…om barnkalas och äkta mattor

Tänk två våningsplan fyllda med högar med tjocka persiska mattor, hoprullade mattor längs med väggarna och flera antika sittgrupper.

Och så ett gäng vilda tvååringar på barnkalas, med juice och tårta och nävarna fulla med hallon.

Lite nervöst tittade vi föräldrar på prislapparna, det ska erkännas. Det hade kunnat bli ett dyrt barnkalas, det där.

Tur att man har en så vansinnigt väluppfostrad unge som mest sitter still och konverserar artigt.

…om helgen

Det har varit en tråkig helg, på ett sätt. För till sist kom den, stunden då vi var tvungna att skicka iväg Syster Yster till Australien.

På alla andra sätt har det varit en vansinnigt bra helg.

Frukost på stan, en klippning som verkligen behövdes, lite farmer’s market, promenader, mandelcroissanter på Renaud’s, hyfsat glada barn och ett riktigt färgmatchat tvåårskalas i parken.

Och nu ska jag krypa upp under en filt och skriva listor. Det låter lite galet, jag vet, men det är mitt bästa. Veckomatlistan, julbakslistan, ställen-jag-vill-resa-till-listan. Önskelistan.

Särskilt Önskelistan.

…om att vara på födelsedagskalas utan födelsedagsbarn

Igår var det födelsedagskalas med Fabians lekgrupp. Alla barnen är ju ungefär lika gamla, så vi firade deras tvåårsdagar på samma gång. Praktiskt det där.

Så det var picknickbrunch, lekpark och gräsmattehäng som gällde. Vi grillade teriyakikyckling och köpte lemonad och picknickfilt och plastbestick och hela kitet.

Och så blev han sjuk, födelsedagsbarnet.

Vad gör man som mamma då? Går själv så klart.

Det var helt ärligt den härligaste lekgruppsträffen jag varit på. Barn sprang runt runt runt och jag behövde inte springa efter ett endaste ett. Att få prata med andra vuxna längre än en mening i taget var befriande. Ja, jag hade ju den lilla med mig förstås, men han sov nästan hela tiden så det räknas ju knappt. Och så är de ju så mycket enklare att hålla reda på när de inte springer omkring. Dessutom visade han sig vara utmärkt underhållning för tvååringarna, ungefär som såna där kaniner som man kan hyra till barnkalas och som alla vill titta på och klappa.

…om tjejleksaker och pojkkalas

Igår var vi på Fabians första riktiga amerikanska barnkalas. Det var så klart Disneytema, med dekorationer från Bilar – dukar, muggar, tallrikar, banderoller, heliumballonger och tårta följde temat. Till och med den inhyrda hoppborgen var dekorerad med Bilar-bilder.

Det är hans favorit, fick vi höra.

Och undra på det. Av alla miljoners leksaker som fanns i hemmet så bestod en väldigt, väldigt stor del av bilar. Brandbilar, lastbilar, racerbilar, små bilar, stora bilar… Vad skulle han annars ha kunnat ha för favoritleksaker? Okej, det fanns tåg och flygplan också, men faktiskt inte en enda docka. Faktiskt inget alls av sådana leksaker som brukar klassificeras som ’tjejleksaker’. Inga alternativ till fordon och konstruktion. Ingen möjlighet att få tycka om andra saker.

Jag har sällan varit så nöjd med en födelsedagspresent. Födelsedagsbarnet och hans bröder behövde verkligen dockan och dockvagnen som vi hade med oss. Och det är inte ofta en familj med tre barn faktiskt behöver något i leksaksväg.

…om tjejpapper

Idag ska vi på tvåårskalas, barnen och jag. Så vi har köpt present, och presentpapper. Och bara för att papperet är rosa så måste det förstås stå ‘girl’ på det med stora bokstäver. Jag menar, annars kan ju någon köpa fel. Och det vore ju hemskt om någon stackars tvåårig pojke blev alldeles könsförvirrad, och på sin födelsedag till råga på allt.

…om bebisar som helt plötsligt inte är bebisar längre

Igår fyllde Fabian två. Vi öppnade paket över Skype, bjöd på cupcakes på dagis och åt pizza och glass med jordgubbar till middag. Och födelsedagsbarnet gick omkring och sa happy birthday och körde flygplan och läste presentböcker och hoppade hoppborg tills han blev alldeles trött, och vi tittade på varandra och sa tänk vad han håller på att bli stor och tror du han är nöjd med sin födelsedag. Och lillebror gjorde som han blev tillsagd och lät Fabian ha sin dag ifred.