagarna. Han har ont i magen, tror vi, men säger bara bhrrrrm lite tyst och blir liksom spänd i hela kroppen. Han skrek lite i bilen för några dagar sen, och det var ju skönt, då visste vi att han kunde.

Han bara ligger och tittar, storögt, på världen runt omkring. Och sen somnar han.

Men, ja, det lär ju vända. Eller?

…om att föda barn i USA

Santa Barbara är inte som resten av USA, brukar några av mina amerikanska vänner säga. Och om det stämmer vet ju inte jag. Så när jag konstaterar att det där med förlossning och BB inte alls var så väldigt annorlunda från i Sverige så kanske det inte alls gäller USA, det kanske bara var här, i lilla, vackra, trygga Santa Barbara som det var så. Eller kanske var det bara just min förlossning som råkade bli precis sådär som jag ville.

Lugn. Tyst (nåja). Odrogad. Och de gjorde precis som jag sa och sånt gillar man ju.

Och BB sen. Utsikten från rummet. Roomservicemenyn. Och de bar min väska ner till bilen när vi åkte hem.

Och det trådlösa nätverket var stabilt. Bara en sån sak.

Och så, ja, världens finaste lilla bebis.