…om överlevnadsstrategierna

Så jag googlade lite, för att få fler tips på vad man kan göra för att få vardagslivet att gå ihop. Detta är ungefär vad jag fick upp:

- Färdighackad lök i frysen
- Tärnad potatis i frysen
- Ha alltid korv eller färdiga pannkakor hemma

Okej, jag överdriver lite. Det var inte bara halvfabrikat som kom upp. Även t.ex.:

- Kolla upp om du har utmattningssyndrom
- Kolla upp om du har underproduktion av sköldkörtelhormon
- Kolla upp om du har ADHD

Mm.

Det ska liksom vara antingen små, industriellt tillhandahållna strategier sådär på marginalen, eller så är det något fel på dig? Inte att förringa den hackade löken (och är man sjuk är det så klart bra om man kollar upp det), men jag skulle snarare vilja läsa om hur människor organiserar sina liv så att färdighackad fryst lök inte behövs.

Jag gillar ju att laga mat. Jag vill inte minimera den tiden. En av de saker som jag längtar allra mest efter är ju att ägna en hel dag åt att laga och baka. Hey, jag skulle till och med kunna tänka mig att städa om jag fick göra det i lugn och ro, utan skrik och bråk och ‘hjälpa till’. Jag har en sådan där gigantisk kitchenaid stående på köksbänken och jag har inte bakat ett enda bröd sedan förra sommaren. Inte ett. Jag ser framför mig hur det skulle vara (mjöl – överallt, och deg – överallt), och – nej. Nej.

Vi har synkat våra kalendrar. Vi ska börja göra matlistor igen. Vi ska fixa appar för alla olika kategorier av kom-ihåg-listor. Vi ska fundera lite mer på schemaläggning och rutiner, framför allt för barnen men också för träning. Vi ska göra allt det där och säkert en massa fler saker.

Men jag tror att det viktigaste vi kan göra just nu är att försöka hitta en bra barnvakt som kan hjälpa till ibland, så att vi emellanåt kan få göra just de där sakerna som folk tycks vilja undkomma. Fast i lugn och ro.

Japp. Så får det bli.

…om semester, “semester” och skattefiffel

Idag hade Aftonbladet en intressant artikel som handlade om hur Skatteverket använt en uppdatering på Facebook som bevis för att upptaxera en person med 400 000 kronor.

I korthet var historien så här: Sven-Ingvar ägde en husbil i sitt företag. Vid ett tillfälle lade han upp en bild på sig själv och husbilen och skrev statusuppdateringen “semester genom Sverige.” Detta tolkade Skatteverket som att han använde husbilen privat. Sven-Ingvar hävdade att han inte menade att han faktiskt hade semester när han skrev statusuppdateringen, utan att han åkte genom Sverige (i jobbet) och stannade till för natten och då förstås var ledig eftersom det var kväll.

Sven-Ingvar själv är upprörd för att Skatteverket ‘snokar’ i hans bilder och menar att de inte borde göra sådant. Jag tycker nog inte att det i sig är ett särskilt stort problem, snarare är det väl bra om myndigheter använder sig av information som publicerats och offentliggjorts och är enkel för dem att komma åt.

Det jag vänder mig mot är snarare hur de använt informationen – dvs. hur de (i Aftonbladets version) har tolkat statusuppdateringen.

Skatteverket tycks i det här fallet utgå från att sådant som skrivs i sociala medier beskriver hur det är – vad man gjort, när, med vem, och så vidare.

Men varken det vi säger när vi pratar med varandra eller det vi skriver i sociala medier är en direkt spegling av verkligheten. Det är en omöjlighet. Utan att gå in på när folk använder rena lögner (det förekommer säkert också) så är statusuppdateringar, blogginlägg, tweets och så vidare arenor där vi konstruerar vår identitet, precis som interaktion ‘IRL’ är det. Det finns i det närmaste oändliga möjligheter att berätta om sitt liv på. När vi väljer en formulering så väljer vi per definition bort en annan, och nyansskillnaderna i vilken vi väljer kommer att påverka hur vi uppfattas. Det betyder inte nödvändigtvis att en av dem är mer sann än den andra så att vi medvetet hittar på saker som förskönar omgivningens bild av oss och våra liv.

Exempel på saker som jag säkert skulle ha kunnat skriva i sociala medier och som svenska myndigheter skulle kunnat reagera på om de sett det som sanningar:

  • Vab idag igen!- om jag jobbade och inte vabbade i teknisk mening.

    Jag har förtroendearbetstid vilket i princip innebär att jag lägger den när jag vill. Det är alltså möjligt för mig att vara hemma med sjuka barn och sen jobba igen det på lördagen istället, så att jag egentligen inte alls ‘vabbar’. Om jag ändå säger att jag gör det (som i det här exemplet) så beror det på att ordet ‘vab’ i dagligt tal också använts allmänt för att ta hand om sjuka barn, inte bara för att använda Försäkringskassans ersättning för att göra det.

