
Hela tiden sedan jag startade den här bloggen har jag funderat på hur jag vill att den ska vara. Först hade den en inriktning, sen bytte jag, sen bytte jag igen, och, ja, nu vet jag inte riktigt.
Om jag ser tillbaka på de här månaderna och hur bloggen har utvecklats så kan jag se hur väl min inställning till den har följt vad som händer i livet i övrigt, hur jag har mått och vad jag har gjort på dagarna.
Och kanske är det inte så konstigt att jag, när jag äntligen känner att jag börjar komma in i jobbet på allvar, nu upplever att behovet att skriva är mindre. Särskilt att skriva lite mer seriösa saker. För de riktigt seriösa sakerna skriver jag ju i jobbet snarare än här, och då läggs ju kraften och tiden där istället.
Nu när jag transkriberar och analyserar och skriver artiklar och reviderar och reviewar dagarna i ända (nåja), så vill jag all övrig tid liksom bara baka småkakor och ha prickiga klänningar och höns och måla väggar och snickra altanbord och rita staket och kratta gräs och bada och läsa romaner och lyssna på jazz och dricka portvin.
Och då vill jag ju skriva om det.
Då vill jag fota cupcakes i motljus och prata om när vi rökgrillade lamm och vilket fantastiskt pinot noir vi drack igår och om barnet som står på egen hand och om nektarinerna som precis har mognat och allt det där.
Då vill jag ha en motvikt till allt det seriösa, till vetenskapliga referenser och analyser och problematiseringar.
Ett tag i alla fall.