  • Härligt med barnvakt!- om jag tog ut föräldrapenning den dagen.

    Om man tar ut föräldrapenning ska man vara med sina barn, sådana är reglerna. Men vad betyder ‘barnvakt’ egentligen? För mig skulle det kunna betyda att jag fått besök av en vuxen kompis eller släkting och att denne busar med barnen på vardagsrumsgolvet medan jag några meter bort fixar lunch åt oss allihop. Eller att jag hade barnvakt igår, när jag inte tog ut någon föräldrapenning, men bara inte varit online förrän nu och därför kom det inlägget med lite fördröjning.

Kontentan är att man inte bara kan ta något som någon skrivit för vad det är, rakt av. En statusuppdatering kanske kunde räcka för att väcka misstankar och en vidare undersökning, men det är inte rimligt att den ska ses som bevis om det är så att man inte tydligt är överens om vad innebörden är.

Kan man mena olika saker med ‘semester’? Skulle Sven-Ingvar ha kunnat använda det ordet fastän det var en jobbresa?

Det har jag inga som helst tvivel om.

Jag är uppvuxen i en egenföretagarfamilj där “semester” är det man har mellan förmiddagsskiftet och eftermiddagsskiftet, där “semester” är när man jobbar utomhus en solig dag, eller där en sommar när man varit ledig tre helger av fem är en sommar då man haft mycket “semester”.

Jag jobbar dessutom själv i en bransch där det inte är ovanligt att ‘jobba ikapp’ när man egentligen, i formell mening, har semester, eller att åka på konferenser i jobbet under semestern (och ibland till och med bekosta dem själv).

Hur vi använder språket skiftar beroende på kontext. Olika ord – som ‘semester’ – kan ha olika innebörd i olika situationer och för olika personer. Precis som ‘vab’ ibland kan betyda att barnen helt enkelt är sjuka, eller ‘barnvakt’ kan betyda att man delar ansvaret med någon – trots att det inte är så myndigheterna använder orden – så kan ‘semester’ betyda något helt annat än den innebörd som Skatteverket lägger i ordet.

Kanske behövs det fler samtalsanalytiker som konsulter i skattemål av det här slaget?

…om när ens partner åker bort

A är tillbaka efter att ha åkt en sväng till Sverige förra veckan.

Det har blivit några sådana resor hittills i år. Det är svårt att åka till östkusten eller till Europa en kortare tid än fyra-fem dagar, och det är lite länge att vara själv med barnen.

Det går ju. Ganska bra till och med.

Men det är rätt… utmattande.

Men jag tänker att vi måste hitta bra rutiner för sådana saker. Vi måste båda två kunna åka iväg i jobbet ibland, utan att känna att vi borde stanna hemma för den andras skull, för att den andra inte ska bli ensam med för mycket ansvar. Om vi tycker att det känns dumt att åka iväg så ska det ju vara för att vi inte vill vara borta från familjen, inte för att vi känner att vi inte kan.

Den här gången gick det faktiskt bättre än sist. Jag hade bokat in några barnvaktstimmar på söndag eftermiddag och tisdag kväll, och det gjorde stor skillnad. Kanske är det det som är lösningen, att se till att ha rutiner för att få hjälp, så att man faktiskt bokar in barnvakt istället för att bara tänka att ‘det går säkert bra’.

Hur gör ni om er partner måste åka iväg en vecka? Härdar ni ut eller har ni knep som gör det lättare att vara själv?

…om att gå på dejt

Med bästaste barnvakten Gabi tillbaka i stan så har A och jag bokat in en kväll på stan på tu man hand. Först lite shopping, och sen blir det middag på fransk finrestaurang. Det gäller bara att kunna slappna av och koppla bort tankarna på hur läggningen av två barn samtidigt går där hemma…

…om att ha barnvakt

Gabi är tillbaks i stan. Bästa Gabi som ska bli sociolog, som busar med Fabian och som lär honom att säga viktiga saker på engelska. Som yummy yummy.

Hon passade Fabian några timmar idag medan vi åkte iväg och hade lite egentid. Vuxenumgänge på tu man hand så där.

Vi jobbade, med andra ord.

Men det var rätt mysigt det med. Dessutom hann vi med att köpa isbjörnar och jättestora strumpor med päls på.

Man ska tydligen ha sånt i Amerikat.

…om att leka en sista gång

I torsdags var en sorgens dag. Det var sista dagen som Gabi kom hit och lekte med Fabian i några timmar medan jag gick på kafé och drack latte och läste i några timmar. Vissa av oss grät och klamrade sig fast vid hennes ben när hon skulle gå. Vissa av oss hade stor lust att göra detsamma.

Hon ska flytta till Oregon och plugga sociologi. Och det kan man ju inte säga något om. Sociologi liksom. Försök klå det den som kan.

Vi hittar säkert någon annan som vill komma att leka. Men jag saknar redan Gabi. Och jag vet en till som kommer att göra det, när han väl förstår att hon inte kommer tillbaka.

Lika skor leka bäst.